Minidramat med D löste sig. När jag kom hem vid halv åtta hade han insett sitt misstag och bad om ursäkt. Vi åkte till Ikea samma kväll och bytte benen, käkade middag och plockade upp lite småsaker som jag glömde dagen innan. Inga fler draman. Jag var nog lite tuff mot honom också. Det är ett fel hos mig; jag blir lätt väldigt fördömmande när jag är arg.Skrivbordet är nu på plats i extrarummet och jag spenderade gårdagkvällen med att möblera om, för att få plats med allt. Fick till det riktigt bra, tycker jag själv! Det är väldigt ”Ikea” men det får det vara med tanke på att vårt liv här i Dubai bara är tillfälligt.

Nu hoppas jag bara innerligt att min dator kommer imorgon som arrangerat. Jag kommer inte att kunna använda den så mycket med en gång då extrarummet är ockuperat i tio dagar från och med fredag morgon, då mina barndomsvänner anländer. Men jag kan iallafall få igång den och använda den att surfa med, innan jag får tid att installera allt på den ordentligt. Vore smidigt att slippa ha laptopen vid köksbordet permanent, särskilt när vi nu blir fyra personer i tio dagar framöver.

För övrigt såg jag en jättetunn liten kattunge som letade efter mat och kärlek utanför entréen till mitt kontor idag. Jag satt i ett möte och såg kissen genom fönstret. Det var hjärteslitande. Jag övertygade mig själv att inte gå ner och plocka upp kissen och ta med henne till en veterinär, men så fort jag gick tillbaks till mitt skrivbord tog lustarna över och jag sprang ut med en kollega, färdig att ta en taxi till närmsta veterinär.

Kissen hade dock försvunnit vid det laget. Tur var väl det, på sätt och vis. Min egen katt ska ju åka iväg en vecka imorgon p.g.a. kattallergikern Dr Johan – inte precis prima läge att ta sig an en krävande liten kattunge…