Här blir det inga barn gjorda

Jag och D har pratat mycket om framtiden på senaste. Om vårt bröllop som vi skjutit upp för trettioelfte gången (nu planerat sommaren 2010) och vad det innebär, hur länge vi ska stanna här nere egentligen, om min enorma längtan efter Sverige och Göteborg samt det faktum att jag kanske inte kan bli med barn och att om det ens finns en chans så kommer den att drastiskt minska väldigt snart. Jag fyller ju banne mig 28 om två veckor. Vi vill båda hemskt gärna ha en så stor familj vi har råd med.

Det går inte att skaffa barn här nere om man inte är gift. Vi är ju bara skengifta, dvs. vi säger till alla arbetsgivare, hyresvärdar och officiella instanser att vi är gifta så att vi slipper få vår bostadssituation undersökt (det är ju alltså Sharia-lag här nere som gör att det är olagligt att bo ihop som ett par om man inte är gifta, och även om det är väldigt sällsynt så händer det att folk blir deporterade för just den anledningen) och vi har även varsin fake vigselring (som ingen av oss nånsin har på oss – min ger mig pinsamt nog en mörkgrön extraring på mitt finger!). Men skulle vi skaffa barn, skulle vi behöva bevisa giftermålet – jag har kollat upp saken.

Jag får till exempel bara läkarvard för min graviditet om jag är gift. Läkarvården är helt privatiserad så det är min arbetsgivare som bestämmer vilken vård jag får och när, om jag inte vill betala hutlösa priser själv. Saker som själva födseln känns ju mindre attraktiva att liksom göra ”på budget” det vill säga själv, hemma, ensam, utan läkarvård. Jag får bara den fantastiskt generösa tiden av 3 månaders mammaledighet (obetald) om jag är gift, och så vidare. Dubai är mycket byråkratiskt och man måste visa papper på allt.

Dessutom skulle jag hata att ha ett litet barn här nere. Jag vill inte ha en bebis utan att min mamma, pappa och alla andra finns runt hörnet och kan komma springandes och hjälpa mig. Jag vill inte ha ett barn som inte får träffa sin familj och släkt ofta, jag skiter i om ungen inte minns det senare i livet osv, det skulle inte kännas rätt för familjekära mig. Och jag vill framförallt inte föda här nere och jag vill inte att barnet växer upp här bland desalinerat dricksvatten, 50-gradig hetta och en sjukvård som uppmuntrar mjölkpulver istället för bröstmjölk för att de fått nåt researchcenter sponsrat av Nestle.

Ja, här har ni dem, alla fula fördomar på en och samma sida. Men vad fan, jag dricker det desalinerade dricksvattnet och sållar mig till skaran som accepterar undermålig sjukvård och ingen anställningstrygghet, för att jag väljer att utsätta mig för det. Att utsätta mitt eventuella barn för det, oskyldigt och nyfött, gör jag dock inte frivilligt.

Så, jag och D har kommit fram till följande:

– Jag tänker inte flytta härifrån, om jag inte blir tvungen, innan min masters är klar. Jag kan tänka mig att göra min dissertation på distans men alla föreläsningar och tentor och så måste jag göra klart här nere. Jag känner mig själv och vet att om jag lägger det på is blir jag aldrig klar med min masters. Det minskar mina chanser att få ett bra jobb i Sverige drastiskt och är även ett stort personligt nederlag. Jag borde vara klar med detta om ca ett år, sen är det bara the dissertation kvar.

– Vi kommer inte att gifta oss förrns våren/sommaren 2010 som tidigast.

– Om ett år, året då vi gifter oss (inshallah!) kommer jag att vara 29 år gammal.

– Kan en kvinna med PCO få barn när hon är 29 år gammal? Vem vet?!

– Om vi flyttar till Sverige ungefär samtidigt som vi gifter oss, måste jag först hitta ett arbete i Sverige och efter det måste D hitta ett arbete och vi måste hitta en bostad och så vidare, i Göteborg där det inte ens finns lägenheter till folk som stått på skumma listor i typ 20 år. Vi gillar ju iof. båda två att tälta…

– En graviditet tar ju som bekant 9 månader, och det är efter att man faktiskt blir gravid (om ni inte redan visste det!). Det är ju som sagt inte garanterat och om det blir så kommer det säkert att ta sin lilla tid. Mamma och pappa höll tydligen på med min lillebror i nästan två år, och det var inget fel på någon av dem. Men det är det ju med mig och mina cystor på äggstockarna.

– För att få dra nytta av Sveriges fenomenala föräldraförsäkring måste jag ha jobbat i ett år (tror jag)

– Så om vi inte vill ha barn i Dubai, flyttar till Sverige tidigast möjligt och väljer att inte skaffa barn medans vi är arbetslösa och bostadslösa, betyder alltså detta att det tidigaste datumet då vi ens kan börja försöka är typ 2012!

PANIK!!! Då är jag ju 31 år gammal och kommer aldrig bli gravid. Så vad gör vi?

– Gifter oss 2010 och börjar försöka i Dubai, föder i Dubai och flyttar sedan hem med barnet så fort som möjligt

– Arrangerar ett snabbisbröllop typ nu och börjar försöka 2010, föder i Sverige och så får väl D ta obetald pappaledighet medans jag arbetar och tjänar pengar (då det ju är lättare för mig att skaffa mig ett arbete i Sverige som är svensk och allt)

– Ett annat alternativ är ju att flytta tillbaks till England där både jag och D har lite sociala försäkringar att hämta ut

– Väntar på en organisk lösning?

Ah…. LIVET! Så förbannat komplicerat jämt! (men samtidigt underbart utmanande…)