You are currently browsing the category archive for the ‘Karriär’ category.
Veckan på världens högsta byggnad har varit underbar. Jag älskar hela grejen – allt från att numera kunna rutten genom Dubai Malls bilparkering till den hemliga ingången till tornet via en brandtrappa, till alla galna möten med galna människor till alla behind-the-scenes-grejer jag får vara med om. Ena stunden letar jag efter specifikationer på visslor på nätet för att nästa minut tjingsa på Jimmy Carter (f.d. president i USA) som kom förbi och kollade in stället.
Jag har jobbat som tusan men å andra sidan tror jag att jag imponerat på generaldirektören och skaffat mig en given plats i teamet. Kontoret är ironiskt nog i källaren, synd med tanke på utsikten vi kunde haft! Men det är klart att det är utsikten som är the commodity, och inte kan vi förvaltare sitta och humma på den inte.
Jag har kommit fram till en insikt om mitt liv och varför jag känner mig både stressad, rastlös och som om jag aldrig får nånting gjort i mitt privatliv. Jag får aldrig någon lugn tid längre. Under tidigare perioder i mitt liv kunde jag lätt ägna någon timme åt att läsa senaste Marie Claire med en kopp te eller prova ut nya klädkombinationer eller andra totalt meningslösa men avkopplande aktiviteter.
Jag minns inte senaste gången jag läste Marie Claire. Jag köper varje utgåva men hinner aldrig läsa dem, om jag inte går ner till poolen, vilket jag bara börjat göra nyss på grund av det extrema vädret här nere över sommaren.
Jag har fortfarande en bilaga från The National i söndags ihopvikt i min Mulberry för att jag så gärna ville läsa en artikel där i (men har inte hunnit). Jag har så många idéer till tavlor jag vill måla och små projekt här hemma, som jag aldrig hinner fullborda.
Jag har inte träffat mina kompisar i Dubai på hur länge som helst och har inte varit på ett networkingevent på säkert 6 månader. Kort och gott så är det astråkigt och jag känner hur bristen på “egen tid” får mig att krypa på väggarna.
Mina veckodagar innebär att jag klämmer in så mycket arbete som möjligt innan jag måste åka hem och mata katterna (vilket på sätt och vis är bra, innan vi hade katter satt jag på kontoret till 8-9 nästan varje kväll). Kommer hem, matar dem, slänger in en tvätt, viker en tvätt, rensar kattlådan, lagar middag, äter middag, laddar diskmaskinen, säger hej till D när han kommer hem, går och lägger mig. Kul.
Mina helger ägnas mest åt universitetet (lektion fredag eftermiddag), att plugga, att städa och eventuellt ett poolbesök. Det är ju inte fy skam att kunna ligga vid poolen på helgen men eftersom jag tycker det är så otroligt tråkigt att sola egentligen (jag vill ju mest bara bli brun) så är det inte direkt avkopplande.
Nåja, jag ska inte klaga. Men jag önskar att jag fick tid att göra mer egna grejer, pula med lite projekt och fila på saker jag vill skapa, som mina tavlor och bokidéer jag får ibland och så vidare. Kanske när jag flyttar till Sverige..?
Idag har jag avverkat min första dag på världens högsta byggnad. Dock fick jag sitta i några timmar i Dubai Mall’s kontor för min PC funkade inte förrns klockan fem på eftermiddagen, så hade jag inte knallat över till Dubai Mall hade jag inte kunnat kolla min mail på hela dagen.
Det var en bra dag, jag tror jag kommer att kunna göra lite skillnad på tornet iallafall. De behöver min hjälp och jag vet hur jag ska hjälpa dem. Hoppas det går vägen.
En händelse idag var lite bisarr. Generaldirektören kom rusande och ville dra med mig in i ett möte helt plötsligt. Han ville att jag skulle summera statusen på en upphandling jag håller på med åt dem. Jag klev in i mötesrummet utan att egentligen veta vad mötet handlade om och satte mig ner på första bästa stol jämte en man jag aldrig sett förut.
Jag gjorde min lilla grej och uppdaterade alla om det senaste kring upphandlingen. Mannen bredvid mig visade sig vara någon slags chef för ett hotell som ska öppna inuti tornet. Han behövde mer detaljer från mig så bad att få mina kontaktuppgifter.
Då Generaldirektören bara dragit in mig i mötet hux flux hade jag ju inga visitkort med mig så jag började skriva ner mina detaljer för hand på en liten bit bortrivet papper… tills jag såg visitkortet som mannen gav mig. Det var på tjockt kortpapper i en gråbeige färg med Armani’s logga längst upp i sobra silverbokstäver, och under stod mannens namn samt “VD”. Mannen jag nästan gav en tummad papperslapp med mitt namn och mobilnummer på var alltså VD för Armani. Well done, Linda, well done. “I’ll send you an email with my details” sa jag, innan jag hann räcka över lappen…
Lite senare i mötet pratade vi om lite grejer som måste hända snart om Armani Hotels ska öppna i tornet som planerat om några veckor. Mina kollegor listade en massa olika saker de måste ta itu med. När vi diskuterade en särskild grej sa mannen bredvid mig “Nej men nu får ni sakta ner lite, det här måste jag snacka med Giorgio om först”. Han skulle alltså slå Giorgio Armani en pling först och kolla!
Mitt jobb består verkligen av fantastiska kontraster. Ena stunden sitter jag i ett rum där jag är ett handslag från en av världens mest berömda designers och i nästa minut står jag och Kontorschefen inne på tjejtoan och diskuterar kvalitet på pappershanddukar! Kul är det iallafall…
Nu ska jag vara på mitt vanliga kontor i två dagar till innan det är dags för tre dagar i sträck på tornet. Yay!
Har avklarat två superjobbiga dagar på Dubai Mall nu med intensiva förhandlingar om vartannat. Det är förhandlingarna för världens högsta byggnad som avklaras – den öppnar ju den 2 december så det är sista chansen nu att få ihop allting och se till att vi kan ro iland det här projektet. Jag har haft huvudvärk två kvällar i rad, så intensivt är det. Min hjärna känns helt överkokad.
Förhandlingarna hålls i våra kontor i Dubai Mall då själva tornet är en byggarbetsplats fortfarande och det skulle bli krångligt att få in och ut alla kontraktörer som kommer och förhandlar (man måste ha på sig bygghjälm, stålhätteskor etc.), plus att det ju är ordentliga lokaler i Dubai Mall och vi kan få kaffe och sånt serverat – viktigt när man har förhandlingar i flera timmar åt gången.
Idag var D’s lediga dag så han mötte upp mig på Dubai Mall efter att jag slutat och vi käkade middag på Chicago Grill (inte särskilt flådigt ställe i amerikansk steak diner-stil, men det är mysigt att sitta i bås och äta på tu man hand) och vi köpte sedan två lampor till vardagsrummet.
Vi kopte en taklampa som vi ska ha ovanför matbordet samt en myslampa som vi ska ha i bortre fönstret. Taklampan måste nog sättas upp av en elektriker dock, vi skulle säkert fixa det på egen hand om vi verkligen satte oss in i det, men det kostar ju bara ett par hundra att få hit en elektriker som gör det ordentligt – vi kollade lite snabbt på the wiring som sitter i taket och jag var totalt lost, såg mycket komplicerat ut! Min pappa visade mig nar jag och D bodde i England hur man ska göra för att koppla ihop existerande taksladdar med de nya i lampfästet, men jag vågar inte ge mig på det här, så en 200-kronors elektriker får det bli.
Nu har jag precis pratat en stund med fina S som ringde ifrån Göteborg och berättade om jobbsökande och allt annat. Så mysigt att snackas vid, vi har fått till en ganska regelbunden telefonkontakt nu när hon bor i Göteborg och har fast telefon, det är kul. Innan har hon bott lite mer tillfälligt i London, Dublin etc. så det har blivit lite sporadiskt. Skönt att kunna snacka lite mer.
Jag har precis bränt de första fem avsnitten på säsong 3 av Gossip Girl och hällt upp ett fotbad med sköna Molton Brown-produkter, ska bli skönt efter en lång dag i högklackat. D ligger inne i sovrummet med laptopen och kollar på dåliga 60-talsfilmer, det får han gärna göra ensam. Nu ska jag hoppa i fotbadet och se vad som hänt på Upper East Side sen sist…xoxo!
Sådär ja, nu har jag fått mycket gjort:
- Två kontrakt på 52 sidor vardera igenomlästa och ivägskickade för underskrift
- En upphandlingsrekommendation utskickad
- En till upphandlingsrekommendation skriven, ska skickas iväg imorgon efter lite feedback från en kollega
- Möten organiserade för hela nästa vecka och mötesrumsbokningar ivägskickade till sekreteraren
- Säkerhetsarrangemangen för söndag morgon utskrivna
- Fakturor och inköpsordrar attesterade
- En ny upphandling utskickad
- En “prequalification” för ytterligare en upphandling utskickad
- Har skickat iväg en flowchart på den nya inköpsprocessen till Inköpsavdelningen så de kan godkänna den
Nu ska jag hem och mata katterna och laga middag. Sen tänkte jag kolla om D kanske ville åka över till Mall of the Emirates och köpa lite nya målardukar och färger samt en ny anteckningsbok till mig. Vi har grälat i stort sett hela veckan, så det vore skönt med lite positiv tid ihop innan arbetsveckan börjar igen.
Nyduschad, osminkad och med blött hår
Ja, det är helg men nästa vecka har jag så mycket att göra att jag måste få lite ur vägen nu innan veckan börjar. Eftersom jag ska börja jobba med mitt drömprojekt där jag är förväntad att göra allt 100% rätt, känns lite jobb på helgen inte som en särskilt stor uppoffring! Frukosten är uppäten, jag är duschad och påklädd – mot kontoret! Håret torkar säkert på vägen dit, det är 38 grader idag.
Det har varit en tuff vecka, fast på ett roligt sätt. Hela veckan har gått åt att förbereda inför att åtaga mig världens högsta byggnad (om ni undrar varför jag hela tiden kallar den för det så är det för att jag inte vill att Google ska hitta mig om folk söker på byggnadens namn – naturligtvis går det ändå men förhoppningsvis söker min arabiska arbetsgivare inte på svenska uttryck!).
Jag vet inte om det finns nån som kan förstå hur stort detta är för mig. Folk på min arbetsplats tycker jag är helt galen som blir så exalterad över att jobba på ett projekt med så mycket risk (som bekant får folk sparken här om de begår ett enda misstag, min kollega D fick till exempel sparken förra veckan för att han glömde att stänga av lyset i bilparkeringen över natten på ett av våra projekt, vilket noterades av högsta hönset – och jag lovar, det var det enda skälet!), men för mig är det en dröm som blivit sann.
Min chef har hela tiden trott att jag bara vill jobba där för att jag ska kunna få med byggnaden på mitt CV, men det är inte alls sant. Jag har faktiskt sagt till honom att den redan finns med på mitt CV så det spelar liksom ingen roll, för mig handlar det om erfarenhet. Jobbar man som jag inom fastighetsindustrin måste ju alla fatta att en så här pass ikonisk byggnad är nåt jättestort att få vara med om, särskilt nu innan den ens har öppnat.
Dessutom så gillar jag Generaldirektören skarpt. Han är amerikansk, och om ni förlåter att jag vädrar några fördomar i några sekunder, så är det bästa med honom att han är så himla o-amerikansk. Han är lågmäld, snabbtalad, “to the point” och mycket intelligent.
Min arbetsgivare anställde en känd amerikansk man (inom fastighetsindustrin) på en hög position inom vårt företag för kanske ett år sen, vi kan kalla honom Bob. Bob arbetade hos oss i fyra månader och när han inte satt och vägde på stolen i möten och gapade åt alla att hålla käft, kunde han ses päsa omgiven av exklusiva shoppingkassar på en golfbuggy i ett av våra shoppingcentrum med sin fru vid sin sida, glatt vinkandes till förbipasserande anställda med frasen “work on, people”, alltså typ “fortsätt jobba”. Hela han var så fruktansvärt arrogant och stötande, kanske var det också därför han bara varade ett par månader innan Chairman skickade hem honom till arbetslösheten i USA igen.
Men Generaldirektören är schysst. Så himla duktig, intelligent och på ett så försynt men ändå kraftfullt sätt. Han vet när han ska använda sin pondus och han gör nåt så o-Dubaianskt som att ge sitt team positiv feedback. Min chef, Abdulla, har inte gett mig positiv feedback sen han blev min chef. Eller ja, som han säger så är det faktum att jag fortfarande är anställd (ca 60% av vårt företag fick ju gå i början av året) ett exempel på “good feedback”.
Nåväl, idag berättade Generaldirektören att han ska bli min chef på bygget. Min så kallade “line manager” är ju fortfarande Abdulla, men Generaldirektören ska vara min chef under de tre dagar per vecka som jag jobbar på tornet. Det är jag superglad för, för jag vet att jag kommer lära mig så himla mycket av honom, både på gott och ont.
Vi kommunicerade lite via mail idag och Generaldirektören sa “Welcome to the team, we look forward to you joining”. Jag avslutade konversationen med att säga “I hope I’ll make a difference” som svar på det kom “I know you will. Can’t wait. See you Sunday.”
Åh, det här är en sån egotripp! Jag är så glad för att det här händer! Jag får jobba på världens högsta byggnad, rapportera in till en så himla kunnig och duktig människa (de som läst mig ett tag vet att det var ett tag sen jag hade en vettig chef) och verkligen visa vad jag går för! Guuuud vad glad jag är!
Jag vet ju att han inte anställt mig, jag är mer nån de liksom får påtvingade sig då jag kan det som de måste ta itu med nu och jag har ju bett om att få jobba på världens högsta byggnad nu hur länge som helst. Men jag vet också att jag är omtyckt, respekterad och uppskattad av teamet på tornet för det jag gjort hittills. Sen det annonserades att jag ska börja jobba direkt med dem så har jag fått mail från i stort sett alla “main players” där de välkommnar mig till teamet och säger saker som “It’ll be good to have you around!” och “Hope you sort us out”.
Jag känner mig fantastiskt stolt och glad och jag tänker banne mig inte hymla med det. Tack Gud, Karmalagen, Universum och allt annat som låter detta hända! Det kommer att bli jävulskt mycket att göra nu fram till att byggnaden officiellt öppnar den 2 december och jag kommer säkert att beklaga mig under tiden, men nu tänker jag inte på det, nu tänker jag bara på vilken jäkla kul grej det är! Woohoo!
Idag fick jag 126 email från klockan 5.59 på morgonen till nu, klockan 18.14. Och då har jag inte räknat de jag redan deletat, arkiverat nånstans och de jag fick runt midnatt från USA och Australien. Jag måste verkligen fixa min Blackberry!
Nyvaken och osminkad
Min sömn på senaste har varit helt ur schack. I förrgår morse vaknade jag 5 och kunde inte somna om, så jag gick upp, åt frukost och jobbade hela dagen. Kunde inte somna på natten igen och låg vaken till 3 nånting. Somnade tio igår och har nu vaknat klockan 5 igen för att inte kunna somna om. Så enerverande! Nu sitter jag iallafall här och käkar frulle och försöker förbereda mig för dagen.
Dagens frukost - kaffe, kiwi, ostknäcke, avokado
Denna veckan har varit kul. De har börjat arrangera min flytt till världens högsta byggnad (jag har ett skrivbord där än så länge men ingen dator ännu) och jag har åstadkommit en hel del saker på jobbet. Jag har avslutat förhandlingar på ett kontrakt som egentligen skulle ha varit påskrivet innan jag ens började jobba hos min nuvarande arbetsgivare. Jag har avslutat en upphandling på 140 miljoner kronor som började innan jag började jobba här. Jag har skämtat med vår MD och fått personligt tack från en annan MD för mina insatser. Kort och gott har det varit en bra vecka.
Men innan den är över ska jag ta tag i lite fler saker. Min assistent är ledig nästa vecka och vi har massvis att avklara emellan oss. Jag har tretusen saker att göra kring upphandlingarna för världens högsta byggnad och måste få ordning på alla mina kontrakt och upphandlingar så jag får lite mer tid till det. Så det är väl bäst jag dricker upp mitt starka, svenska kaffe och ger mig iväg till jobbet!
"Burj" är förresten det arabiska ordet för "torn". Andra byggnader runt om är ca 40 våningar höga - bara för att ge er ett hum om hur högt tornet är.
Jämförelse med andra höga byggnader i världen (höjden nämnd här stämmer inte)
Hur hela området runt tornet kommer att se ut när det är klart. Det ligger på ca 1 kvadratkilometer mark. Det kallas "the most prestigious square kilometer on earth".
Min chef har precis bestämt att min dröm ska få gå i uppfyllelse – jag ska bli Kontrakt & inköpschef för världens högsta byggnad! Det är dock inte permanent då de antagligen inte behöver mig permanent när allt är utrett, men just nu har de så mycket problem att chefen ska skicka in mig för att få ordning på bygget. Fan vad gött!
Jag lovade att skicka chefen en plan på hur jag tänker reda ut allt och inom vilken tidsram, den ska vara hos honom på söndag så att han kan gå igenom den med Generaldirektören. Sen ska jag få ett skrivbord i förvaltningskontoret som ligger i botten av världens högsta byggnad och helt enkelt börja jobba där och bara spendera nån dag i veckan här på det gamla kontoret.
Jag var helt överväldigad, det här innebär ju ingen ny titel och ingen högre lön, men när lön kom på tal så sa chefen “vänta tills det lugnat ner sig med världens högsta byggnad, så ska vi se, jag har sagt till min chef också att vi måste börja tänka på nya löner” och för att komma från mannen som inte ens ger folk semester så är detta uttalande praktiskt taget ett löfte om befodran.
Han sa också att han vill att jag ska åka till Egypten, att han var nöjd med min projektplan och bad mig nominera några kollegor att ta med mig. Just nu håller kontoret i Egypten på att kolla om de har råd att betala för våra flygbiljetter etc., så förhoppningsvis går det vägen.
Jag är så himla glad för att allt mitt hårda arbete och tandagnisslan äntligen gett resultat! Jag är även glad för att jag spelat spelet rätt, det vill säga inte försökt hota eller gnälla mig till en befodran, bara försiktigt hintat att jag är eftertraktad och försökt hålla mig vän med alla och arbeta hårt och leverera resultat under tiden. Den approachen har ju uppenbarligen fungerat.
Gud, vad glad jag är! Ni anar inte vilket förtroende min chef har gett mig, för han skulle aldrig skicka någon till det här projektet som han inte litade på till 110% eftersom minsta lilla misstag kan kosta vår arbetsgivare så mycket både i pengar och anseende, och här nere i Dubai betyder ett misstag på ett sånt stort projekt att “heads must roll” – så fixar jag inte detta kan det kosta min chef hans jobb. Det är så jag vet vilket förtroende jag har fått.
Vilken grym början på min helg! Hurra!
(När jag lämnade hans kontor efter samtalet så sa han “Förresten, hur mycket kostar en flygbiljett till Sverige härifrån?” Jag svarade “Eh, kanske runt 4,000 dirhams” Han: “Vad bra, då vet jag vad det kommer att kosta mig om du begår ett misstag.” Ord och inga visor!)
Eponine 
Senaste kommentarer