Tack förresten för era uppmuntrande mail och kommentarer ang. min chef. Skönt att veta att det inte bara är jag som tycker han är ett pucko. Att ni tycker samma sak ändrar ju ingenting men det känns åtminstone mycket, mycket bättre med lite medhåll och stöd!

Jag knallade in på hans kontor tidigare idag, när han yrkvaken stormade in efter att landat på Dubai flygplats från Kuala Lumpur klockan fem imorse. Kanske inte den bästa timingen men jag orkade inte sitta på allt elände.

”I’m not happy with the meeting last week” sa jag, och spände ögonen i honom.

Jag förklarade varför; att jag förväntat mig Direktörens reaktion samt att mötet inte skulle ge någon kreativ output, men att jag inte väntat mig att min egen chef skulle dra undan sitt stöd för mig mitt i mötet.

Han började, ganska förutsägbart, förklara att han inte alls dragit undan sitt stöd.

”I’m doing things the arabic way; I’m playing the political game. She’ll think we have ‘lost’, but behind the scenes I have convinced the CEO to send in KPMG and audit her procedures. He thinks they’re s*** as well”

Okej, men då kunde vi väl kommit överens om att detta var strategin att köra, istället för att han bestämmer något helt tvärtom med mig, samma morgon som mötet tog plats? Helt uppenbarligen bestämde han sig ju för att vända kappan efter vinden när mötet blev lite för tufft. Och det känns surt att han inte ens kan erkänna det utan låtsas som om det var hans strategi hela tiden. Jäkla svaga, vänsterprasslande skithögschef!

Han förklarade också att Direktören pratat med honom efter mötet, och hon hade sagt att hennes anställda är rädda för mig. Jag förstår inte varför; jag gör en poäng av att vara supernice mot dem för att understryka Direktören’s undermåliga ledarkunskaper (hon skriker och gapar åt allt och alla, om hon inte får som hon vill). Så jag sa till chefen att jag inte alls håller med. Och längre kom vi liksom inte.

Jag accepterar vad chefen säger, men jag håller inte med honom. Jag får dra mig själv, ”kicking & screaming”, till att gå med på Direktörens diktatorfasoner. Jag har inget annat val. Men jag ska göra mitt bästa att göra det med stoltheten i behåll. Jag är villig att kompromissa, men jag tänker inte krypa och kräla. Bästa strategin är nog att undvika henne.

Idag hade jag ännu ett möte med hennes underordnade samt mitt team. Det gick förvånansvärt bra, Direktören var inte där och jag gjorde mitt allra bästa att skämta lite med alla runt bordet för att skapa en avslappnad atmosfär. Jag var den enda där med chefstitel så jag kände lite ansvar för att ingen skulle känna sig personligt utpekad eller åsidosatt.

Jag lyckades också övertyga dem om att de måste dokumentera sina nya processer, så allt som allt var det ganska lyckat. Alla möten jag haft med dem är sådana; det är när Direktören är inblandad som allt går åt pepparn.

Jaja. Khalliwalli*.

* Ett nytt arabiskt uttryck som min kollega Abdulla lärt mig. Det betyder ordagrant nåt i stil med ”det kan gå åt helvete” men man använder det ungefär som ”whatever” eller ”jag orkar inte bry mig”. Uttallas med samma sje-ljud som ”sked”. Mycket användbart!