Jag hinner aldrig skriva på helgerna längre, jag verkar ha fullt upp med att göra saker jag aldrig minns så fort arbetsveckan börjar. När jag under söndagen blir frågad av mina kollegor om hur min helg var och vad jag gjorde, får jag alltid fundera länge och väl på vad jag gjorde egentligen…

Så vitt jag minns (!) har jag till större delen spenderat helgen med att städa, plugga till en tenta samt göra lite ärenden med D. Vi åkte och köpte lite extra penslar och dukar så att vi skulle kunna måla tillsammans igår (han är ledig på lördagar under sommaren, yay!). Jag är inne i en jättekreativ period just nu och har massiva tavlor på g över hela lägenheten. Mina dukar är typ 2 x 1,5m, svåra att förvara medans de torkar så att inte katterna börjar klättra på dem.

D har under sin uppväxt och även sitt vuxna liv aldrig blivit “exposed” till saker som han inte tar sig för naturligt. Han har provat på i stort sett alla sporter som finns, men när det kommer till alla icke sport-relaterade hobbies så har han nästan ingen erfarenhet alls. Innan han träffade mig hade han aldrig fiskat, campat, gått på musikfestival, målat tavlor, lagat mat från andra kök, gått på konstgalleri, läst något annat än facklitteratur eller rest till andra länder för en anledning som inte var golfsemester.

Det får honom att låta väldigt tråkig, vilket han inte är, min poäng är mer att det har funnits så mycket grejer som vi gjort tillsammans som han aldrig upplevt förut, och det har kännts för mig som om jag verkligen har kunnat bidra med nåt under våra år tillsammas, då jag är lite mer en “I’ll-try-anything-once”-kind-of-girl. Det är inte lika viktigt för mig nu att jämt bidra med upplevelser, men på den tiden då han tjänade mycket mer än mig och jag var ung och naiv, kändes det bra att liksom ha nån erfarenhet som han inte hade (han är ju 11år äldre än mig).

Så jag har försökt få med honom i målaryran, för måla är något han hittills inte provat på med motiveringen “I can’t paint”. Det skälet är naturligtvis ingen ursäkt för att inte prova på – jag tror nämligen att de flesta som provar på att måla för första gången tycker mycket om det, oavsett om det blir som de tänkt sig eller ej. Det är ju så terapeutiskt och det är så skönt att det inte finns några regler, att man kan måla hur som helst liksom. Om man inte är bra på figurativa målningar kan man ju bara måla färgfläckar i nyanser som gör en glad, eller nåt i den stilen. Att njuta av att måla kräver absolut ingen talang, bara att man ger sig hän!

Anyway, så fort några av mina alster blir klara ska jag ta några foton så ni får se konstverken. Jag är ingen målartalang men som ni kanske förstår av ovan så njuter jag verkligen av att få kladda med akrylfärg och skapa något.

Jag håller också på att baka för full rulle, som jag brukar när jag känner mig kreativ. Gårdagens försök till blåbärsmuffins blev dock platta, lila gummikakor så nu ska jag iväg och köpa fler ägg och sedan hemåt för att försöka en gång till. Adios!