Grattis till världens bästa mormor som fyllde 85 år igår!

Under ett möte med en kollega imorse annonserade hon att hon ska sluta i augusti. Hon sken som en sol när hon berättade det. Min första fråga var vart hon ska ta vägen, då hon svarade “Ingenstans. Jag ska göra ingenting. Jag har arbetat i 20 år och nu tänker jag inte arbeta längre – kanske arbetar jag aldrig igen. Jag är trött på det stressiga arbetslivet.”. Jag satt med häpnad och lyssnade på henne. Fan vad gött att liksom bara sluta och inte ha några planer.

Kollegan har varit i Dubai i sju år och har således lyckats pricka in “guldgrävarperioden” när man kunde köpa en fastighet och “flippa” den, det vill säga lägga en deposition och sälja vidare för 300-400% av värdet inom ett par veckor. Många Dubaianer har haft flippande som huvudsyssla i många år (Dubai har inget officiellt inflationsindex men den inofficiella inflationen har legat på ca 15% om året i ca tio år, fram till den ekonomiska krisen) och blivit mångmiljonärer på kuppen. Jag vet att kollegan köpt många fastigheter från vår gemensamma arbetsgivare här ute, så hon har säkert tjänat en hel del miljoner som hon nu kan luta sig tillbaka på.

Som jag sa till henne, det går inte att förneka att jag är jätteavundsjuk – vilken grej! Men efteråt så har jag faktiskt inte kännt mig deprimerad alls för att jag är så långt ifrån att vara i samma sits – faktum är att hennes glada uppsyn fick mig att tänka på dagen då jag kan annonsera till folk att jag ska sluta och flytta hem till Sverige, och det fick mig på jättebra humör.

Igår kväll kunde jag inte sova och låg istället och tänkte på olika saker, mest Sverige och det faktum att D haft det så bra där under hans helg-visit i min hemstad, vilket ju bordar gott inför ett liv i Sverige. Sen tänkte jag på att jag bara har ca ett halvår kvar tills universitetslektionerna är över och jag kan börja på min avhandling (den kan jag ju göra på vilket håll som helst i världen) innan jag får min masters degree, och jag kände mig helt plötsligt gladlynt och upprymd inför framtiden.

Tänk att få flytta hem till Göteborg, skaffa en bostad och ett jobb. Kunna sitta och lyssna på regn, åka spårvagn, promenera och andas kall, klar luft. Få sparka i höstlöv och lyssna på när isen bryts i hamnen. Kunna spontanbesöka släkt och vänner och även se till att ha bullar i frysen tills när släktingar och vänner kommer och spontanbesöker oss. Ordna födelsedagskalas och julfirande hemma hos mig. Kanske skaffa en egen liten familj – inshallah – och bara njuta av somrar spenderade i skärgården, på sommarstället, med att fiska eller äta glass på Avenyn. Vintrar med ishockeymatcher, skridskoåkning, pulkakörning och regn & rusk. Åh… jag kan knappt bärga mig!

Tills dess måste jag försöka fokusera på livet här dock, och försöka spara så mycket av min skattefria lön som möjligt samt försöka förbereda för en flytt hem till Sverige så väl som möjligt. Försöka knyta lite kontakter inom min industri, kolla upp om jag kan köpa lägenhet som nyligen tillbakavandrad (jag är registerad som utvandrad ju), researcha lite jobb åt D och kolla upp lite praktiska omständigheter. Måste komma ihåg att hålla ett öga på schyssta chefsjobb i Göteborg, de är nog “few and far between” då det verkar som om de flesta bra jobben inom min industri finns i Stockholm.

Nåja. Det blir ju ingen flytt än på ett tag, men för första gången på länge så känner jag mig positiv inför framtiden och ser nåt slags ljus i tunneln. Bring it on!