You are currently browsing the monthly archive for juli 2009.

 

Fran vanster: Ingefarskex, citronmanar och kokostoppar

Från vänster: Ingefärskex, citronmånar och kokostoppar

Halleluja, flyget hem till Sverige är bokat och betalt! Jag har inte varit så här glad på flera månader. Den 17 Augusti kommer jag, och stannar i tre veckor. Mamma och pappa – jag ringer med detaljer!

Mitt nya pass är kirrat, jag och D körde till ambassaden i Abu Dhabi i förrgår och plockade upp det. Fantastiskt att det fanns kvar, med tanke på att det blev utfärdat i November förra året! Ambassad-gubben som skötte ärendet var samma gubbe som var med i den svenska tv-serien “Diplomaterna”, minns inte vad han heter.

På vägen hem gratulerade vi oss själva för att vi inte fastnat i trafik (som förra gången) och att vi hittat rätt utan att virra omkring och leta…tio minuter senare hade vi missat avfarten mot Dubai och var helt plötsligt på väg till Al Ain (ett annat emirat), en liten detour genom öknen som lade till nästan två timmar på vår restid. Well done. Men vi såg iallafall en hel del vilda kameler.

Jag var på väg att boka min flygbiljett hem samma dag som jag hämtade mitt pass, men tyvärr så kom jag på att datumen jag sökt semesterdagar för (och fått godkända) var fel (jag måste åka tidigare för att passa in starten på universitetsterminen i september) så jag fick söka om. Själva ansökningsprocessen tog ett par dagar och när jag kollade med chefen sa han att han inte tänkte godkänna min ansökan, då han vill försäkra sig om att alla upphandlingar jag sköter just nu kommer att vara färdiga innan jag åker. “Du får din semester när upphandlingarna är färdiga” sa han.

Upphandlingar är ju komplicerade processer som måste ta sin lilla tid och gå igenom en lång process, det är svårt att korta ner upphandlingar om man ska hålla sig till “company procedures”. Jag skulle kunna ge kontrakt till företag imorgon men ska de gå igenom en kommersiell upphandlingsprocess blir det genast mycket mer komplicerat – all kommunikation måste ske via brev, allt måste skickas ut samtidigt till alla kontraktörer, allt inkommande måste öppnas av en kommittée innan jag får se det osv.

Dessutom involverar en upphandling jättemycket input från kollegor som ska kommentera och det är inte alltid de kan göra det inom tiden jag avsatt. Så kort och gott är det svårt för mig att garantera att en upphandling tar en viss tid – jag har ju ett schema för varje aktivitet inom upphandlingsprocessen, och jag jagar folk som inte svarar mig i tid, men det finns många utomstående krafter som kan rucka på det schemat och det jag kan göra för att hålla schemat är begränsat.

Och nu vill alltså chefen att jag ska ha avklarat 25 upphandlingar värda ca 600 miljoner kronor inom två veckor. Jo tjena. Jag försökte förklara att det inte är möjligt men att jag självklart kommer att se till att så mycket som möjligt är gjort, och jag har redan lagt upp en plan på vad jag ska be min assistant hantera och så vidare.

Men av nån märklig anledning så vägrade han gå med på det, och sa att han behöver vara tuff mot mig (ja, jag är ju redan överarbetad och underbetald, bring some more on, please) och se till att jag är motiverad att avsluta upphandlingarna. Eh…ok! Jag sa att jag ju skulle vara mycket mer motiverad om jag visste att jag skulle få åka hem, men det sket han i. Jag diskuterade saken med honom i säkert 10 minuter men det gav ingen effekt. Jag förklarade att priserna på flygbiljetter kommer att gå upp om jag inte bokar. “Boka då” sa han. “Men hur kan jag boka när du vägrar godkänna min semester?” undrade jag. “Ja, det är ju din risk” sa chefen. “ Så otroligt korkat.

Jag var jättearg, jag har ju tjänat in min semester under de 8 månader jag kommer att ha arbetat när jag väl åker och jag tycker inte att jag ska behöva böna och be för att få ta den semestern, särskilt när jag själv passat in den emellan kritiska datum, sett till att nån hanterar mitt arbete medans jag är borta osv. Samtidigt är det ju en besvikelse att han uppenbarligen känner att han inte kan lita på att jag som chef organiserar mitt arbete medans jag är borta, det är ju inte som om saker och ting brukar stå helt stilla medans jag är på semester. Jag delegerar till min assistent och andra team members och har gjort så även denna gång.

Anyway, jag funderade på det hela igår kväll och kom fram till att min chef är en jubelidiot så när jag kom in till jobbet imorse, mailade jag honom och sa att min flygbiljett igår kostade 3,400 dirhams och idag kostar den 5,200, skulle han kunna finna det i sitt hjärta att godkänna mina semesterdagar innan det blir så dyrt att jag inte har råd att åka hem? Det hela var naturligtvis en bluff, biljetterna är bara några hundralappar mer, men jag orkar inte vänta på att han ska ändra åsikt.

Då ringde chefen och sa “Okej… kommer jag att behöva betala mellanskillnaden eller?” Uppenbarligen insåg han hur dum han varit. “Nej, jag betalar min biljett om du godkänner mina semesterdagar” sa jag. “Okej… de är godkända” sa chefen.

Så, med buffel & båg har jag nu fått semestern godkänd, nu ska jag bara ringa banken och höra med dem varför mitt kreditkort inte fungerar, så kanske jag faktiskt kan boka en biljett snart!

Jag hinner aldrig skriva på helgerna längre, jag verkar ha fullt upp med att göra saker jag aldrig minns så fort arbetsveckan börjar. När jag under söndagen blir frågad av mina kollegor om hur min helg var och vad jag gjorde, får jag alltid fundera länge och väl på vad jag gjorde egentligen…

Så vitt jag minns (!) har jag till större delen spenderat helgen med att städa, plugga till en tenta samt göra lite ärenden med D. Vi åkte och köpte lite extra penslar och dukar så att vi skulle kunna måla tillsammans igår (han är ledig på lördagar under sommaren, yay!). Jag är inne i en jättekreativ period just nu och har massiva tavlor på g över hela lägenheten. Mina dukar är typ 2 x 1,5m, svåra att förvara medans de torkar så att inte katterna börjar klättra på dem.

D har under sin uppväxt och även sitt vuxna liv aldrig blivit “exposed” till saker som han inte tar sig för naturligt. Han har provat på i stort sett alla sporter som finns, men när det kommer till alla icke sport-relaterade hobbies så har han nästan ingen erfarenhet alls. Innan han träffade mig hade han aldrig fiskat, campat, gått på musikfestival, målat tavlor, lagat mat från andra kök, gått på konstgalleri, läst något annat än facklitteratur eller rest till andra länder för en anledning som inte var golfsemester.

Det får honom att låta väldigt tråkig, vilket han inte är, min poäng är mer att det har funnits så mycket grejer som vi gjort tillsammans som han aldrig upplevt förut, och det har kännts för mig som om jag verkligen har kunnat bidra med nåt under våra år tillsammas, då jag är lite mer en “I’ll-try-anything-once”-kind-of-girl. Det är inte lika viktigt för mig nu att jämt bidra med upplevelser, men på den tiden då han tjänade mycket mer än mig och jag var ung och naiv, kändes det bra att liksom ha nån erfarenhet som han inte hade (han är ju 11år äldre än mig).

Så jag har försökt få med honom i målaryran, för måla är något han hittills inte provat på med motiveringen “I can’t paint”. Det skälet är naturligtvis ingen ursäkt för att inte prova på – jag tror nämligen att de flesta som provar på att måla för första gången tycker mycket om det, oavsett om det blir som de tänkt sig eller ej. Det är ju så terapeutiskt och det är så skönt att det inte finns några regler, att man kan måla hur som helst liksom. Om man inte är bra på figurativa målningar kan man ju bara måla färgfläckar i nyanser som gör en glad, eller nåt i den stilen. Att njuta av att måla kräver absolut ingen talang, bara att man ger sig hän!

Anyway, så fort några av mina alster blir klara ska jag ta några foton så ni får se konstverken. Jag är ingen målartalang men som ni kanske förstår av ovan så njuter jag verkligen av att få kladda med akrylfärg och skapa något.

Jag håller också på att baka för full rulle, som jag brukar när jag känner mig kreativ. Gårdagens försök till blåbärsmuffins blev dock platta, lila gummikakor så nu ska jag iväg och köpa fler ägg och sedan hemåt för att försöka en gång till. Adios!

Jag klarade min första masters-kurs! Den hette “Sustainability Practice within Facilities Management” (på svenska är det alltså typ hur man förvaltar fastigheter med minsta möjliga negativa påverkan på den sociala och naturliga miljön) och jag fick betyget B, ett kombinerat betyg för tentan och uppsatsen/projektet.  Fan vad gött, på ren göteborgska – jag som satsade på ett C..!

Man skulle kunna tro att en bokning av flygbiljett från Dubai till Sverige vore ganska enkelt – hitta datum & tid som passar, boka, betala och sedan resa… men nej då. Klart det inte är så enkelt! Why make things simple when they can be complicated?!

Steg nummer 1 har varit att hålla på – nu i säkert tre veckor – och arrangera semesterdatum runt när min assistent är borta, när viktiga upphandlingar ska ut/kommer in, när viktiga rapporter måste in och så vidare. Nu har jag äntligen fixat ett “fönster” på tre veckor då jag skulle kunna vara borta som chefen gått med på och alla är glada och nöjda med. Jag har bokat de dagarna som semester i vårt elektroniska workflow system så det är så gott som inristat i sten med mitt eget blod nu.

Steg nummer 2 har varit att passa in fönstret med universitetet, då jag ju måste vara tillbaks i Dubai när lektionerna börjar. Uni har, som vanligt, god framförhållning och har ännu inte riktigt bestämt sig för när terminen ska börja – de tror det kommer att bli i början av September men några exakta datum går inte att få. Jag måste dessutom få reda på vilka kurser jag ska läsa då de olika kurserna börjar på olika dagar, något som universitetet inte kan avslöja via email eller telefon. Jag måste istället åka ut till Academic City (som ligger mitt ute i ingenstans, 60 dirhams enkel väg för en taxi) och besöka dem för att få reda på den informationen.

Jag behöver också besöka dem för att få reda pa hur jag presterat på tentor & inlämningsprojekt, för att få reda på om jag måste sitta om någon tenta eller inte – något de informerade mig om igår, med sedvanlig framförhållning då sista anmälningsdag för omtentor är…*trumvirvel* – imorgon! Så ikväll ska D skjutsa mig till universitetet så jag får reda ut allt detta och få ihop nåt slags schema för Augusti och September.

Steg nummer 3, innan jag kan boka, blir att hämta mitt nya pass som jag sökte på ambassaden i Abu Dhabi nån gång i November förra året. Mitt nuvarande pass var på väg att gå sönder förra året, så jag sökte ett nytt. Abu Dhabi ligger ju en dryg timme bort på en astråkig motorväg så mina möjligheter att åka dit är begränsade (jag vill ju helst inte ta en taxi). När jag lyckades ta mig dit förra året för att hämta mitt nya pass var det så mycket trafik att jag och D inte hann dit i tid – ambassaden är på typiskt svenskt vis väldigt strikta med dagar och klockslag då man får lov att hämta pass och ruckade inte på det för min skull, så jag fick åka hem till Dubai tomhänt, flyga till Sverige på mitt söndriga pass och därmed kom jag knappt hem igen (de vägrade mig låta gå på planet på Landvetter!).

Sen i julas har jag inte haft något akut behov av ett pass så jag har i 7 månader tänkt “jag borde åka och hämta det snart” utan att göra något åt det (mycket typiskt mig!). Idag gjorde jag slag i saken och kollade om det nya passet fanns kvar, och det gjorde det, så nu har jag arrangerat en halvdag ledigt på måndag så att jag och D ska kunna försöka köra till Abu Dhabi igen och hämta passet. Jag måste göra detta innan jag kan boka flygbiljett då de kräver passnummer när man ska boka, och det nya passet har ett nytt passnummer trots att det är ett ersättningspass… naturligtvis. Why do it the easy way?!

När allt detta är klart borde jag kunna boka min resa. Sen ska jag bara föra över mitt arabiska residens-visum från mitt gamla till mitt nya pass också, så att jag kan flyga in och ur landet – då är jag hyfsat resklar.

Phew!

Vattenparker är populärt i Dubai, då det ju året om är soligt, varmt och i stort sett regnfritt, förutom under regnperioden då förstås. Den mest berömda vattenparken är nog Wild Wadi, som ligger precis jämte det världsberömda, sju-stjärniga hotellet Burj al Arab. Det finns andra också lite längre ut i Dubai.

Hela parken är utomhus och innefattar en stor vågbassäng med tillhörande vattenlekpark för barn, solstolar, matställen osv. Det finns en surfningsbassäng där man kan lära sig surfa, en vattenkanal där man kan flyta omkring på stora däck samt en “fritt fall” vattenrutschkana som går nästan spikrakt neråt. Det enda som inte finns är en vanlig simbassäng.

Huvudattraktionen är dock en serie vattenrutschkanor som går både uppåt och neråt, ungefär som Flume Ride på Liseberg, fast man sitter iklädd baddräkt (eller badbyxor!) på en stor donut och skjuts upp för kanorna med hjälp av vattenstrålar, och sen åker man omkring som en liten blöt vante i vattenkane-nätverket – hur kul som helst! Jag var där med lillebror och D förra året (och fastnade ett par gånger, pinsamt nog, men hade ändå väldigt roligt).

För ett tag sedan öppnades dock en ny vattenpark, Aquaventure, som ligger i anslutning till hotellet Atlantis längst ute på Palm Jumeirah. Atlantis är ju byggt i lite “lost world” stil och Aquaventure tar efter samma koncept med inka-pyramider och så vidare. Jag har inte varit där men jag har hört att det är ungefär samma grej som Wild Wadi, fast huvudattraktionen på Aquaventure är lite annorlunda.

Det är som “fritt fall”-attraktionen på Wild Wadi, fast på Aquaventure faller man från toppen av en inkapyramid, ner i en hajbassäng och genom ett plexi-ror där man alltså kan titta på hajarna samtidigt som man far igenom. Min kollega har varit där och tyckte det var askul, trots att han snart är 40 och är professor. Ett tips, bara, om ni gillar vattenparker och att sätta hjärtat i halsgropen…

Aquaventure

 

Apsnygga courts från Christian Louboutin

Apsnygga platform sandals från Christian Louboutin, just nu nedsatta med nästan 50% på Net-a-Porter...

Jag har precis läst ut en jättebra bok, ”Modern Day Vikings – A Practical Guide to Interacting with the Swedes”.  Jag hittade den i Kinokuniya, en av världens största bokaffärer som ligger i världens största shoppingcentrum, Dubai Mall. Om ni nånsin åker till Dubai och älskar böcker – åk till Kinokuniya och räkna med att ägna några timmar till book-browsing. Det är inte världens billigaste ställe men urvalet är fantastiskt.

Anyway, boken handlar om svenskar och är tänkt att läsas av amerikaner, då den jämför svensk kultur med amerikansk till större delen. Den är också tänkt att vara en förklaring av våra traditioner och vår kultur för utomstående. Jag vet inte vad det var som fick mig att plocka upp boken men det har varit fantastisk läsning.

Trots att jag lärt mig i skolan om vikingar, socialism och annan svensk historia så var det en intressant summering som gav ett bra perspektiv på vårt land.

Vi i det lilla, kalla landet i norr är en lustig nation fylld med finurliga människor. Jag blev så stolt när jag läste om “the Swedish model”, eller snarare socialismen som är så självklar för varje svensk (socialdemokrat som moderat) men som ter sig fantastiskt “out there” för andra länder.

Eftersom jag inte bott i Sverige på så länge undrar jag om gemene man i mitt hemland verkligen förstår vikten av vad vi uppnått i Sverige och hur pass unikt det är.

Det var kul att läsa om svenskarnas kärlek till karga landskap och djupa skogar, naturlivet som bankas in i oss alla redan vid barnsben, hur vi gillar “stämning” och tända ljus om vintrarna, vår duktighet, vår känsla för teknik och hur vi strävar efter rättvisa och jämställdhet.

Det var också intressant att få begreppen “folkhemmet”, “jantelagen” och “lagom” förklarade på engelska.

Jag rekommenderar verkligen boken till er som liksom jag är fascinerad av vår egen kultur, och även till andra nationaliteter som har kontakt med Sverige antingen via jobb, släkt, vänner eller bara utav intresse. Det är en lättlast bok med mycket information som ger en bra helhetsbild och förståelse för varför svenskarna är som de är, utan att gå in på allt för många detaljer. Jag ska definitivt försöka få D att läsa boken!

I helgen hade vi en extra dag ledigt då det igår var “Prophet Ascension Day” vilket är ungefär som Kristi Himmelfärd inom Islam. Jag gjorde slag i saken och storstädade hemma – jag slängde bland annat tre svarta sopsäckar med skit från badrummet.

Fantastiskt hur ett badrum kan rymma så mycket skit – gamla krämer som gått ut för länge sen, Treo och Panodil från 2007 (fast Panodil heter Panodol här nere), flaskor med schampo som jag inte gillade men inte kunde med att slänga då de var fulla (mycket bra idé att istället spara på dem i typ två år!), kodein från när D opererade sitt nyckelben för ca fem år sen (att de pillrena ens kom med i flytten från England till Dubai är ju oroväckande, de borde slängts långt innan dess), trehundratusen gratisprover på krämer, smink etc. samt gamla burkar med ögonskugga och läppstift.

Jag använder aldrig ens läppstift (jag ser ut som jag vore prostituerad med läppstift på, jag har “plumped” och röda läppar naturligt – faktum är att jag mer än en gång fått frågan vilket läppstift jag använder då mina läppar har så fin färg, kul att behöva svara att jag inte använder läppstift, folk tror att jag ljuger!) så jag fattar inte varför jag sparat på typ tretusen olika läppstift i en låda, och vart jag fått dem ifrån – jag köper ju dem aldrig?!

Jag är dock verkligen ett parfymfreak, det skall erkännas. Jag har på mig parfym varje dag och köper ofta och gärna en ny doft. Efter att jag slängt säkert 10 flaskor med parfymer från både Gucci och Vera Wang, som luktade mer alkohol än blommor & blader (de hade några år på nacken), inspekterade jag min gallrade parfymhylla och där står nu säkert 15 flaskor till – ingen utav dem är särskilt nära att ta slut. Lite pinsamt! Hade dessutom en dublett av “Amôr Amôr” från Cacharel, ännu pinsammare. Men det kommer nog inte att hindra mig från att köpa en eller två nya parfymer på vägen hem till Sverige. Note to self: Köp små flaskor!

För övrigt har jag även fyllt fyra sopsäckar med kläder och gamla modemagasin och sånt, tre sopsäckar till med skit från köket (grejer som inte riktigt tålde att bli tvättade i diskmaskinen etc.) och nån sopsäck till med en gammal matta jag inte fick ren nog i tvättmaskinen, en kudde från D’s garderob som luktade kattkiss (en liten present från Cookie tror jag, eftersom ingen utav våra nuvarande katter kissar någon annanstans än i kattlådan) och lite andra prylar. Det känns fantastiskt “renande” att slänga och göra sig av med saker, tycker jag.

Jag är något av en hamster på sätt och vis, särskilt med sentimentala saker som foton eller de vackra, handskriva breven från farmor och mormor till exempel som jag aldrig nånsin skulle kunna slänga. Men ibland får jag ett ryck av ordentlighet och då ryker en hel del (dock aldrig gamla brev, jag måste ha tio skolådor på D’s föräldrars vind med brev, vykort och hälsningar jag fått under tiden jag bodde i England). När jag rensat och städat känns det som jag kan andas igen.

Mina tillfälliga singeldagar är nu slut, ikväll kommer D hem. Han landar nån gång vid midnatt så är väl hemma nån gång vid halv två på morgonen kanske. Jag längtar verkligen efter honom. Jag har haft det bra medans han har varit borta – jag har sett många chick-flicks på teve, målat tavlor, läst böcker och slappat med katterna. Men det ska bli skönt att återgå till vardagen lite och framförallt sova tillsammans igen.

Jag har varit hos frisören i helgen och fått mitt hår slingat. Jag har inte varit där sen i februari så det var sannerligen välbehövligt. Nu ser jag ut som en normal människa igen! Kunde inte få klipptid samtidigt så ska klippa mig nästa vecka. Håret känns inte riktigt lika fräscht när man slingat men inte klippt, men det ser ju åtminstone bättre ut.

Funderade på att skita i klippningen då mitt hår är så oljigt och därmed klarar en hel del utan att bli slitet, och det är dessutom härligt långt nu, men bestämde mig för att fräscha till det lite. Det växer ju som ogräs (av min utväxt mellan februari – juli att döma så har det växt ca 1decimeter på fem månader, det låter praktiskt taget omöjligt men det är sant – många i Dubai kan ge vittne om att värmen här nere har en väldigt positiv effekt på hårväxandet!) så det gör nog ingenting om nån centimeter försvinner.

Jag har också bokat in en massage och en ansiktsbehandling nästa vecka. Har inte varit på lokala skönhetssalongen på hundra år. Satt i tevesoffan i helgen och kände värk stråla från ryggen via nacken upp till tinningarna, och det räckte med att jag rörde vid min nacke för att det skulle göra jätteont. Jag tror en massage skulle göra susen. Så i slutet av nästa vecka kommer jag att vara nyklippt och nymasserad med ett ansikte lent som en barnrumpa samt en sambo vid min sida. Det är ju nog för att mirakel ska kunna ske!

Eponine

28-årig göteborgska i Dubai, befinner sig mitt i karriären med världens högsta byggnad som arbetsplats.

Kategorier

Arkiv