Mitt företag håller ju på att bygga världens högsta byggnad (den är redan världens högsta, men den är inte riktigt klar ännu). Just nu hjälper jag expert-teamet som ska skota byggnaden att köpa in tjänster och service. Upphandligen för teknisk service är nästan klar (den ska lämnas in om några veckor) och städning och säkerhet är de nästa stora tjänsterna som ska upphandlas.

Jag håller just nu på att få ihop upphandlingsdokumenten till observatoriet som vi ska ha på 124:e våningen. Det är kul, jag har aldrig skrivit upphandlingar för biljettsystem, stjärnkikningsteleskop och hemliga attraktioner förut. Jag vet att jag är partisk men tornet är verkligen kolossalt spännande att jobba för och kommer att bli något i världsklass, den saken är mer än säker. Min industri är ju fastigheter så jag kanske är lite arbetsskadad, men även på en personlig nivå tycker jag det ska bli jättespännande när tornet äntligen öppnar.

Direktören för observatoriet har ett jättesvenskt namn, ungefär som “Gustav Bergholm”, det kan liksom inte vara annat än svenskt (jag skriver inte ut hans riktiga namn, man vet ju aldrig vilka nutjobs som kanske läser här!). Han tog kontakt med mig via mail och jag såg fram emot vårt första möte nån gång förra veckan, då han klart och tydligt var jättesvensk.

Jag blev faktiskt lite besviken när vi sågs och det visade sig att han är andra generationens amerikasvensk, född i Kanada och uppvuxen i Chicago. Han pratar inte ett ord svenska och har ingen kontakt med familj i Sverige – han var inte ens säker på om han hade någon. Hans farfar var från Norrbotten och utvandrade till Amerika där han blev snickare i en guldgruva i Colorado, innan han flyttade vidare till Kanada.

Det kändes lite sorgligt att karln inte tagit bättre hand om sitt arv och inte ens kunde uttala sitt efternamn ordentligt. Han hade varit i Sverige nån gång på 70-talet men hade inga planer på att åka dit igen. Han var en snäll och vänlig man med pigga ekorreögon, men det var som sagt en besvikelse att han inte var mer exalterad över sin svenska bakgrund. Nåja. Alla kan ju inte vara superpatriotiska som jag!