Hoppas ni haft en fin midsommar.

Tack för responsen under min period av tystnad – det kändes gott att få så fina och uppmuntrande ord. Jag må inte ha “Sveriges största blogg” men jag har något som är ännu bättre – läsare som verkar tycka om mig!

Tystnaden har kommit på grund av alla extrema händelser i mitt liv på senaste. Frasen “det är mycket nu” har varit vältummad, kan man lugnt säga. Individuella saker kan man ta itu med, men när allt liksom händer på en gång eller i tätt följd, kan det bli svårt att handskas med. I mitt fall kändes det som om den enda lösningen var att skala ner och fokusera mer på det absolut kritiska.

Under de senaste månaderna har jag blivit hotad av nedskärningar på jobbet, fått en 20% lönesänkning (över natt, retroaktiv också), varit på väg att flytta, förhandlat med hyresvärden om hyressänkning, skrivit två tentor och två projekt till universitetet, fyllt 28, fått besök av mamma, pappa, faster, bror och kusin, jobbat dag och natt, haft ekonomiska problem, haft en hyresgäst i England som rymde och inte betalade hyran i tid, inte haft råd att göra nåt annat än att hålla mig, D och katterna vid liv, haft en toalett som gått sönder tre gånger, varit utan teve och telefon i två veckor, fått kravbrev från CSN för ett gammalt studielån som jag redan betalt, mitt pass har gått sönder och ambassaden har sjabblat bort det nya, mitt bankkort fungerar inte och min bank drog in min “overdraft facility” över natt på grund av vem min arbetsgivare är, min chef har sett till att jag inte får mitt drömjobb som jag blivit personligen efterfrågad för, jag har fått semester indragen och så vidare…

Vissa saker är ju inte särskilt hemska, tvärtom så har ju t.ex. besöken varit jätteroliga, men som sagt, när allt annat jobbigt händer på en gång så blir det slut dags att säga stopp. Jag försöker verkligen ha en positiv inställning till livet men på senaste har det inte varit lätt. När man redan känner sig låg blir det ju dessutom ännu svårare att handskas med nya saker som händer.

Nu känns det lite bättre. Jag har bara två dagar kvar innan våra ekonomiska bekymmer är över (för den här gången!), vi har betalt hyran, hittat en ny hyresgäst i England och att spendera tid med min familj under de senaste månaderna har varit mumma. Särskilt den senaste månaden då min lillebror bott här, det har verkligen varit super. Vi har inte spenderat så lång tid tillsammans sen han var femton och jag arton (jag flyttade ju till England tre månader efter min 18:e födelsedag, för att aldrig komma hem igen annat än på besök) och på den tiden hade vi inte direkt nån kvalitetstid ihop utan jag gjorde min grej och han sin, på grund av ålderskskillnaden antar jag.

Men nu är det andra bullar. Jag älskar min bror så mycket, han har verkligen blivit en fantastisk vuxen människa som jag respekterar och beundrar om vartannat. Det var underhållande att väckas klockan fyra på morgonen av att lillebror kommer intrillandes genom dörren med en gapskrattande flygvärdinna, och även när han – i brist på annat att göra – sippat Dry Martinis på vår balkong sen fyra på eftermiddagen och dök upp helt askalas till mataffären där vi skulle ses och handla när jag slutade jobbet ca klockan sju. Men samtidigt fick vi ihop mycket umgänge och många sköna samtal så ja, det var verkligen mumma för själen!

Nu är det dock tyst och mycket lugnt hemma, och tystare lär det bli då jag och D ska semestera isär i år. Han åker iväg till England i tre veckor den 1 juli. Nej, vi ska inte semestra isär för att det är nån slags kris eller för att vi inte tål varann. Det är ett rent praktiskt arrangemang då ingen av oss hade hjärta att lämna in våra katter på katteriet så länge. En vecka eller två går väl an, men mer än tre veckor känns lite väl länge.

Så jag stannar nu hemma i Dubai ensam med katterna, medans D åker hem till London och hänger med sin familj och sina vänner. Han funderar på att ta en kortis i Göteborg också och hänga med min familj – det vore kul tycker jag! Lika bra han vänjer sig vid att vara där utan mig då vi förhoppningsvis bosätter oss i Götet permanent om några år.

Sen nån gång i Augusti åker jag hem till Sverige, och D stannar hemma i Dubai med katterna. Jag ska förhoppningsvis åka hem i tre veckor och eventuellt kombinera hemresan med en weekend i Barcelona. Skulle vilja klämma in London också men vet inte om jag hinner det. Något Dublin blir det inte då fina S redan har flyttat hem till Götet vid det laget – hoppas på kvalitetstid i vår gemensamma, vackra hemstad istället!

Det är ju tråkigt på sätt och vis att inte få tid ihop med D (vi har ju inte en enda dag ledig tillsammans i vardagen, då han jobbar helger) men samtidigt ska det bli skönt att vara i Sverige utan honom. Utan D blir det med tid för mig att slappa och kolla på svensk film och teve och jag kan bekymmersfritt prata svenska och bara göra ingenting ihop med alla nära och kära. Jag och lillebror kan ha maratonsessioner med Lara Croft utan att D sitter och sucker i ett hörn – såna grejer.

När D är med blir det lite mer aktivitetsbaserat och vi bränner alltid mer pengar på restaurangbesök och sånt när vi är nånstans ihop. Så jag ser min “ensamma” semester som en chans att få koppla av ordentligt och spendera kvalitetstid med alla jag håller av, utan att bränna så mycket pengar – det ska bli jätteskönt!

Dock är den resan ju två månader borta. Det känns inte så jättelångt bort faktiskt, för jag vet hur snabbt tiden kommer att gå. Jag har stora planer för hur jag ska spendera tiden då D är i England (måla stora och dramatiska tavlor, uppdatera min garderob, gå till frisören/massören/ansiktsterapeuten, titta på massvis av chickflicks/dokumentärer samt spela PS2 och äta skumma saker till middag!) och när han kommer tillbaks är det bara ett par veckor kvar till min egen resa. Det är verkligen en hägring där borta på horisonten.

Bonusen är ju också att när jag kommer hem från min semester anländer jag mitt i Ramadan, som är en rätt slapp månad då större delen av befolkningen inte är på kontoret. Den avslutas med Eid al Fitr som innebär tre dagars ledighet, då jag och D eventuellt åker iväg nånstans tillsammans. Efter det räknar jag med många besök av nära och kära igen innan det är dags för julsemester och ett nytt år med nya äventyr! Jag ser fram emot 2010, året då jag förhoppningsvis blir klar med min masters och även gifter mig.

Hoppas ni som fortfarande hittar hit väljer att fortsätta följa mig. Välkommna tillbaka!