Det har varit mycket på senaste. Vår hyresgäst i England har försvunnit, en massa stora banktransaktioner ska betalas samtidigt i olika länder, vi har omförhandlat hyran, jag studerar till två tentor för min masters (en äger rum imorgon!), det är mycket att göra på jobbet och så vidare.

Nåväl, det löser sig förhoppningsvis med allting.

Det händer iallafall grejer på jobbet. Ni kanske minns att jag berättat att det anställts en ny Generaldirektör för vad som ska bli ett nytt dotterbolag inom min koncern, som ska ta hand om ett speciellt projekt vi håller på att bygga? Han sitter som jag tidigare skrivit på min lycka. Det finns ett jobb hos honom som jag skulle göra vad som helst för att få – ett drömjobb för vem som helst i min industri. Mer än så kan jag inte riktigt avslöja.

Jag har dock inte haft nån aning om hur jag skulle kunna nästla mig in hos Generaldirektören och få jobbet. Det visade sig dock, som det oftast gör, att det fanns en organisk lösning på det hela.

Generaldirektören pratade med min chef och undrade om det skulle gå för sig att han helt enkelt norpade mig från chefens team. Detta skedde utan min vetskap. Chefen sa nej, han behöver mig i sitt team.

Chefen berättade detta för mig och Chris, en konsultkompis som jobbar med Generaldirektören, bekräftade att det var så det hela gått till. Jag var jättebesviken över att en sån himla stor chans skulle gå mig miste på grund av min chef och hans vägran att släppa mig.

Jag pratade med chefen för nån vecka sedan. Förklarade att det inte är så att jag inte trivs med mitt nuvarande jobb eller med att arbeta för honom, utan att det har potentiella jobbet för Generaldirektören helt enkelt är ett drömjobb som jag inte kan släppa. Det vore inte bara en professionell ambition som skulle gå i uppfyllelse om jag fick det, utan även en personlig, och så vidare. Han sa i stort sett att det var hans egen chef som sagt nej men att det kanske kunde ändras nån gång i framtiden – väldigt ”non-committal”, som man säger.

I förrgår hade jag ett möte med Chris då jag trots allt är involverad lite på armslängd i det här nya projektet. Jag åkte och träffade honom ”on site”, en byggarbetsplats som skulle bli min nya arbetsplats om jag fått jobbet.

Chris visade mig runt vad som ska bli ett nytt kontor och även lite runt om det nya projektet. Det var bara en snabbtur, han ska ge mig en ordentlig rundtur nästa vecka, men det var nog för att jag skulle bli superexcited. Jag gick och var superglad för att få vara involverad ens, och superarg för att jag mist min chans att få arbeta där permanent, om vartannat.

När jag kom tillbaka till mitt eget kontor, berättade jag för chefen att jag besökt det nya projektet samma dag. ”Did it make you want to work there?” sa chefen och flinade. Jag satte mig ner och sa ”Yes it does, and I can’t believe you’re making this opportunity pass me by”. Det var ett direkt påhopp i den arabiska arbetskulturen. Chefen var chockad över min ”emotionella reaktion” (ganska naturlig tycker jag!).

Vi snackade iallafall om saken och jag förklarade återigen hur mycket det skulle betyda för mig om jag fick den här chansen, vilken fantastisk grej det skulle vara. Han kan inte förstå varför jag skulle vilja lämna ett jobb där jag sköter ALLT till förmån för ett arbete på ”bara ett projekt”, men han fattar ju inte att det här är Projekternas Projekt och ja… mer än så kan jag nog inte avslöja för er, men det är ett sjujäkla projekt! Chefen jobbar ju i samma industri som mig, han borde fatta det.

Han försökte även övertyga mig om att jag borde ha tålamod och vänta för Generaldirektören ”har inte börjat rekrytera ännu”. Okej… så han har anställt en Finanschef, en Verksamhetsdirektör och en Säkerhetschef… men han rekryterar inte?

Det hela slutade med att chefen ringde mig senare samma dag och sa att han pratat med Generaldirektören om mig. Det verkar som om han vill anställa mig men han vill se min CV först. Så den har jag nu slipat på i två timmar innan jag ska gå in till jobbet (jag borde egentligen ha använt den tiden till att plugga!).

Jag litar inte riktigt på min chef och har en svag föraning om att nåt annat kanske är i görningen, men hur som helst så har jag ju inte råd att förlora den här chansen till att arbeta på ett av världens mest spännande projekt, så jag ska maila iväg CV’n idag.

Jag vet att jag är bäst på det jag gör i den här regionen (Mellanöstern), så jag vet att de inte skulle kunna rekrytera någon annan utifrån till att göra det jag gör. Jag har ju dessutom erfarenhet av min arbetsgivares system, processer, känner redan alla nyckelpersoner och så vidare vilket är en klar fördel.

Det som talar emot mig är väl att Generaldirektören vill anställa så få människor som möjligt för att hålla kostnaderna nere, och skulle nog inte behöva en heltidstjänst för det jag gör nu. Anställer han mig så får jag nog göra nåt annat också, kanske kombinera kontrakt med nån bit av verksamheten. Rollen han skulle anställa mig för är alltså inte 100% definierad; han vet bara att han behöver bra folk och har än så länge rekryterat ”the best of the best” inom vår industri här ute.

Jag gissar att hans strategi är att få tag i välkvalificerade personer först, och kanske distribuerar arbetsuppgifterna sen beroende på hur verksamheten struktureras och vilka ”skillsets” som finns inom gruppen. Hur som helst så vill jag bli en av de där personerna!

Wish me luck, everyone…