Så, vart tog den här veckan vägen? Kan knappt tro att det är torsdag igen, veckans sista arbetsdag.

Under de senaste dagarna har jag och D jobbat hårt med Cookie. Vi har läst taktiker på nätet och implementerat dem.

Till att börja med leker vi så mycket vi bara kan med Cookie om kvällarna (och Ollie). Och det är inte bara passiv lek utan vi kutar från rum till rum i lägenheten med olika saker som han jagar, och vi håller på i timmar (vi kör skift).

Blir han trött under lektiden så är vi där och petar på honom. Om han somnar väcker vi honom, allt för att han ska vara så trött som möjligt när vi går och lägger oss, så han sover hela natten igenom.

Till sist så ignorerar vi honom bara när han gapar och skriker. För om vi skulle ryta till eller gå och plocka upp honom, skulle han se det som om hans skrik och gap till sist fått den effekt han vill ha – uppmärksamhet.

Cookie är dessutom inte rädd för nånting. Han älskar vatten, så mycket att han gärna sitter inuti duschkabinen när vi duschar. Som ras är tydligen arabian maows väldigt orädda och nyfikna – det är en ökenkatt som bara finns i Arabemiraten, som utvecklats till tuffa katter för att stå ut med klimatet här nere (det är vad som sägs iallafall).

Så det funkar inte att spraya honom med vatten eller försöka skrämma honom när han tjuter, och därmed få honom att associera skriken med någonting negativt. Däremot fungerer ignorering väldigt bra, samt att ge honom uppmärksamhet, beröm och kelning när han är tyst (så att han associerar att vara tyst med något bra).

Hittills har vi bara ignorerat honom i 48h och natten som just gått var den bästa hittills – han var väldigt tyst och fin. Hurra!

Naturligtvis ska vi även kastrera kattstackarn, men som skrivet igår så kan vi ju inte göra det förrns om några veckor. Så nu gäller det bara att hoppas att vår nya teknik håller i sig tills dess…