En lite äldre man från Egypten anställdes på min avdelning för några månader sedan av min chef. Sedan han började arbeta här har han inte sagt ett ord till mig, han har inte ens introducerat sig vilket jag tyckte var märkligt. Men helt plötsligt, strax innan Eid, kom han över och utropade ”Linda, I will buy you a nice souvenir from Egypt!”, helt apropå ingenting, och gick sedan iväg utan att säga något mer. Jag hade ingen aning om att han skulle till Egypten över Eid och hade som sagt aldrig bytt ett ord med människan innan.

Idag kom jag in till jobbet lite tidigare och det var bara han och jag här. Först frågade han lite artigt när min semester börjar (hur visste han att jag ska åka iväg snart?) och skyfflade sedan bort till sitt kontor. Han kom nån minut senare tillbaka med ett paket som visade sig vara en dekorativ tallrik med bilder på sfinxer och texten ”Egypt” i guld längst ner. Så gulligt men också konstigt!

Nu känner jag mig manad att köpa något liknande till honom från Sverige.

Jag tror det är en kontinental grej. När min assistent var hemma i Filippinerna kom han tillbaks med en gåva till mig i form av en brevhållare gjord av flätade palmblad som det stod ”The Philippines” på. När min Lagerchef var hemma i Indien kom han tillbaks och gav mig en trästaty av två hästar som drog en droska. Gåvor från ens semester är inte precis kutym i England, förutom en och annan godispåse från tax-freen som man kanske tar med sig in och delar med sina jobbarkompisar som ett ”treat”.

Som sagt, nu känner jag pressen att köpa souvenirer från Sverige! Dalahästar och vikingahattar for everybody! Yay!