Glad första advent!

Ännu en galen vecka. Ena dagen skriker min chef i ett möte att han är trött på att jag spenderar tid på ”stupid budgeting” och inte alla andra tretusen saker jag måste göra. Nästa dag skickar han iväg en rekommendation till sin chef att göra mig till Direktör. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till allt, jag tar det väl mest med lugn och ro. Jag tror inte det finns en endaste chans att jag skulle bli Direktör, så jag kan inte ens känna mig uppspelt över det.

D och jag har haft många och långa ”heart-to-hearts” den här veckan. Vi är inte annars ett par som ”pratar om känslor” ideligen utan brukar rulla på ganska stadigt. Ingen av oss har det behovet riktigt, men vi är inte heller ett par som sitter och surar på saker utan är det nåt som inte är bra så brukar vi bara säga det rakt ut (vilket ibland leder till stormande gräl!). Och det har vi gjort under veckan som gått. Inget är väl fel med vårt förhållande, vi älskar varandra fortfarande (nu på vårt tionde år tillsammans by the way!), men jag har inte varit särskilt rolig att leva med på senaste och inte D heller. Vi är båda lite halvdeppiga, väldigt trötta och insnöade på våra jobb.

Men vi försöker att ta oss ur vardags-tristessen. I fredags gick vi till Mall of the Emirates och åt middag (jag hade ett oförklarbart sug efter redigt kött, så vi gick till en sydafrikansk restaurang där jag åt en underbar rumpstek – de hade också en chark inne i restaurangen och vi köpte sydafrikansk korv (nötkött) vid namn Boerewurs som är jättegod. Jag är annars ingen korvtjej men boerewurs är jättegott!) och spenderade sedan ett par timmar med att browsa inne på Borders. Jag tror inte Borders finns i Sverige, men många av er har säkert sett det i London eller USA. Det är en (amerikansk) jättelik bokhandel som också har ett Starbucks, och är man det minsta intresserad av det skrivna ordet samt en kopp kaffe, kan man lätt slänga bort ett par timmar där, vilket jag och D gör ibland.

Jag kom hem med sex nya böcker, en ny anteckningsbok och några pennor till jobbet, julkort samt en visitkortshållare som de sålde billigt. En av böckerna hette ”Me time” och är en coachande bok om hur man skapar mer kvalitetstid i livet. Den har kapitel om allt från karriär till förhållanden till hälsa och motion. Man läser igenom, fyller i lite ”frågor & svar” och analyserar sig själv med hjälp av boken och får förslag, coachning och pepp för att förändra det som inte gör en lycklig. Jag köper i regel aldrig såna där ”self-help”-böcker, men den här kändes som att den kunde bli ett bra verktyg att reda upp mitt jobb-jobb-jobb-liv med. Jag vet innerst inne precis vad jag borde göra för att höja min livs-kvalitet (börja träna, sluta äta, byta jobb, flytta till Sverige) men jag gör ju aldrig nåt av det, så kanske kan den här boken hjälpa till!

Imorgon har vi också roliga planer. Vi har köpt biljetter till en konsert med George Michael och Alicia Keys i Abu Dhabi. Det föll väldigt bra, jag måste ändå till svenska ambassaden imorgon och hämta mitt pass så vi behöver bara spendera några timmar till i Abu Dhabi för att sen gå på konserten. Det tar ändå 1,5h att köra dit så det var smidigt att slippa köra fram och tillbaka på olika dagar – det är ju inte som om vi har ärenden dit dagarna i ända. Dagen efter, på tisdag, är det Förenade Arabemiratens nationaldag så då är jag ledig. D har också tagit ledigt så vi får hela dagen tillsammans – ska bli så roligt! Jag vet inte vad vi ska hitta på men det är bara kul att få spendera lite kvalitetstid tillsammans (och kunna sova ut efter konserten). Jag kommer faktiskt inte ihåg när vi sist var lediga tillsammans.

Hittills idag har jag avklarat ett kick-off möte med några amerikanska konsulter som flugit över för att göra ett projekt åt mig – det är alltid lika lustigt att se vilken respekt arabiska män klädda i dishdasha får. Amerikanarna blev helt till sig när min kollega Abdulla, alltid klädd i traditionell dishdasha med vit huvudduk, klev in i vårt mötesrum. Det var ”Good morning Sir” och ”Apologies Sir” hela vägen. Stolar flyttades ur vägen och nervösa blickar utbyttes. Min chef, som också är Abdullas chef, fick inte alls samma nervösa respekt. Kanske för att han är britt och klädd som dem, i chinos och skjorta? Som jag anade hade amerikanarna aldrig varit i Dubai förut… Abdulla är dessutom väldigt vän och timid för att vara Emirati (inte för att Emiratis är elaka på nåt sätt, men deras stil är ofta lite brysk i business-sammanhang), så det gör det extra roligt att se amerikanarnas reaktioner.

Nu ska jag ta tag i lite actions från ett 4-timmars möte jag och chefen hade med några direktörer i torsdags. Det var inget roligt möte – tog mig hela helgen att komma över – men nu gäller det att ligga i så att alla actions blir avklarade och vi kan lägga den historien på hyllan igen.

Ha en fin söndag och njut av vintern – här är det 25 grader varmt och soligt!