You are currently browsing the monthly archive for november 2008.
Glad första advent!
Ännu en galen vecka. Ena dagen skriker min chef i ett möte att han är trött på att jag spenderar tid på ”stupid budgeting” och inte alla andra tretusen saker jag måste göra. Nästa dag skickar han iväg en rekommendation till sin chef att göra mig till Direktör. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till allt, jag tar det väl mest med lugn och ro. Jag tror inte det finns en endaste chans att jag skulle bli Direktör, så jag kan inte ens känna mig uppspelt över det.
D och jag har haft många och långa ”heart-to-hearts” den här veckan. Vi är inte annars ett par som ”pratar om känslor” ideligen utan brukar rulla på ganska stadigt. Ingen av oss har det behovet riktigt, men vi är inte heller ett par som sitter och surar på saker utan är det nåt som inte är bra så brukar vi bara säga det rakt ut (vilket ibland leder till stormande gräl!). Och det har vi gjort under veckan som gått. Inget är väl fel med vårt förhållande, vi älskar varandra fortfarande (nu på vårt tionde år tillsammans by the way!), men jag har inte varit särskilt rolig att leva med på senaste och inte D heller. Vi är båda lite halvdeppiga, väldigt trötta och insnöade på våra jobb.
Men vi försöker att ta oss ur vardags-tristessen. I fredags gick vi till Mall of the Emirates och åt middag (jag hade ett oförklarbart sug efter redigt kött, så vi gick till en sydafrikansk restaurang där jag åt en underbar rumpstek – de hade också en chark inne i restaurangen och vi köpte sydafrikansk korv (nötkött) vid namn Boerewurs som är jättegod. Jag är annars ingen korvtjej men boerewurs är jättegott!) och spenderade sedan ett par timmar med att browsa inne på Borders. Jag tror inte Borders finns i Sverige, men många av er har säkert sett det i London eller USA. Det är en (amerikansk) jättelik bokhandel som också har ett Starbucks, och är man det minsta intresserad av det skrivna ordet samt en kopp kaffe, kan man lätt slänga bort ett par timmar där, vilket jag och D gör ibland.
Jag kom hem med sex nya böcker, en ny anteckningsbok och några pennor till jobbet, julkort samt en visitkortshållare som de sålde billigt. En av böckerna hette ”Me time” och är en coachande bok om hur man skapar mer kvalitetstid i livet. Den har kapitel om allt från karriär till förhållanden till hälsa och motion. Man läser igenom, fyller i lite ”frågor & svar” och analyserar sig själv med hjälp av boken och får förslag, coachning och pepp för att förändra det som inte gör en lycklig. Jag köper i regel aldrig såna där ”self-help”-böcker, men den här kändes som att den kunde bli ett bra verktyg att reda upp mitt jobb-jobb-jobb-liv med. Jag vet innerst inne precis vad jag borde göra för att höja min livs-kvalitet (börja träna, sluta äta, byta jobb, flytta till Sverige) men jag gör ju aldrig nåt av det, så kanske kan den här boken hjälpa till!
Imorgon har vi också roliga planer. Vi har köpt biljetter till en konsert med George Michael och Alicia Keys i Abu Dhabi. Det föll väldigt bra, jag måste ändå till svenska ambassaden imorgon och hämta mitt pass så vi behöver bara spendera några timmar till i Abu Dhabi för att sen gå på konserten. Det tar ändå 1,5h att köra dit så det var smidigt att slippa köra fram och tillbaka på olika dagar – det är ju inte som om vi har ärenden dit dagarna i ända. Dagen efter, på tisdag, är det Förenade Arabemiratens nationaldag så då är jag ledig. D har också tagit ledigt så vi får hela dagen tillsammans – ska bli så roligt! Jag vet inte vad vi ska hitta på men det är bara kul att få spendera lite kvalitetstid tillsammans (och kunna sova ut efter konserten). Jag kommer faktiskt inte ihåg när vi sist var lediga tillsammans.
Hittills idag har jag avklarat ett kick-off möte med några amerikanska konsulter som flugit över för att göra ett projekt åt mig – det är alltid lika lustigt att se vilken respekt arabiska män klädda i dishdasha får. Amerikanarna blev helt till sig när min kollega Abdulla, alltid klädd i traditionell dishdasha med vit huvudduk, klev in i vårt mötesrum. Det var ”Good morning Sir” och ”Apologies Sir” hela vägen. Stolar flyttades ur vägen och nervösa blickar utbyttes. Min chef, som också är Abdullas chef, fick inte alls samma nervösa respekt. Kanske för att han är britt och klädd som dem, i chinos och skjorta? Som jag anade hade amerikanarna aldrig varit i Dubai förut… Abdulla är dessutom väldigt vän och timid för att vara Emirati (inte för att Emiratis är elaka på nåt sätt, men deras stil är ofta lite brysk i business-sammanhang), så det gör det extra roligt att se amerikanarnas reaktioner.
Nu ska jag ta tag i lite actions från ett 4-timmars möte jag och chefen hade med några direktörer i torsdags. Det var inget roligt möte – tog mig hela helgen att komma över – men nu gäller det att ligga i så att alla actions blir avklarade och vi kan lägga den historien på hyllan igen.
Ha en fin söndag och njut av vintern – här är det 25 grader varmt och soligt!
Jag tycker det hela är lite OTT, men självklart var det grejen alla snackade om förra veckan, Atlantis öppningsceremoni som ryktades kosta ca 60 miljoner kronor. Det var världsrivalerande fyrverkerier, internationella kändisar (Robert de Niro, Denzel Washington, Kylie osv) och en lång, röd matta… Jag såg inte spektaklet men många vänner och kollegor befann sig på Dubai’s snyltbacke (Jumeirah Beach Residence’s beachwalk) där de såg hela kalaset på håll.
Jag är mest glad att vi inte bor på Palmen längre - i så fall hade vi varken fått komma in eller ut efter klockan fyra i torsdags!
Det har varit helt galet på senaste. Ena dagen gråter jag mig till sömns för att allt är så jobbigt och min chef hela tiden insinuerar att jag sitter i riskzonen när det kommer till uppsägningar (chefens chef hade uttryckt missnöje); för att nästa dag känna mig nöjd med att ha fått specifik och mycket god feedback från min chefs chef och andra direktörer.
Att jobba här är som att jobba i en såpa. Det är intriger, hemliga möten, allianser och konflikter.
En av direktörerna på min avdelning är tjenis med chefens chef. Chefens chefs engelska är bristande och han har dessutom väldigt lite tålamod och lyssnar sällan på en. Hur som helst hade chefens chef bett den här direktören att prata med mig om mitt jobb, och ge mig lite ”reassurance”.
Direktören och jag satt i ett mötesrum i nån halvtimme och pratade om saken. Jag förklarade helt ärligt att jag arbetar väldigt hårt och är besviken över att vägen framåt som tidigare var utstakad (min befodran) nu har försvunnit med alla besparingsåtgärder. Jag förklarade att min karriär är viktig för mig, samt att känna mig uppskattad och omhändertagen.
Han förklarade att det är viktigt att inte pressa chefens chef eller hota honom med att sluta för att få en lönehöjning (något min chef ofta gör, han har varit på väg att sluta hur många gånger som helst) för till slut kommer han att säga ”ok, sluta då!”. Han förklarade också att chefens chef ville att jag skulle veta att jag inte är i riskzonen och att han alltid ”tar hand om dem som gör ett gott arbete för honom” och ”klarar sig igenom stormen”.
Tydligen har chefens chef också fått för sig att jag och min kollega F har nån slags ”brittisk maffia” tillsammans med chefen (hur många gånger ska jag behöva förklara att jag inte är engelsk, egentligen?! Lika bra att börja köra på svensk brytning! Att prata bra engelska gör mig ju uppenbarligen inga tjänster…). Chefens chef ville försäkra sig om hur lojal jag är mot min chef egentligen och att jag inte kommer att sluta om chefen slutar; att vi inte är i maskopi.
Som sagt, att jobba här är lite som att sitta på ö-rådet på Robinson!
Jag sa iallafall att jag gärna stannar kvar här och att det inte finns ett annat företag jag hellre jobbar för, vilket är sant. Men för att stanna en längre tid måste jag ha en sporre som driver mig framåt och jag tänker inte jobba här i flera år till utan att bli ”omhändertagen”, det vill säga befodrad.
Tydligen hade direktören tagit det meddelandet tillbaka till chefens chef, som varit nöjd och sagt att jag är ”okej”, vilket i besparingstider är lika med ”du har ett jobb som du inte kommer att bli sparkad ifrån under närmsta tiden”. Och det är ju skönt att veta.
Dock är det definitivt nåt i görningen – det låter ju onekligen som om de planerar att sparka min chef. Han har skapat sig en del fiender på senaste också, så det är nästan väntat. Dock har han nyligen ställt ett ultimatum till sin chef och krävt att de befodrar honom, annars slutar han av egen maskin.
Nåja, vi får se.
Gästen Jenny åkte hem igår efter en vecka i Dubai. Hennes kompisar (och resesällskap) bodde hos sin kompis i Lakes som ligger fem minuter från där jag bor, vilket hade varit smidigt tror jag. De verkade ha haft kul i Dubai och Jenny var verkligen jättesnäll och trevlig. Vi har tänkt ses i Göteborg över jul över en fika eller nåt. Roligt med nya vänner, även om de inte bor i Dubai.
I torsdags hängde jag med henne och hennes vänner ut. Först var det lite förfest i Lakes och sen gick vi till en bar och vidare till en nattklubb. Jag har verkligen inte klubbat på år och dar men det var kul att dricka cocktails och dansa lite, även om det mest var housemusik och jag är en rätt utstuderad rn’b-brud.
Nåja, kul var det även om jag var lite utslagen dagen efter. Nu ska jag samla energi inför ett möte jag precis blivit kallad till med vår nya CEO. Det blir första gången jag träffar honom, ska bli kul. Jag hoppas jag ger rätt intryck…
Min två meter långa, fantasiskt komiska, söta och snälla lillebror fyller 24 år idag. Grattis!
Just nu mina vänner, sitter jag på balkongen i ca 25 grader med en mysig lykta tänd och ett glas kallt, vitt vin på bordet. Jag har under dagen varit i Abu Dhabi och förnyat mitt pass på svenska ambassaden (kommer om en vecka), och sedan fått en ryggmassage på lokala skönhetssalongen (de har dock inte börjat med ansiktsbehandlingar ännu efter renovationen). D och jag har ätit middag tillsammans och han är nu inne i vardagsrummet och tittar på en film med katterna. Jenny är och käkar middag med kompisar i Dubai Marina.
Jag har asmycket att göra på jobbet, men på nåt sätt känns det inte som jag bryr mig just nu med ett glas vin i handen, en filt över benen och en sval bris i luften. Klockan är bara kvart över sju, så kanske går jag ner till poolen och tar ett kvällsdopp också innan jag går och lägger mig. Det ska jag nämligen göra i ordentlig tid så jag vaknar utvilad imorgon – det lär bli en lång dag efter att ha spenderat eftermiddagen i Abu Dhabi och inte svarat på mail etc.
Igår fick jag besök här hemma av två svenska journaliststudenter. De känner journalisten från GP som intervjuade mig i somras och undrade via mail för några veckor sedan om jag ville ställa upp på att bli intervjuad för deras sista projekt på journalisthögskolan, som skulle handla om Dubai. Det gjorde jag såklart så igår blev jag alltså intervjuad hemma hos mig. Deras media ”of choice” var radio så det var mickar och hörlurar för hela bunten. Tydligen ska de försöka sälja programmet till Sveriges Radio så kanske sänds det snart på en kanal nära dig! De ska iallafall skicka mig en ljudfil när de är klara så jag får lyssna på det, kanske får jag även tillåtelse att lägga ut det här. En kul upplevelse var det iallafall och de två journalisttjejerna var supersöta.
Nej, dags för lite mer vin, tycker jag!
Helgen som just avverkats var den första på fyra veckor som jag inte jobbade. Trots det kände jag mig stressad hela helgen eftersom jag visste att jag borde jobbat… jag har så otroligt mycket att göra!Jag fick iallafall gjort en hel del hemma i lägenheten. En kompis till en kompis vid namn Jenny skulle komma och bo hos oss i nån vecka, så det gav mig extra motivation att moppa golv och sortera upp lite, vilket jag också gjorde. Jenny kom som planerat i lördagsmorse och visade sig vara jättetrevlig.
D har spelat i en turnering över helgen. Första dagen ledde han hela turneringen men hamnade slutligen på femte plats vilket han var jättebesviken över. Förra året kom han tvåa i samma turnering så årets resultat var väl lite surt.
Jag hade egentligen tänkt göra iordning balkongen under helgen men orkade inte (plus att jag och D glömt utomhusmoppen samt sopborsten i bilen, vilken han ju hade med sig till turneringen) samt gå ner till poolen och sola och bada, men det orkade jag inte heller. Istället läste jag min bok och körde lite ”hemma-spa”, sov ett par timmar och hade en kvällsdate med D enligt vårt vanliga lördagstema – middag och bio.
Idag hade jag tänkt gå ifrån jobbet någon timme tidigare och få mina ögonbryn plockade och kanske slänga in en ryggmassage också, om de har börjat med det på min lokala skönhetssalong ännu. De har varit stängda för renovation hur länge som helst men har nu öppnat delar av sin verksamhet. Hoppas plockning & massage är igång!
Sen vid 18-snåret nånting ska två svenska journaliststudenter komma hem till mig och göra nån slags radiointervju. Det är ingen riktig radiointervju utan ett projekt för deras utbildning, tror jag. Jag har inte riktigt fattat hela konceptet men hur som helst ska det bli kul… tror jag!
Nu måste jag slänga ihop några budgetar och hjälpa min kollega med en grej…
Det är på sätt och vis spännande tider på jobbet just nu. Min chef har lagt fram tretusen olika förslag till senior management på hur vi kan spara pengar genom att omstrukturera. Men han är ju inte dum (inte på det sättet, åtminstone!) så självklart innebär vartenda förslag att han får mer ansvar och en bättre lön. Han har dessutom komplicerade planer på hur han ska ta med sig mig till varenda ny direktörsposition han tänkt ut till sig själv. Jag tackar och tar emot, jag jobbar gärna för honom i en omstrukturerad organisation eller för ett annat företag, men jag tänker inte ropa hej förrns vi är över ån.
Och om det verkar konstigt att jag ena dagen spyr galla över min chef, for att nästa dag vara hans kumpan i nya projekt, så får jag väl förklara att jag inte har några problem med honom egentligen – jag blir bara lite trött på honom ibland. Han är en klassisk Essex boy och har många irriterande ovanor. Han har en masters degree och många imponerande positioner med några av världens största företag, men det spelar liksom ingen roll när han säger saker som ”the whole kitchen is full of flippo’s! I can’t go in there!” (hela köket är fullt med människor från Filippinerna och han vågar inte gå in) eller när han gömmer sig under bordet i mötesrummet när en direktör knallar förbi som han inte vill prata med (ja, seriöst!).
Så, min chef är alltså väldigt barnslig, rasistisk och dessutom en klassisk Essex-boy. Jag kommer bra överens med honom (jag bodde ju i Essex i nio år liksom!) men ibland blir jag väldigt, väldigt trött på honom. Rasism är någonting jag inte klarar av. Jag har svårt för orättvisor i allmänhet men rasism är något jag i synnerhet har stora problem med. Det är liksom mer än orättvist.
Chefen är väldigt lojal mot ”andra engelsmän”. Det inkluderar även mig, svensken. Faktum är att jag tror att jag är den han är mest lojal till på hela avdelningen. Det är nämligen bara min kollega F som förutom chefen är britt. Dock härstammar F från Pakistan, liksom många engelsman gör nu för tiden, och har ljusbrun hy. Jag är ju som alla vet inte engelsk, men eftersom jag bott där så länge, pratar bättre engelska än engelsmännen själva samt har vit hy, känner min chef att han står mig närmre än F. Så är det. Jag är vit och det är inte F, och i chefens ögon gor det mig mer engelsk än F, trots att jag flyttade dit när jag var 18 och F är född där (samt att jag har ett svenskt pass och F ett brittiskt!). Fantastiskt korkat, eller hur?
Så fort min chef säger saker om mig som till exempel ”that’s because she’s english” brukar jag påpeka att jag faktiskt är svensk och att jag tar andra påståenden som en förolämpning. Chefen brukar skratta och tycka det är hysteriskt roligt, men jag tror faktiskt inte att han ännu fattat att vad jag säger är en direktförolämpning mot hans nation, alltså att jag skäms för att bli kallad engelsk. Ja ja, one of these days kommer det väl att klarna!
Chefen har också ett väldigt irriterande drag att inte kunna sitta på hemligheter. Jag skickade en gång ett upprört mail till honom angående ett misstag som HR gjort med beräkningen av mina semesterdagar. Det var ju inte superhemligt men inte heller nåt som jag ville ha utropat i högtalarsystemet precis. Två dagar senare hade jag ett möte med en av våra konsulter som under hela mötet retade mig för mitt semesterdags-problem.Hur hade den informationen hamnat där? Chefen, såklart!
Jag och mina kollegor har börjat utnyttja det faktum att chefen inte kan hålla tyst. Så fort vi lite informellt vill sprida information eller kanske starta ett rykte, berättar vi det för honom. Det bästa är att säga att det är konfidentiellt. Om någon skulle komma tillbaka och säga ”jag har hört detta och detta via er chef, vart har ni fått det här ifrån?” är det nämligen bara att idka att man inget vet. Chefen skulle aldrig kunna erkänna att han röjt en hemlighet, och kommer ändå aldrig ihåg vem som sagt vad.
Sen har vi det här med hans älskarinnor. Chefen är på intet sätt någon fräsching, men han lyckas ändå skaffa den ena supersöta (filippinska) älskarinnan efter den andra. Hans fru och tre barn träffar han knappt eftersom han i regel går ut med vänner och bekanta varje dag efter jobbet. Jag skulle inte brytt mig om att ens ha en åsikt, om det inte var så att han tar med sina älskarinnor till jobbgrejer som branschträffar och informella cocktailkvällar. Det tycker jag verkligen är osmakligt. Ena dagen ska jag dricka drinkar med hans älskarinna Rosalie, nästa dag står jag och skakar hand med hans fru och skämtar med hans ungar när jag stöter på dem i köpcentrumet.
Jaja, each to their own…
Hur som helst så kan jag inte låta bli att komma bra överens med chefen. Hans barnslighet, rasistiska åsikter och älskarinnor till trots, så är han överlag en hyfsad chef. Jag kan säga åt honom att ”piss off” eller att han behöver lugna ner sig, och det är alltid skönt att ha ett sånt förhållande med sin chef. Han lämnar mig att utföra mitt arbete som jag vill och ger mig den friheten eftersom han litar på mig. Det uppskattar jag också, micro-management är aldrig roligt. Och naturligtvis är det smickrande att bli respekterad av en så pass mäktig och respekterad man som min chef.
Vad jag än tycker om honom som person, samt hans personliga val, så är det kul att jobba för honom. Det händer åtminstone oväntade saker, hela tiden!
Imorse vaknade jag och fick gå på toaletten fem gånger innan jag ens hunnit föna håret. Duschade, gick på toa, letade kläder, gick på toa, tog på mig kläder, gick på toa, och så vidare… till sist insåg jag att det aldrig skulle gå och textade min assistent och sa att jag inte kommer in idag.
Det var väl inte så himla farligt, men idag hade jag bokat in en kaffe med Chloé, en svensk tjej som kontaktat mig via den här sidan och som skulle träffa min kollega och snacka jobb. Vi pratades vid igår och bestämde att vi skulle ta en kaffe idag innan jag tog med henne till kontoret så hon fick träffa min kollega. Jag fick tyvärr ställa in vår date men jag ordnade så att hon och kollegan fick träffas iallafall. Ska ringa henne lite senare och höra hur det gick… Lite skumt att hon träffat min kollega och sett min arbetsplats, men inte mig!
Kom på att jag har hela fem avsnitt av Gossip Girl säsong 2 att titta på, så jag bränner dem nu och ska snart slå mig ner med en kopp te och titta på dem. Skönt – imorgon måste jag tillbaks till jobbet så jag passar på att ta det lugnt.
Min mage är lite bättre nu, den värker och värker visserligen men det är hundra gånger bättre än att springa in och ut på toaletten, så jag ser det som en förbättring. Kollade min privata mail och min kusin hade skickat foton på hennes dotter, min söta kusindotter Siri som nu både kan gå och äta med sked! Ska bli så roligt att träffa henne till jul. Personliga mail får mig alltid på bättre humör.
Och min Missoni-sjal klarade sig! Den har inte tappat form, kvalitet eller färg, och luktar inte längre kattkiss utan Daz washing powder. Hurra för vardagsmirakel!
Min läsarkrets växer. Ca 170 unika besökare om dagen är det nu – den 27:e Oktober måste nåt ha hänt, för då besöktes jag helt plötsligt av 440 personer på en dag! Jag har inte kunnat luska reda på varför ännu, men det är ju enbart positivt. Kul!
Something like this...
Cookie, a.k.a. the devil cat, har kissat på min Missoni-sjal i rent silke.
AAAAARRRRRRRGGGGGGGHHHHHHHH
Jag ska försöka handtvätta den – sjalen är det enda jag hari rent silke så jag vet inte hur silke reagerar på handtvätt, men hur det än blir kan jag ju inte använda en sjal dränkt i kattkiss, den saken är ju säker. Så nu ligger den i blöt i ett handfat i ljummet vatten och milt handtvättmedel. Får se hur det blir.
Igår var jag och D på en alldeles underbar date. Vi åt först middag tillsammans på ett franskt kafé/bistro (franska kafén är populära i Dubai), sen promenerade vi till Mina A’Salam, ett lyxhotell precis vid Burj Al Arab (Jumeirah Beach Hotel ligger precis jämte Burj Al Arab också och är liksom BAA format som ett segel, men Mina A’Salam ligger på andra sidan och är alltså inte samma sak).
Det är på Mina A’Salam som min favoritbrunch finns och även min favoritbar här i Dubai, Baribar (nej, inte Barasti!). De hade ordnat en utomhusbiograf på deras strand – naturligtvis är bioduken ”den största kringresande utomshusduken i världen”. Vad annars liksom, vi är ju i Dubai?! ALLT är störst, bäst och vackrast. Annars duger det inte!
7-star views...
Hur som helst så var något tusental stolar framställda på stranden framför jätteduken och de var i sin tur omringade av små tält med bar, mat och snacks. Innan filmen började spelade de musik och det hela var väldigt mysigt.
När filmen väl började satt vi där under bar himmel, omringade av palmer, sand och närmre Burj Al Arab än vad vi nånsin kommer att komma igen, och såg den nya Bond-filmen (för andra gången!). Luften var ljummen och kvällen var verkligen helt ljuvlig – och kostade bara 50 dirhams per man, alltså ca 100kr!
Om det är några Dubai-boende som läser det här rekommenderar jag er verkligen ett besök på Hydra Open Air Cinema som håller på ända fram till den 21:a November. Varje kväll visar de olika filmer. Man kan köpa biljetter på Virgin Megastore, TIme Out Dubai’s website eller bara knalla ner till Mina A’Salam någon timme innan föreställningen. Go for it!
Senaste kommentarer