Idag har jag varit hemma med migrän. Jag hade kunnat ta smärtstillande och tagit mig igenom dagen med en mindre huvudvärk. Men jag tänkte, ”nu skiter jag i att jag har hur mycket som helst att göra, de får klara sig själva”. Så jag har varit hemma med katterna och ätit en massa apelsiner, kollat på en film samt några dåliga komedier på teve, tvättat, moppat golv, bytt sängkläder, rensat bland saker etc. Skönt.

Nästa vecka tar Ramadan slut i form av Eid al Fitr som är en stor högtid här ute. Vi ska få några dagar ledigt vilket tillsammans med helgen betyder minst 4 dagars ledighet i sträck – mumma! Ska bli så skönt när Ramadan är över, jag är så trött på att inte kunna dricka en kopp kaffe vid skrivbordet utan istället behöva gå in i vårt själlösa pantry och sitta där med 20 andra personer och bläddra i vältummade tidningar.

En god nyhet idag – jag fick reda på för några veckor sedan att vi har en ledig position som Assistant Manager på vår avdelning. Min chef har letat med ljus och lykta efter bra kandidater. Jag vet inte varför, men jag kom att tänka på Marat som jobbar med D på hans golfklubb. Marat är ung, arbetar hårt och har en sån där karaktär och personlighet som gör att man så fort man träffar honom vet att man alltid kan lita på honom.

Så jag bad D kolla med Marat om han var intresserad, och det var han. Jag snackade med chefen och sa att Marat visserligen inte har direkt erfarenhet inom vår industri, men han har gjort liknande saker och att om det var jag som anställde så skulle jag anställa honom på momangen. Chefen bad om det skriftligt så jag skrev ett ganska långt mail där jag beskrev vilken grym kille Marat är och vilken tillgång han skulle bli för vår avdelning.

Jag gillar inte att personligen intyga för folk och gör det sällan (av många olika orsaker) men med Marat vet jag att han skulle ‘deliver the goods’ och jag vill gärna hjälpa honom på vägen i sin karriär (inte för att han har bett om det!). Han är från Armenien och låg i krig vid ‘the frontline’ i ett par år när han var bara 17 år gammal, vilket gjorde ett starkt intryck på honom. Nu för tiden jobbar han 16 timmar om dagen, 6 dagar i veckan och får en skitlön. Jag tror dessutom att han skulle trivas med jobbet hos oss. 

Nu visar det sig att Marat fått en intervju på tisdag. Hurra! En intervju är ju ingen garanti att han får jobbet men jag är ändå glad att jag lyckats hjälpa honom så här långt. Nu hoppas jag bara att han kan visa min chef vad han går för och att chefen får samma intryck av Marat som jag. Fingers crossed!