Nu har jag lugnat ner mig lite. Det är mycket som händer och allt är väldigt olägligt men man får akta sig för att tycka synd om sig själv. Det är inte synd om mig. Det är bara lite stressigt.

Ikväll var första kvällen denna veckan jag inte jobbade sent (eller som i söndags, var på iftar) så jag har tagit vara på att vara hemma och satte mig med världens största skål jordgubbar med blåbär och fettfri yoghurt framför amerikanska ”the office” och bara tog det lugnt, med tända ljus och två tungt sovande katter runt omkring mig. 

 

Jag är verkligen skittrött på allt som hänt efter vår semester och jag kan knappt bärga mig till den dagen vi bor i en lägenhet vi vet att vi inte måste lämna snart, när D’s pappa är frisk, mitt jobb har lugnat ner sig lite (och jag fått min befodran!) och kan komma in i lite vardagslunk igen.

Men vi ska väl fixa detta också. D och jag förhandlar med hyresvärden om en potentiell förlängning av kontraktet i två månader, vilket betyder att vi skulle behöva flytta först typ 1 januari. Det vore mycket bättre eftersom mina hyrespengar kommer från mitt företag i december. Så jag hoppas på det.

Jag tror att bröstsmärtan jag haft, kombinerat med huvudvärken som kommer som ett brev på posten varje eftermiddag, beror på stress. Det är nog delvis jobbstress och delvis allmän livsstress. Jag har alltid reagerat starkt på stress – redan i gymnasiet borjade jag tappa hår och så vidare när det var många tentor på gång. Men samtidigt trivs jag med många bollar i luften så det är bara att gilla läget och jobba på.

D’s bilkrasch var inte så farlig som den kunnat vara. Förhoppningsvis har den gett honom en liten knäpp på näsan som kanske kan göra att han kör lite lugnare – något jag och hans mamma (!) bett honom göra många gånger, särskilt här ute eftersom folk i allmänhet kör som galningar och ignorerar trafikregler. Han har fått en ny bil av hyrföretaget och har betalat en böter han fick av polisen (han låg i fel fil och lastbilen han kraschade med hade inte på blinkersen, och de svängde åt motsatt håll mitt på en 6-filig motorväg).

D’s pappa ska opereras för sin cancer nu. Han har fått träffa cancerkirurgen samt en plastikkirurg som tillsammans ska skära ut den cancriga huden på hans huvud och slänga på ny hud. Hoppas, hoppas cancern inte spridit sig.

Och i helgen ska vi kolla pa lägenheter. Ett par bara, medans vi väntar på nyheter från hyresvärden. Vi har hittat en på 2,000 kvadratfot (vår nuvarande är ca 1,600) med två sovrum och ett maids room, på 23:e våningen i ett höghus med utsikt över en sjö (som inte är byggd än), och lägenheten har parkettgolv. Den kostar lika mycket som vår nuvarande lägenhet, men så ligger den också mitt i en byggarbetsplats där det inte finns några butiker eller coffee shops ännu. Så även om lägenheten kanske är fin, hyfsat ”billig” och ligger bra till rent geografiskt, så vet jag inte om jag vill bo mitt i en ödemark och fajtas med trehundra andra människor om en taxi varje morgon.

Men som sagt, vi får se vad som händer. Tills dess är det bara att köra på…