You are currently browsing the monthly archive for september 2008.
Den iranska konstnären Nargess Hashemi har framkallat ett våldsamt habegär hos mig. Hon ställer ut just nu på ett galleri i Al Quoz. Jag är fruktansvärt sugen på att åka dit och köpa hela hennes utställning! Om jag bara slapp betala 6 månaders hyra senare i Oktober, så vore minst en av hennes målningar min…
Gud, vad helgerna går snabbt nu för tiden. Särskilt nu när D har haft ledigt på fredagar och vi har kommit in i en liten rutin – gå upp, städa/diska/tvätta, knalla ner till Costa och beställa vår standard ”brunch” (jag – ceasar salad, mango frappuchino, skinny cappuchino x 2, D – new york steak panini, americano med mjölk x 2, lemon & white chocolate muffin), sitta där och läsa tidningarna och diskutera allt mellan himmel och jord (mest amerikansk politik), knalla tillbaks och ta bilen till Meadows town centre där vi veckohandlar på Spinneys, åka hem, leka med katterna, surfa/slötitta på teve/läsa en bok, laga middag, äta middag, kolla på en film, D somnar & jag spelar Sims 2.
Det är en mysig rutin men helgerna susar verkligen förbi på det sättet! Idag fick vi dock även in ett besök hos veterinären. Cookie fick sin andra vaccinering (två stycken långa sprutor), lite allmän hälsokoll samt ett microchip injicerat under huden (en kort men tjock spruta). Det är Dubai Municipality (typ kommunen) som kräver att alla katter är microchippade – och visst är Cookie en innekatt, men skulle hon nånsin komma på vift så kommer hon iallafall inte att avlivas om DM hittar henne, utan återförenas med mig och D, hennes ägare.
Veterinären berättade också att de vi adopterade Cookie av hade helt fel när det kommer till ras – Cookie är inte alls en british short hair eller en tabby, hon är vad som kallas en ”arabian meaow”. Där ser man!
Imorgon ska jag träffa Cecilia, en svensk tjej som har bott i Dubai i tre år. Hon hade läst artikeln om mig i GP i somras och sökte upp mig via mitt företags customer service centre. Hon tyckte det vore kul att träffas och hänga lite, vilket jag också tycker naturligtvis! Så imorgon ska vi luncha och därmed träffa varann för första gången. Cecilia är också från västkusten i Sverige och bara några år äldre än jag, så jag tror vi kommer komma bra överens. Kul med nya kompisar, det behöver jag. Det känns annars som om hela mitt umgänge på ett eller annat sätt cirkulerar kring jobbet.
Fast jag kunde träffat Cecilia under bättre omständigheter – saker och ting har ju inte precis varit top of the pops hos mig på senaste. Inte nog med alla dåliga nyheter – jag har inte varit hos frisören, ögonbrynstrådaren eller ansiktsterapeuten på över 10 veckor och ser ut därefter. Jag har inte solat på säkert 6 veckor och är blek som ett spöke, med finfin utväxt, trådigt hår och buskiga ögonbryn. Nåja, jag får hoppas att Cecila, modell på deltid, inte letar kompisar att hänga med henne ner för catwalken… (som om mina ögonbryn skulle spela nån roll förresten, alla de där åttatusen extra kilona kanske också skulle göra sitt liksom!)
Jag har inte bara blivit antagen till ett masters-program idag (ja, jag skryter helt oförskämt).
Jag och D tittade på en lägenhet i Jumeirah Lake Towers imorse. Den var på 2,000 kvadratfot (ca 185 kvadratmeter tror jag), kostade 190,000 dirhams om året (det blir ca 35,000kr i månaden) och ganska lik vår nuvarande med magnolia-väggar och ljustbeige, kaklat golv. Den låg på sjätte våningen i en skyskrapa på 38 våningar och hade sjöutsikt, två stora sovrum, ett maids room, ett stort kök, separat tvättrum (där man ska ha tvättmaskinen), ett jättelikt vardagsrum och fyra toaletter – ungefär som vår nuvarande lägenhet, fast större.
But… I didn’t feel it. Det kanske låter galet i svenska öron men ja, så är det. Sjöutsikten är än så länge över en grusgrop och när vi frågade när sjön är färdig svarade mäklaren ”well, we’re in Dubai – God knows!”. På 38:e våningen fanns en pool samt två jacuzzis, gym, bastu, ”health snack bar” etc. Men poolen var ca 15m lång – ska verkligen alla bostäder på 37 våningar samsas om en pool som är 15m lång? Eh, nej tack. Och poolen/jacuzzin/gymmet låg på översta våningen och var omringad av höga väggar, utan tak. Så det kommer att vara hett som en jäkla bastu där, med smutsig ökenluft, utan att man får någon sol. Varför lida i hetta utan att ens bli solbränd? Deprimerande!
Nej, jag har gjort bättre dealar… vi får helt enkelt leta vidare. Men här kommer lite bilder iallafall.
Extrasovrummet, med egen utgång till balkongen som har sjöutsikt.
Lite till vänster i samma rum.
Ett av de fyra badrummen. Helt ok men inget speciellt, väldigt hotell-aktigt.
Poolen på 38:e våningen, utan tak (men med väggar).
Lite för liten för ca 740 pers att dela på, tyckte vi.
Jag har idag, efter en fyra månader lång antagningsprocess (som skulle ta 2 veckor), blivit antagen till en masters degree i Facilities Management, med omedelbar start. Jag blir klar i maj 2010 om allt går väl.
HURRA!
Jag använde inte min mobila fotoblog under semestern eller de första tre veckorna tillbaks i Dubai (min laddare ligger hemma hos mamma!), men nu är jag igång igen. Så titta gärna in då och då, om ni är nyfikna på bilder av min vardag!
Idag har jag varit hemma med migrän. Jag hade kunnat ta smärtstillande och tagit mig igenom dagen med en mindre huvudvärk. Men jag tänkte, ”nu skiter jag i att jag har hur mycket som helst att göra, de får klara sig själva”. Så jag har varit hemma med katterna och ätit en massa apelsiner, kollat på en film samt några dåliga komedier på teve, tvättat, moppat golv, bytt sängkläder, rensat bland saker etc. Skönt.
Nästa vecka tar Ramadan slut i form av Eid al Fitr som är en stor högtid här ute. Vi ska få några dagar ledigt vilket tillsammans med helgen betyder minst 4 dagars ledighet i sträck – mumma! Ska bli så skönt när Ramadan är över, jag är så trött på att inte kunna dricka en kopp kaffe vid skrivbordet utan istället behöva gå in i vårt själlösa pantry och sitta där med 20 andra personer och bläddra i vältummade tidningar.
En god nyhet idag – jag fick reda på för några veckor sedan att vi har en ledig position som Assistant Manager på vår avdelning. Min chef har letat med ljus och lykta efter bra kandidater. Jag vet inte varför, men jag kom att tänka på Marat som jobbar med D på hans golfklubb. Marat är ung, arbetar hårt och har en sån där karaktär och personlighet som gör att man så fort man träffar honom vet att man alltid kan lita på honom.
Så jag bad D kolla med Marat om han var intresserad, och det var han. Jag snackade med chefen och sa att Marat visserligen inte har direkt erfarenhet inom vår industri, men han har gjort liknande saker och att om det var jag som anställde så skulle jag anställa honom på momangen. Chefen bad om det skriftligt så jag skrev ett ganska långt mail där jag beskrev vilken grym kille Marat är och vilken tillgång han skulle bli för vår avdelning.
Jag gillar inte att personligen intyga för folk och gör det sällan (av många olika orsaker) men med Marat vet jag att han skulle ‘deliver the goods’ och jag vill gärna hjälpa honom på vägen i sin karriär (inte för att han har bett om det!). Han är från Armenien och låg i krig vid ‘the frontline’ i ett par år när han var bara 17 år gammal, vilket gjorde ett starkt intryck på honom. Nu för tiden jobbar han 16 timmar om dagen, 6 dagar i veckan och får en skitlön. Jag tror dessutom att han skulle trivas med jobbet hos oss.
Nu visar det sig att Marat fått en intervju på tisdag. Hurra! En intervju är ju ingen garanti att han får jobbet men jag är ändå glad att jag lyckats hjälpa honom så här långt. Nu hoppas jag bara att han kan visa min chef vad han går för och att chefen får samma intryck av Marat som jag. Fingers crossed!
Nu har jag lugnat ner mig lite. Det är mycket som händer och allt är väldigt olägligt men man får akta sig för att tycka synd om sig själv. Det är inte synd om mig. Det är bara lite stressigt.
Ikväll var första kvällen denna veckan jag inte jobbade sent (eller som i söndags, var på iftar) så jag har tagit vara på att vara hemma och satte mig med världens största skål jordgubbar med blåbär och fettfri yoghurt framför amerikanska ”the office” och bara tog det lugnt, med tända ljus och två tungt sovande katter runt omkring mig.
Jag är verkligen skittrött på allt som hänt efter vår semester och jag kan knappt bärga mig till den dagen vi bor i en lägenhet vi vet att vi inte måste lämna snart, när D’s pappa är frisk, mitt jobb har lugnat ner sig lite (och jag fått min befodran!) och kan komma in i lite vardagslunk igen.
Men vi ska väl fixa detta också. D och jag förhandlar med hyresvärden om en potentiell förlängning av kontraktet i två månader, vilket betyder att vi skulle behöva flytta först typ 1 januari. Det vore mycket bättre eftersom mina hyrespengar kommer från mitt företag i december. Så jag hoppas på det.
Jag tror att bröstsmärtan jag haft, kombinerat med huvudvärken som kommer som ett brev på posten varje eftermiddag, beror på stress. Det är nog delvis jobbstress och delvis allmän livsstress. Jag har alltid reagerat starkt på stress – redan i gymnasiet borjade jag tappa hår och så vidare när det var många tentor på gång. Men samtidigt trivs jag med många bollar i luften så det är bara att gilla läget och jobba på.
D’s bilkrasch var inte så farlig som den kunnat vara. Förhoppningsvis har den gett honom en liten knäpp på näsan som kanske kan göra att han kör lite lugnare – något jag och hans mamma (!) bett honom göra många gånger, särskilt här ute eftersom folk i allmänhet kör som galningar och ignorerar trafikregler. Han har fått en ny bil av hyrföretaget och har betalat en böter han fick av polisen (han låg i fel fil och lastbilen han kraschade med hade inte på blinkersen, och de svängde åt motsatt håll mitt på en 6-filig motorväg).
D’s pappa ska opereras för sin cancer nu. Han har fått träffa cancerkirurgen samt en plastikkirurg som tillsammans ska skära ut den cancriga huden på hans huvud och slänga på ny hud. Hoppas, hoppas cancern inte spridit sig.
Och i helgen ska vi kolla pa lägenheter. Ett par bara, medans vi väntar på nyheter från hyresvärden. Vi har hittat en på 2,000 kvadratfot (vår nuvarande är ca 1,600) med två sovrum och ett maids room, på 23:e våningen i ett höghus med utsikt över en sjö (som inte är byggd än), och lägenheten har parkettgolv. Den kostar lika mycket som vår nuvarande lägenhet, men så ligger den också mitt i en byggarbetsplats där det inte finns några butiker eller coffee shops ännu. Så även om lägenheten kanske är fin, hyfsat ”billig” och ligger bra till rent geografiskt, så vet jag inte om jag vill bo mitt i en ödemark och fajtas med trehundra andra människor om en taxi varje morgon.
Men som sagt, vi får se vad som händer. Tills dess är det bara att köra på…
Det här kunde man läsa i dagens Arabian Business:
”Astronomiska studier undertagna av Emirates Astronomiska Förening och det Muslimska Månskärsobservationsprojektet deklarerade förra veckan att den sista dagen av Ramadan kommer att infalla den 30:e September och Eid kommer att börja följande dag.”
Låter som något taget ur Harry Potter, inte sant?
Ja, nu måste vi flytta. Vår hyresvärd vill sälja lägenheten lagom till att vårat hyreskontrakt går ut den 26:e Oktober. Eftersom hyresvärdar inte får höja hyran mer än 7% per år i Dubai, och inflationen de senaste åren legat på i snitt ca 12% (11,10% 2007, 13,9% i år), är det många värdar som hittar på taktiker för att hitta nya hyresgäster varje år. En vanlig taktik är att låtsas att de själva ska flytta in i lägenheten (ägaren till vår lägenhet bor dock i USA, så den körde han inte), en annan att de ska sälja.
På så sätt har hyresgästen inget alternativ till att flytta ut och hyresvärden kan hyra ut lägenheten till nya hyresgäster till vilket pris han vill. Vi hyrde vår lägenhet för 150,000 dirhams förra året (japp, en årshyra på 300,000kr, välkommen till Dubai!). Får hyresvärden oss utkastade kan han hitta nya hyresgäster just nu för ca 200,000 dirhams. Så jag förstår att det är attraktivt.
Men jag är skitsur. Jag älskar att bo på Palmen – jag älskar stranden, poolen, strandbarerna, restaurangerna, läget, lägenheten – allt! (till och med gymmet!) Men jag vill verkligen inte skaffa en likadan lägenhet som vi har nu och betala 50,000 dirhams mer om året. 50,000 dirhams… det är liksom 100,000 kronor!! Tänk vad många roliga resor, vackra väskor etc. det skulle kunna betala för!
Och nu har vi dessutom bara fyra veckor på oss att hitta en ny lägenhet och flytta. F-y-r-a v-e-c-k-o-r !!! Tack för den. Både jag och D är asstressade, hur ska vi hinna med detta också? Jag sa lite uppgivet till D idag när han ringde mig och vi pratade om saken, att en lösning är att vi letar lägenhet i samma område som jag jobbar i, för då kan jag nog klämma in 2-3 visningar på lunchen. För han kan ju inte kolla på lägenheter, han jobbar i grannemirataet och kommer inte hem förrns långt efter att alla agenturer stänger.
Åh…. skit!!
Jag önskar att vi hade råd att köpa, men vi har verkligen inte de 800,000kr vi skulle behöva som kontantinsats för en lägenhet på Palmen. Fan, fan, fan. Det är surt också för nu börjar besöks-säsongen och vi har redan många kompisar och släktingar inbokade att bo hos oss från och med oktober fram till april nån gång nästa år. Det kan de ju göra på det nya stället också men utan tillgång till privat strand etc., och jag kan inte garantera att vi kommer att ha råd med en trea igen. Och katterna! Vi måste ha en lägenhet där man får ha husdjur – en raritet i Dubai.
Jaja. Vi lär väl hitta nåt men det är så otroligt dålig timing. Vi har verkligen att göra så det räcker just nu – jag har knappt tid att jobba ens och nu ska vi helt plötsligt organisera detta också och dessutom ha råd att punga ut 160,000kr i hyra om fyra veckor – i Dubai betalar man nämligen hyran två gånger om året, dvs. 6 månader i förväg. Och så är jag skitnära att bli antagen till min masters degree också, där försvinner 50,000 dirhams till samt två kvällar i veckan och hela helgen till att plugga.
F-ck!!!!!
Senaste kommentarer