Vår lilla familj har utökats med Cookie, en 2-3 månader gammal vilding som vi adopterade i lördags på Feline Friends öppna adoptionsdag. En bild på henne kommer så fort hon suttit stilla länge nog för att ett foto ska hinna tas… Hon är i vilket fall jättesöt med en liten, smal kropp och stora öron och tassar – samma ras som Ollie, Domestic Short Hair.

Just nu försöker vi att introducera henne till Ollie så att de två ska komma överens. Ollie har varit nyfiken från första början och har varit väldigt snäll och tålmodig med den lilla. Ollie har faktiskt inte väst eller spottat en enda gång. Cookie har däremot inte gjort annat än väst och spottat på Ollie.

Dock har de inte fajtats ordentligt så det finns hopp om att väsandet går över och att de två blir vänner istället. Tills dess bor Cookie i vårt extraum och hon och Ollie har arrangerade ”möten” några gånger om dagen för att vänja sig vid varann. Jag och D försöker att motivera dem att bli kompisar genom att göra mötena positiva (alltså ge dem mat etc. samtidigt som de möts), blanda deras lukter och annat som vi läst oss till att man ska göra. Tydligen kan kompisskapet komma redan efter ett par dagar fast ibland inte förrns efter några månader… jag hoppas verkligen att det inte dröjer så länge!

Men efter vad jag läst mig till så har våra katter ännu inte reagerat på något vis som skulle indikera att de inte kan bli kompisar, så jag och D lever med hopp. Vi lever även isär – jag sover i extrarummet med Cookie och D i vårt sovrum med Ollie. Vi vill ju inte att någon av dem ska känna sig ensam och utsatt…

För övrigt så har min ekonom sagt upp sig idag. Tacka gode gud för det. Som trogna läsare av den här bloggen vet har vi inte direkt kommit bra överens. Hon gör inte ett bra jobb och visar inga tecken på att ens vilja förbättra sig. Jag har dragit igång ett stort budgetprojekt och har varit orolig för att hon inte skulle kunna leva upp till de krav jag kommer att ställa framöver.

När jag kom tillbaks från min semester skvallrade min assistent om att ekonomen gått på intervjuer medans jag varit borta, så jag tänkte (hoppades!) att det nog kommer en uppsägning snart. Och idag kom den… nu ser jag iallafall verkligen fram emot att rekrytera någon som kan ge mig och vår avdelning det stöd vi behöver med finanserna. Jag gillar förändring och det här blir verkligen en chans att förbättra vår situation och förnya våra existerande arbetssätt. Bra!

Vattnet hemma är på också, det tog ett par till samtal till DEWA i torsdags när jag kom hem från jobbet, men under kvällen kom vattnet igång och jag kunde i fredags morse ta min första dusch som varade längre än 30 sekunder på en hel vecka. Det var verkligen hur skönt som helst!

Förutom glädje över vatten och ny liten kisse har helgen för min del spenderats i lite av ett koma. D har sprungit runt och tvättat, lagat mat, diskat, städat och fixat (och jobbat!) medans jag knappt gjort nånting. Vet inte vad det beror på – kanske en tumultartad vecka med jätteintensiva arbetsdagar och en inte särskilt roande fritid.

Hur som helst ska jag nu göra mitt bästa för att sortera upp lite hemma – jag och D har bestämt oss för att försöka frigöra oss från gamla inrutade mönster och börja om lite på nytt. Något som vi lyckats med är att äta en fräschare middag – från och med dagen då vi kom hem från semestern äter vi bara sallad alt. fettsnålt protein med varma grönsaker till middag. Hittills har det blivit en massa varianter på temat och både jag och D mår bättre utav det. Vi har bestämt att vi bara får snacksa (tv-popcorn, typ) en gång var tredje vecka och det har funkat än så länge.

Anyway. Nu ska jag strax in på mitt femte möte för dagen. Adios!