You are currently browsing the monthly archive for augusti 2008.
Vår lilla familj har utökats med Cookie, en 2-3 månader gammal vilding som vi adopterade i lördags på Feline Friends öppna adoptionsdag. En bild på henne kommer så fort hon suttit stilla länge nog för att ett foto ska hinna tas… Hon är i vilket fall jättesöt med en liten, smal kropp och stora öron och tassar – samma ras som Ollie, Domestic Short Hair.
Just nu försöker vi att introducera henne till Ollie så att de två ska komma överens. Ollie har varit nyfiken från första början och har varit väldigt snäll och tålmodig med den lilla. Ollie har faktiskt inte väst eller spottat en enda gång. Cookie har däremot inte gjort annat än väst och spottat på Ollie.
Dock har de inte fajtats ordentligt så det finns hopp om att väsandet går över och att de två blir vänner istället. Tills dess bor Cookie i vårt extraum och hon och Ollie har arrangerade ”möten” några gånger om dagen för att vänja sig vid varann. Jag och D försöker att motivera dem att bli kompisar genom att göra mötena positiva (alltså ge dem mat etc. samtidigt som de möts), blanda deras lukter och annat som vi läst oss till att man ska göra. Tydligen kan kompisskapet komma redan efter ett par dagar fast ibland inte förrns efter några månader… jag hoppas verkligen att det inte dröjer så länge!
Men efter vad jag läst mig till så har våra katter ännu inte reagerat på något vis som skulle indikera att de inte kan bli kompisar, så jag och D lever med hopp. Vi lever även isär – jag sover i extrarummet med Cookie och D i vårt sovrum med Ollie. Vi vill ju inte att någon av dem ska känna sig ensam och utsatt…
För övrigt så har min ekonom sagt upp sig idag. Tacka gode gud för det. Som trogna läsare av den här bloggen vet har vi inte direkt kommit bra överens. Hon gör inte ett bra jobb och visar inga tecken på att ens vilja förbättra sig. Jag har dragit igång ett stort budgetprojekt och har varit orolig för att hon inte skulle kunna leva upp till de krav jag kommer att ställa framöver.
När jag kom tillbaks från min semester skvallrade min assistent om att ekonomen gått på intervjuer medans jag varit borta, så jag tänkte (hoppades!) att det nog kommer en uppsägning snart. Och idag kom den… nu ser jag iallafall verkligen fram emot att rekrytera någon som kan ge mig och vår avdelning det stöd vi behöver med finanserna. Jag gillar förändring och det här blir verkligen en chans att förbättra vår situation och förnya våra existerande arbetssätt. Bra!
Vattnet hemma är på också, det tog ett par till samtal till DEWA i torsdags när jag kom hem från jobbet, men under kvällen kom vattnet igång och jag kunde i fredags morse ta min första dusch som varade längre än 30 sekunder på en hel vecka. Det var verkligen hur skönt som helst!
Förutom glädje över vatten och ny liten kisse har helgen för min del spenderats i lite av ett koma. D har sprungit runt och tvättat, lagat mat, diskat, städat och fixat (och jobbat!) medans jag knappt gjort nånting. Vet inte vad det beror på – kanske en tumultartad vecka med jätteintensiva arbetsdagar och en inte särskilt roande fritid.
Hur som helst ska jag nu göra mitt bästa för att sortera upp lite hemma – jag och D har bestämt oss för att försöka frigöra oss från gamla inrutade mönster och börja om lite på nytt. Något som vi lyckats med är att äta en fräschare middag – från och med dagen då vi kom hem från semestern äter vi bara sallad alt. fettsnålt protein med varma grönsaker till middag. Hittills har det blivit en massa varianter på temat och både jag och D mår bättre utav det. Vi har bestämt att vi bara får snacksa (tv-popcorn, typ) en gång var tredje vecka och det har funkat än så länge.
Anyway. Nu ska jag strax in på mitt femte möte för dagen. Adios!
Många som bor i Dubai klagar på att det är så otroligt byråkratiskt här. Ska man få nåt gjort måste man ha med sig tretusen pappersbitar och köa på åtta olika ställen och så vidare.Det är sant och är även något jag irriterat mig på, men det finns faktiskt fördelar med systemet också.
När jag och D kom hem från vår semester fick vi den glada överraskningen att DEWA (Dubai Electricity & Water Authority) hade stängt av vårt vatten. Vi hade varmvatten men inget kallvatten och det ledde till att vi inte kunnat spola toaletterna ordentligt och vi har inte kört tvättmaskinen. Först trodde vi att det var ett problem med ledningarna, men de duktiga säkerhetsvakterna i lobbyn på vår byggnad bekräftade att vi blivit avstängda under semestern. Pinsamt!
Men faktiskt är det förvånansvärt hur bra vi klarat oss ändå – vi dricker inte kranvattnet här ute så vi hade redan en massa flaskvatten hemma. Vi har kunnat duscha, fast duscharna får vara i max 30 sekunder innan vattnet skållar en, så det blir blötning i iskallt vatten, sedan intvålning med stängd kran, kranen på igen för avsköljning osv. Men idag fick jag äntligen tid att ringa DEWA och fråga vad som hänt (har faktiskt inte hunnit ännu pga. allt på jobbet):
DEWA: ”Vi har stängt av vattnet för du har inget konto hos oss”
Jag: ”Men jag har ju bott där sen i November 2007 och har haft vatten hela tiden?”
DEWA: ”Ja, men du betalade ingen inflyttningsdeposition så nu har vi stängt av det”
Jag: ”Jag betalade visst en deposition. När jag flyttade in hade ni hade en representant i min byggnad som tog emot min deposition och gav mig ett installationspapper. Samma eftermiddag skickade de dit en installeringsgubbe som satte igång vatten och elektricitet. Det hade de ju knappast gjort om jag inte betalat.”
DEWA: ”Kan du bevisa det?”
Jag: ”Ja, jag tror jag betalade med en check så ni kan få checknumret”
DEWA: ”Tyvärr så går inte det, du måste ha originalkopian av isntallationspappret.”
Jag: ”Okej men jag har inte tid att leta efter det just nu för jag är på jobbet, och jag vill gärna ha vatten till helgen, så om jag betalar min deposition igen, kan jag få tillbaks den om jag i efterhand bevisar att jag betalade den första gången i November förra året?”
DEWA: ”Ja, det kan du göra.”
Jag: ”Men kan jag få fråga, om jag nu inte har ett konto hos er, hur kan jag ha betalat räkningarna sen i November 2007?”
DEWA: ”Det vet vi inte.”
—
Jag: ”Kan jag få betala depositionen tack”
DEWA: ”Ja, men då måste du åka ner till vårt kontor på Al Wasl Road och göra det manuellt”
Jag: ”Kan jag inte betala med mitt kort över telefon eller Internet?”
DEWA: ”Nej du måste åka ner till vårt kontor och få en kvittoreferens och sen ringa tillbaks. De tar bara emot kontanter.”
Och det var det! Så jag fick ta ut 1,000 dirhams i cash, ta en taxi hem, hämta mitt pass och mitt hyreskontrakt (som de visserligen inte bad om över telefon, men jag vet ju vilka dokument de brukar behöva) och åka vidare ner till deras kontor. Jag tog en kölapp för betalningar, köade, blev tillsagd att jag måste till registreringskön (jag har ju inget konto att betala på längre!) så jag fick ta en ny kölapp, köa igen, bli serverad av en skitslö ung tjej som satt och pratade med sin kompis jämte hennes skrivbord medans jag satt och väntade på att hon skulle säga åt mig vad jag skulle göra.
Jag fick betala 50 fils per kopia för att kopiera mitt hyreskontrakt, mitt pass och mitt visum (och jag hade exakt 1 dirham och 50 fils i växel, how’s that for luck!) och sedan ge till henne. Hon stämplade min ansökan och sen fick jag ta en ny kölapp till betalningskön och köa för att få betala, vilket jag till sist fick gjort. Sen åkte jag tillbaks till kontoret där jag ringde DEWA, uppgav mitt kvittonummer och blev tillsagd att vattnet skulle komma på igen i eftermiddag.
Tre minuter senare ringde det en gubbe till min jobbtelefon:
Gubben: ”Hallå?”
Jag: ”Ja, hallå?”
Gubben: ”Har du ett problem eller?”
Jag: ”Vart ringer du ifrån?”
Gubben: ”DEWA”
Jag: ”Ja, isåfall skulle jag vilja att ni satte på mitt vatten, tack”
Gubben: ”Vart bor du?”
Jag: ”Palm Jumeirah”
KLICK
Så gubben la liksom på utan att ens fråga vilken byggnad jag bor i, vilken lägenhet osv… hur ska han kunna veta vem jag är utav alla tusentals människor som bor på Palmen?
Jag orkar inte ens ringa tillbaks till DEWA och kolla att gubben har alla mina detaljer, vi får väl se vad som händer när jag kommer hem.
Men det jag skulle ha sagt med allt det här, som är väldigt typiskt för Dubai (alla expats här ute kan nog berätta minst 3-4 såna här berättelser), är att visst är det irriterande med alla papperslappar, allt köande osv., men man får åtminstone saker gjorda rätt snabbt. I England hade man säkert kunnat betala över telefon eller internet men då hade man nog fått vänta i ett par dagar för ”processing” och säkert betala en käck ”processing fee” också innan man fått en tid inbokad med en ingenjör som man fått ta ledigt från jobbet för att vänta på hemma (och som säkert inte dykt upp i tid ändå!).
Så på sätt och vis är Dubais system inte så dumt… men hoppas gärna för min skull att det finns både varmt och kallt vatten i ledningarna när jag kommer hem ikväll! Jag är inte riktigt övertygad ännu…
Jag har hur mycket som helst att göra på jobbet, mest saker som jag vanligtvis gör ett jättebra jobb av på kort tid eftersom det tilltalar min personlighet – typ rapporter, analyser och andra uppdrag. Men jag har ingen ork över huvud taget. Jag har jobbet med en finansiell analys nu i tre dagar men kommer liksom ingen vart. Det känns som luften gått ur mig.
På lördag ska jag och D åka iväg till Dubai Feline Friends öppna dag på ett veterinärsjukhus i Al Quoz, där man kan adoptera katter och kattungar. Tanken är att vi ska skaffa en kattunge som ska få växa upp ihop med Ollie så de kan hålla varandra sällskap under dagen medans vi jobbar. Det ser jag verkligen fram emot, jag tror Ollie skulle uppskatta en lekkamrat av egen storlek och natur, och jag och D ser fram emot ännu en liten personlighet i vår lilla familj!
För övrigt känns det faktiskt lite höstigt här i värmen. Det är mellan 45-50C+ på dagarna men på bara ett år har jag börjat relatera den torra, heta luften här nere till början på hösten. På somrarna är luften blötare, med hög luftfuktighet alltså. Dessutom finns det mycket att se fram emot under hösten i ett muslimskt land.
I september börjar till exempel Ramadan, muslimernas fastemånad, då landet i stort sett tar en paus i en månad. Det är en lustig tid på året men behandlas som en festlighet – i butiker och affärer ser man skyltar som säger ”Ramadan Kareem!”, ungefär som ”God Jul”-skyltning i Sverige. Under Ramadan får man som muslim inte äta eller dricka när solen skiner (inte ens vatten, om man inte är gravid eller sjuk då ett undantag görs, som man får gottgöra i efterhand genom att fasta på en annan tid av året), vilket leder till en märklig dygnsrytm.
Muslimer jobbar mellan ca 6 på morgonen till ett på eftermiddagen och går sedan hem och sover, vaknar kanske runt 19 när solen gått ner (”mighrab”) och får då bryta fastan genom att äta och dricka. Sen sover de tills på morgonen. Arbetsdagarna blir kortare eftersom det tär på kroppen att arbeta när man varken får äta eller dricka. Även om vi som inte är muslimer inte har det problemet, lugnas tempot ner. Icke-muslimer förväntas arbeta vanliga tider (och vi får äta vår lunch i ett stängt rum – det anses väldigt oartigt att äta framför en muslim eller ens ha mat framme under fastan) men vi får ju mindre att göra eftersom så stor del av befolkningen är borta under eftermiddagarna. Så Ramadan är liksom uppskattat av alla.
Måltiderna som muslimerna har på kvällarna kallas ”Iftar” och är riktiga fester. Trots fastandet under dagen är det många muslimer som går upp i vikt under Ramadan på grund av dessa Iftars. En riktig, arabisk Iftar är en stor buffé med olika smaksatta riser, fräscht grillat kött, kalla och varma såser, sallader, fruktjuicer att dricka och så vidare, som man bjuder in vänner och bekanta till. Varje kväll besöker man någons Iftar eller håller i en själv. Man ska känna sig hedrad över att bli inbjuden till en Iftar, särskilt som icke-muslim. Jag blev faktiskt inbjuden till ett par förra året, hoppas det blir ett par i år också!
Efter Ramadan firas slutet av fastemånaden med en serie av helgdagar som kallas Eid al Fitr, jag tror det är ungefär tre dagar sammanlagt. Det finns flera Eids under årets gång (det är ett arabiskt ord för festlighet) men just denna infaller när några gubbar i Mecka ser månen över vissa berg, vilket betyder slutet på fastandet och helgdagar deklareras. Under Eid är alla lediga från jobbet (muslimer och icke-muslimer). Om man är muslim ska man under Eid al Fitr ge gåvor till de bättre behövande och besöka släktingar och sånt. Självklart uppskattas ledigheten av alla.
Så ja, det finns mycket att se fram emot. Ramadan Kareem!
Stort grattis till faster som fyllde år igår, och grattis till gammelmoster som fyller år idag!
Jag har både saknat och inte saknat att blogga under min semester. Det var skönt att befria sig från ännu ett ”måste” och helt enkelt ta ett steg tillbaka och tänka efter lite. För första gången på många, många år saknade jag inte ens att skriva – det brukar annars börja klia i fingrarna efter några dagar. Men nu är jag tillbaka i Dubai och det känns helt plötsligt rätt att börja bloggandet igen. Hoppas det finns nån som vill läsa fortfarande!
Semestern var som sagt härlig. Dock hände det saker hela tiden, så jag fick inte riktigt chans att göra allt jag ville. Men jag hann med att ta avsked av S och hennes syster som nu är ute på världens jorden-runt-resa, en minitrip till Småland samt en till Stockholm, bröllopsresearch, födelsedagskalas och en massa annat.
Jag spenderade några dagar i London också, där jag fick träffa världens bästa Vivs som ju inte bloggar längre. Vi hade för vana att alltid träffas på Browns när jag bodde i London, så vi gjorde så också denna gång, dock Browns i Mayfair istället för i City. Det var SÅ skönt att träffas och snacka en massa skit, skratta, äta god mat och dela en flaska vin. Fina Vivs!
Samma kväll hade jag och D en kompisträff i Essex, i Brentwood faktiskt där vi bodde mellan typ 2005-2007. Jag älskar Brentwood, det är jättemysigt – skulle gärna bo där igen om vi nånsin flyttar tillbaks till England. Vi fick besökt en hel del gamla haunts också och hade askul. Det var en herrans massa vin och tequila och även ett sent besök pa en kinarestaurang där vi till maten delade en flaska Moet för att fira en kompis födelsedag. Kinamat och champagne – sannerligen en måltid i Essex-stil… som sagt, förutom ett skrapsår på knät (har inte haft ett sånt sen jag var 13 och ideligen brände benen på moppemotorn) hade jag, D och vännerna fantastiskt kul.
Flyget hem blev två timmar försenat på Heathrow men till sist kom vi hem till gamla Dubai, ca klockan nio igår morse. Jag åkte i stort sett direkt till jobbet, vilket kändes lagom kul efter att bara ha sovit en timme på planet. Men det gick bra, jag klarade mig undan med att bara läsa ikapp mail, skriva ihop en att-göra-lista samt uppdatera mig på vad som hänt de senaste veckorna med hjälp av chefen och kollegorna. Igår kväll fick vi hämtat upp Ollie från min kompis Jonathan också, så nu är allt som det ska med både oss samt katt på rätt plats. Jonathan har gett Ollie vaktel och duvkött att äta, tack för det! Jäkla lilla lyxkisse. Förutom torrfoder äter hon bara rökt lax, vaktel och duva. Smakar det så kostar det, uppenbarligen.
Det känns lite märkligt att vara tillbaks i Dubai faktiskt. Jag har varit borta tillräckligt länge för att kunna uppskatta stället bättre. Jag kände inte av saknaden under min semester men nu när jag är tillbaka känns det enbart roligt att vara ”hemma” igen. Skönt att få sova i sin egen säng, komplett med kisse snarkandes vid min fot.
Ja, Dubai är nog inte så dumt iallafall. Jag står fast vid min åsikt att det inte är ett ställe jag vill bo på resten av livet, men det är ändå hemma just nu och jag trivs här, trots värmen. På tal om det så är det inte så farligt med vädret heller. Det är ca 45 grader varmt just nu men det är faktiskt inte så jobbigt som det låter.
Now that’s something I thought I would never say…
Just nu är planerna endast att komma ifatt på jobbet och få iordning lite hemma. Vi har delvis uppackad packning högt och lågt och ingen mat i kylskåpet. När vi kom hem igår efter att ha hämtat Ollie var det ingen av oss som orkade göra nåt annat än att beställa hem lite mat, göra iordning Ollies matskålar, låda osv. och sen gå och lägga oss. Jag somnade som en sten klockan nio och vaknade helt utvilad klockan halv sju imorse – en fröjd!
Nu ska jag sätta igång att beta av på min att-göra lista. Hoppas ni njuter av era sista sommardagar därborta i Europa!
Senaste kommentarer