En händelserik dag…

Min sömnbrist gick så långt igår att jag bestämde mig för att skita i att sova och åka in till jobbet extra tidigt istället. Jag måste få kroppen så trött att den knappt orkar fungera, då kanske jag kan sova utan att behöva ta sömntabletter (vilket jag numera vägrar göra efter att två ej nära bekanta dött i sömnen efter extensivt användande av sömnpreparat), dricka alkohol (det kan jag ju inte göra varje kväll!) eller somna naturligt först efter att ha legat i sängen klarvaken i 6h och därmed få 1-2h sömn per dygn totalt…

Så i skrivande stund har jag varit uppe i över 36h… jag är verkligen aptrött, men jag tänker inte gå och lägga mig för tidigt heller för då vänder jag ju liksom på dygnet åt andra hållet. Istället blir det den vanliga vardagkvällsrutinen med att slänga in en tvätt, leka med Ollie, laga middag, hänga upp tvätten, rensa & vika ren tvätt och sen måste jag jobba lite också.

En kontraktör har gett en intervju till vår branschtidning härute som totalt sågar min arbetsgivare (lika med kontraktörens klient) – inte medvetet men genom att lite ansvarslöst droppa bitar av information utan att förklara sammanhanget eller förlita sig på fakta. Som tur är så är både jag och chefen tjenis med tidningens redaktör (Ollie’s f.d. ägare!) så vi fick se artikeln innan den gick till tryck.

Min chef sitter just nu på ett flyg till Nya Zealand men hann nominera mig att skriva om artikeln så att den kan börja tryckas imorgon bitti klockan 10… det gjorde han kl.17.45 när jag för en gångs skull kommit iväg från jobbet i tid och redan var hemma (jag var på jobbet klockan halv sex imorse så jag tyckte jag hade rätt att gå därifrån i tid för en gångs skull!).

Så efter att min assistent (som var kvar på kontoret) loggat in på mitt konto och vidarebefodrat alla åttatusen mail om artikeln till min hotmail-address, har jag kunnat arrangera med min kontraktörs MD samt min arbetsgivares PR-agentur att vi ska kunna skriva om allt i tid för tryckningen klockan tio imorgon bitti.

Man kan ju undra vad allt det här har att göra med mig, Kontraktschefen, egentligen. Och det vore isåfall en väldigt bra fråga!

Men jag känner att det är läge nu att göra lite extra grejer och visa vad jag går för. När jag vet att min chef snackar befodran och löneförhöjning å mina vägnar med sin egen chef, är det inte riktigt rätt tillfälle att klaga på att man måste göra saker som inte står med i ens arbetsbeskrivning eller ens har en långväga relevans till ens titel.

Min chef var på kontoret i 6h mellan sitt Londonflyg och NZ-flyg idag, och vidarebefodrade att han fått specifik och väldigt lovordad feedback om mig från en annan direktör nyligen. Direktören hade faktiskt höjt mig till skyarna och var tydligen ”jätteimponerad” etc. Jag, som inte vanligtvis har problem att trumma på min egen trumma professionellt, blev faktiskt lite generad när chefen berättade detta. ”You really have him wrapped around your little finger, don’t you?” sa chefen och skrattade åt mina röda kinder.

Jag är lite orolig för att de ska tro att jag manipulerar folk (jag är den enda nämnda direktör kommer överens med på min avdelning, inklusive min chef!) men å andra sidan är det väl bara att lapa i sig och hoppas att berömmet går vidare till de som bestämmer om löneförhöjningar och befodran. Och det sa jag till min chef. ”Dont you worry about that…” sa han bara och flinade. Åh, hoppas, hoppas de kan befodra mig!

Ju snabbare jag blir befodrad, ju snabbare kan jag flytta hem till Sverige igen…

Och by the way, tack vare min finfina mamma fick jag idag ett samtal som kan komma att hjälpa min karriär i Sverige. Wow. Jag har en sån fantastisk, amazing tur med min karriär! Och främst av allt, en sån fantastisk tur med mamma, pappa, bror, vänner och släkt. Och D förstås, som trots alla sina fel och brister alltid står som en jäkla fura vid min sida. Det är inte många förunnat att ha ett sånt jäkla stöd som jag har. Tack, tack, tack från djupet av mitt hjärta!