Första arbetsdagen på veckan avklarad, och huvudvärken sitter där som en jäkla smäck. Jag har haft konstant 5-dagars huvudvärk de senaste 3 veckorna. Och jag får normalt sett aldrig ont i huvudet. Jag kan inte sova heller, det räcker med att det är lördag natt för att jag inte ska kunna sova en blund – tankar och planer kring jobbet går som en jäkla mixer runt i huvudet.
På jobbet jagas jag av företagets ägare, vår CEO, vår CFO, vår MD, chefen, chefens chef, allehanda direktörer, kollegor, anställda… jag jobbar 12h-dagar och även på helger, men ändå kommer jag inte ikapp.
Om detta inte resulterar i en befodran med en rejäl löneökning i oktober så tänker jag dra nån annanstans! Så det så.
Och jag behöver inte bli tillsagd att jag ska ta hand om mig, ta det lugnt och så vidare – jag vet det redan, men jag vill inte ta det lugnt nu när jag är 27 och har chansen att bli miljonär på några år; jag vill kunna ta det lugnt när jag har familj och viktigare saker att spendera min tid på. Jag vill inte vara en stressad karriärmorsa.
Tänk vad skönt att vara 30+ med barn och centralt boende i Gbg, utan att behöva oroa sig för pengar eller att jobba dygnet runt? Tänk att ha tid att ha roligt och umgås med sin familj, utan någon ekonomisk press?
Jag har inga ambitioner på att bli rik som ett troll, men jag har sett en chans till att bli ekonomiskt oberoende genom bara ett par års hårt arbete (förutsatt att jag inte lever värsta lyxlivet livet ut) och den tänker jag ta. Jag utmanar vem som helst att inte ta den chansen om den uppenbarade sig, särskilt om den uppstod när ni var unga, friska, barnfria och fulla av energi.
Jag VET att det inte är bra att jobba så hårt som jag gör, men det är bara jag som kan avgöra när jag fått nog och tydligen har jag inte fått det än. Jag är ju ung och rask iallafall!
Summar summarum: Kan själv! Jag behöver bara en ventil och hoppas att nära, kära och läsare av den här bloggen fortsätter bistå med ert stöd. Tackar på förhand. Jag lovar att bjussa på en hembakad bulle i mitt framtida göteborgska kastell till er som hänger på!
3 comments
Comments feed for this article
17 juni, 2008 vid 10:39 f m
Basilika
Jag vet hur det ar. Det blir mycket jobb i perioder. Det ar bara att bita ihop och fokusera pa nagot annat. Kan sjalv bli lite ilsk nar folk (i all valmening) sager till mig att jag maste ta det lugn, bode byta jobb, etc, etc. Det ar ju inte det som ar problemet. Just da kan jag inte ta det lugnt och det ar ju inte for att jag pa nagotsatt njuter av bristen pa somn som jag jobbar sa mycket.
Dock ar det alltid sa att det ar folk i Sverige som insisterar pa att jag ska ”ta hand om mig”. I London ar det ingen som hojer ogonbrynet om man jobbar 12-timmars dagar.
Hoppas att det blir lite lungare om nagra veckor!
19 juni, 2008 vid 12:11 f m
Vivi
Kor hart tjejen! Jag star bakom och ser tuff ut!!
21 juni, 2008 vid 5:45 e m
eponineibild
Basilika: Nej, visserligen ar val Londons arbetskultur inget att strava efter men det svenska sattet att kritisera nagon som arbetar hart kanns nastan annu varre! Det ar sa himla svenskt att klaga pa folk som inte arbetar och ”snyltar” pa samhallet, men ocksa att tycka att det ar fel att jobba for hart och inte ”ta hand om sig”.WTF – alla far val gora som de vill?! Ah!
Vivs: Tack vannen.