You are currently browsing the monthly archive for juni 2008.
I söndags var jag med D på ett av hans industrievent, en årlig ‘PGA Middle East’ middag med prisutdelning etc. Det var lounge suits & cocktail dresses, champagnemottagning på klubbhuset och femrätters middag med årgångsviner. Maten var verkligen jättegod – det var anka, tryffel, foie gras, saffran, stek, champagnesorbet och chokladfondant… inte allt i samma rätt, förstås. Jag och D blev sådär lagom halvfulla och hade faktiskt jättekul. Golfproffs kanske är ganska stela på banan, men jag har ännu inte varit på ett golfevent som varit tråkigt. Det finns många karaktärer inom golf… bad one’s and good one’s!
Sen dess har jag jobbat, fast trots att jag har tretusen miljoner saker att göra gick jag från jobbet lite tidigare idag. Ibland har jag så mycket att göra att det knappt spelar nån roll om jag jobbar hårt eller inte; jag är ändå alltid efter numera. Idag var en sån dag – och även min chefs första dag efter sin whistle-stop-world-tour. Så vid halv fyra gick jag hem och softade på soffan med Ollie, en kopp te och ett Sex & the City-maraton. Gotta love dvd-boxsets…
Jag är inne i en konsumptionsperiod just nu och har en helg av shopping planerad. Det kanske verkar som om jag shoppar ideligen, men så är det faktiskt inte. Jag tittade igenom min garderob häromdagen och allt är ju banne mig slitet, urtvättat eller söndrigt. Det är ett stort hål i min gröna favoritkofta från GAP, min svarta kofta är mer grå, mina favoritskor i beige lack med peeptoe är också helt sönder och två andra par skor är beyond repair. Sen har nästan fem bh-ar gått sönder inom loppet av två veckor… vet inte vad jag gjort!
Så i helgen blir det en garderobsuppfräschning som heter duga! Jag ska köpa underkläder, skor, några nya sommarklänningar samt köpa upp mig på baskläder på GAP. Jag behöver nya koftor, linnen, mysbyxor – allt sånt är GAP verkligen bäst på. Fantastisk kvalitet och oftast ett jättebra urval av modeller och färger. Sen ska jag hem och rensa min garderob. Ut med det gamla och in med det nya.
Jag är också lite sugen på att köpa ett billigt skåp och ha i sovrummet. Det ska vara ett skåp med glaspaneler, inuti vilket jag ska ha mina allra finaste väskor, skor och smycken. Det känns så fel att mitt enda diamantsmycke (som jag fick av D på min 19:e födelsedag), mina dyra & vackra väskor, mina konstverk till skor samt andra vackra saker ska ligga undangömda i en tråkig garderob, eller som i smyckenas fall, på en badrumshylla. Vårt sovrum är ju ändå ganska stort och även ett större skåp skulle lätt få plats. Om det är billigt så slipper jag få ångest och D andnöd över att slösa pengar på något så onödigt (det kostar ju en del att frakta en möbel hem till Sverige eller England igen, så vi får liksom antingen köpa snorbilligt eller svindyrt och när vi flyttar hem antingen slänga, sälja eller frakta…). Ja, ett billigt skåp är nog en bra idé!
D och jag är förresten inne i en bra fas just nu. Det har varit lite upp och ner på senaste, ska erkännas. Jag tror att jag haft lite bröllopsnerver. Jag vet att han är rätt, men samtidigt är giftermål en så stor sak för mig att jag nästan får andnöd när jag tänker på det. Men vi verkar ha klarat oss igenom den krisen också. Sen är mitt och D’s förhållande ganska passionerat – på gott och ont. Ena dagen grälar vi så att tallrikar och glas viner, i nästa är vi så söta mot varann att nära vänner ber om sickbags. Jag skulle inte klara av att bo ihop med en supersnäll ja-sägare, jag behöver stimulans i form av lite mothugg och nån som biter tillbaka när jag får mina värsta pms-slängor. Och det får jag väl betala lite för också. Men tänk vad tråkigt med nån som inte grälar tillbaka när man pms-muckar!
Sen är det så svårt att döma om det är ”rätt” – jag träffade ju D när jag var nyss fyllda 18. Nu är jag visserligen hästgamla 27 år, men jag har inte riktigt erfarenhet nog att veta om det är helt och hållet rätt eller inte. Vissa dagar är jag supersäker, andra inte. Den sanna kärleken finns där men ibland tvivlar jag på praktiken. Kommer han nånsin att ändra alla de där jobbiga ovanorna? Finns det nån man (eller kvinna!) som inte har jobbiga ovanor och kräver jag därmed för mycket? Vad kan man acceptera att leva med och inte? Kan jag leva med att han kanske alltid kommer att lämna det frusna brödet ute efter att bara ha tagit en skiva?
Men så finns det mer intima, privata skäl som gör att jag litar på min magkänsla och satsar på giftermål. Jag har en tendens att välja med hjärnan och inte hjärtat ibland (och att överanalysera!), vilket är jättebra i min karriär men inte när man väljer livspartner. Så giftasplanerna går framåt med stormsteg. Nu hoppas vi på att jag och D håller sams tills nästa sommar (och gärna därefter)!
Och min kompis Jonathan bekräftade idag att han kan ta hand om Ollie medans vi är på turné i England och Sverige… phew. Det fanns ju ingen ledig plats över hela sommaren när jag kollade med katteriet i typ April. Nu kan vi äntligen boka våra biljetter… can’t wait!
Vad tycker ni, ska jag eller inte?
Jag däckade igår klockan 19.30… D fick äta tacos for one och jag snusade ända fram till 6.30 imorse. Så otroligt skönt och en ny och ovan känsla att vakna helt utvilad. Idag sitter dock stressen som en molande värk i nacke och tinning… har bokat in en rygg & nackmassage samt facial på torsdag kväll efter jobbet, så jag ska förhoppningsvis få bot på den.
Imorse när jag vaknade fick jag del 2 av min födelsedagspresent av D – se foton nedan! Han hade smugit ut medans jag sov till Mall of the Emirates och hämtat den. Jag blev SÅ glad! Har haft klockan på mig hela dagen idag och trivs ypperligt. Känner mig mycket lyxig med klockan på armen i kombination med min fina Mulberryväska alternativt den från Chloé. Mina tre lyxartiklar (förutom alla femtiotusen par skor då… men de räknas inte!). Fattar ni nu hur tacksam jag är över D och resten av släkt och vänner? Jag är så otroligt lyckligt lottad i så många olika bemärkelser!
Ett annat megaprojekt: Mohammed bin Rashid Gardens (ett eko-projekt med två tredjedelar parkyta) ska kosta 60 biljoner dollar att bygga och har redan påbörjats…
Mera fun and games idag. Nu har min ekonom fått tuppjuck efter en liten scen imorse. Hon fick reda på att någon i min kollegas team blivit befodrad. Hon är redan upprörd över att hon tycker att hennes lön är låg och hennes titel också är av låg status – jag tror att jag skrivit om det förut. Hennes prestation är inte bra nog för att jag ska kunna rättfärdiga en befodran, och under hennes utvärderingsmöten har jag sagt samma sak – jobba bättre och leverera det jag ber om, så att jag kan befodra dig.
Men imorse var hon av någon anledning upprörd och började utan förvarning pusha mig på ett datum för befodran. Jag sa samma sak som jag sagt förut och bad henne vänta till hennes utvärderingsmöte (om två veckor), eftersom vi pratade mitt i ett kontorslandskap och jag ville inte säga ”du presterar inte väl nog” när alla hennes kollegor kunde höra vad vi sa. Hon fortsatte att högljutt beklaga att hon inte blivit befodrad, hade högljudda konversationer med sina kompisar via telefon om samma sak och var allmänt otrevlig. Efter en stund, ca klockan nio, gick hon in i köket och sen dess har jag inte sett henne. Klockan är nu halv ett och hon har uppenbarligen lämnat kontoret. Henns mobil är avstängd. Väldigt professionellt!
Så jag har sökt min chefs tillåtelse att be henne inte komma tillbaks igen. Jag behöver bättre stöd med vår ekonomi, särskilt eftersom vi har stora projekt på gång gällande finansiella grejer, och jag kan uppenbarligen inte lita på henne. Det skulle inte kännas rätt att ge henne fler chanser efter detta. Arbetslagarna här ute fungerar också så att hennes kontrakt kan hävas på min instruktion. Jag vill inte skapa problem för henne och om hon samarbetar så gör jag också det, men jag är trött på hennes barnsliga attityd nu och jag tänker inte fortsätta ta smällar å hennes vägnar. Om hon ägnade en smula av den kraft hon nu nyttjar att begära en obefogad befodran på att istället göra sitt jobb ordentligt, hade jag inte behövt ta några sådana beslut.
Det är tråkigt, men samtidigt måste jag se till mitt team, min avdelning och min arbetsgivares bästa, och hon kan uppenbarligen inte leverera vad som krävs.
En händelserik dag…
Min sömnbrist gick så långt igår att jag bestämde mig för att skita i att sova och åka in till jobbet extra tidigt istället. Jag måste få kroppen så trött att den knappt orkar fungera, då kanske jag kan sova utan att behöva ta sömntabletter (vilket jag numera vägrar göra efter att två ej nära bekanta dött i sömnen efter extensivt användande av sömnpreparat), dricka alkohol (det kan jag ju inte göra varje kväll!) eller somna naturligt först efter att ha legat i sängen klarvaken i 6h och därmed få 1-2h sömn per dygn totalt…
Så i skrivande stund har jag varit uppe i över 36h… jag är verkligen aptrött, men jag tänker inte gå och lägga mig för tidigt heller för då vänder jag ju liksom på dygnet åt andra hållet. Istället blir det den vanliga vardagkvällsrutinen med att slänga in en tvätt, leka med Ollie, laga middag, hänga upp tvätten, rensa & vika ren tvätt och sen måste jag jobba lite också.
En kontraktör har gett en intervju till vår branschtidning härute som totalt sågar min arbetsgivare (lika med kontraktörens klient) – inte medvetet men genom att lite ansvarslöst droppa bitar av information utan att förklara sammanhanget eller förlita sig på fakta. Som tur är så är både jag och chefen tjenis med tidningens redaktör (Ollie’s f.d. ägare!) så vi fick se artikeln innan den gick till tryck.
Min chef sitter just nu på ett flyg till Nya Zealand men hann nominera mig att skriva om artikeln så att den kan börja tryckas imorgon bitti klockan 10… det gjorde han kl.17.45 när jag för en gångs skull kommit iväg från jobbet i tid och redan var hemma (jag var på jobbet klockan halv sex imorse så jag tyckte jag hade rätt att gå därifrån i tid för en gångs skull!).
Så efter att min assistent (som var kvar på kontoret) loggat in på mitt konto och vidarebefodrat alla åttatusen mail om artikeln till min hotmail-address, har jag kunnat arrangera med min kontraktörs MD samt min arbetsgivares PR-agentur att vi ska kunna skriva om allt i tid för tryckningen klockan tio imorgon bitti.
Man kan ju undra vad allt det här har att göra med mig, Kontraktschefen, egentligen. Och det vore isåfall en väldigt bra fråga!
Men jag känner att det är läge nu att göra lite extra grejer och visa vad jag går för. När jag vet att min chef snackar befodran och löneförhöjning å mina vägnar med sin egen chef, är det inte riktigt rätt tillfälle att klaga på att man måste göra saker som inte står med i ens arbetsbeskrivning eller ens har en långväga relevans till ens titel.
Min chef var på kontoret i 6h mellan sitt Londonflyg och NZ-flyg idag, och vidarebefodrade att han fått specifik och väldigt lovordad feedback om mig från en annan direktör nyligen. Direktören hade faktiskt höjt mig till skyarna och var tydligen ”jätteimponerad” etc. Jag, som inte vanligtvis har problem att trumma på min egen trumma professionellt, blev faktiskt lite generad när chefen berättade detta. ”You really have him wrapped around your little finger, don’t you?” sa chefen och skrattade åt mina röda kinder.
Jag är lite orolig för att de ska tro att jag manipulerar folk (jag är den enda nämnda direktör kommer överens med på min avdelning, inklusive min chef!) men å andra sidan är det väl bara att lapa i sig och hoppas att berömmet går vidare till de som bestämmer om löneförhöjningar och befodran. Och det sa jag till min chef. ”Dont you worry about that…” sa han bara och flinade. Åh, hoppas, hoppas de kan befodra mig!
Ju snabbare jag blir befodrad, ju snabbare kan jag flytta hem till Sverige igen…
Och by the way, tack vare min finfina mamma fick jag idag ett samtal som kan komma att hjälpa min karriär i Sverige. Wow. Jag har en sån fantastisk, amazing tur med min karriär! Och främst av allt, en sån fantastisk tur med mamma, pappa, bror, vänner och släkt. Och D förstås, som trots alla sina fel och brister alltid står som en jäkla fura vid min sida. Det är inte många förunnat att ha ett sånt jäkla stöd som jag har. Tack, tack, tack från djupet av mitt hjärta!
Snälla, håll tummarna för att det inte blir nåt krux strax innan vi beställer den!
Stort grattis & många kramar till S som fyller 28 idag! Jag önskar jag kunde vara hos dig, vännen!
Vi hade jättetrevligt igår. Niki, Ali, D och jag käkade middag på Spice Island där man för ett fast pris av 219 dirhams fick äta och dricka (alkohol!) hur mycket man ville. Jag åt mest mongoliskt, där man fick färskgrillad hummer och en massa andra goda grejer. Det fanns också japansk sushi, mexikansk texmex, indiska grytor, thaimat, kinesisk mat, indonesisk mat osv. Allt som innehåller en hel del kryddor och spännande smaker, helt enkelt. Kanske inte så genuint men väldigt gott.
Det var förvånansvärt avslappnande att vara med Niki och Ali, vilket jag var tacksam för. Konversationen flödade och mot slutet gjorde även tequilan det – vi shottade säkert fyra glas var. Kändes lite som en alternativ och otippad midsommarkväll! Jag åt ju trots allt bade rå fisk och nubbade starksprit…!
Vi kom hem ganska tidigt, vid midnatt nånting, eftersom D skulle upp och jobba dagen efter. Men innan vi gick och lade oss satt jag och D i vardagsrummet med varsin cocktail och pratade, lyssnade på David Grey och pussades. Det var mysigt.
Nu är jag i färd med att städa. Städerskan kom inte denna veckan eftersom det inte passade oss när hon kunde och vice versa, så som resultat yr dammtussarna omkring. Men det värsta är alla grejer överallt; mitt eftermiddagsprojekt ska bli att tvätta samt rensa ur vårt förråd så vi kan ställa in fler grejer där. Jag hatar att ha saker liggandes överallt – extrakuddar, extra överkast, lådor, viktiga papper och så vidare. In med dem i förrådet!
Ikväll tar vi det nog lugnt. D sa nåt om att gå på bio men jag gissar att vi båda nog helst stannar hemma faktiskt. Skulle vara skönt att bara kolla på en film och dricka lite te eller nåt och ladda inför veckan.
Ha en fortsatt mysig och avslappnande midsommarhelg!
D och Ali, the boys in white…
Okej, just nu är jag väldigt ganska onykter… men jag kände att jag måste dela med mig av ett citat som summerar hela min livsfilosofi innan jag går och lägger mig:
Theodore Roosevelt:
”Far better is it to dare mighty things, to win glorious triumphs, even though checkered by failure, than to take rank with those poor spirits who neither enjoy much nor suffer much, because they live in the gray twilight that knows neither victory or defeat.”
Idag var min och D’s första lediga dag tillsammans på ett bra tag. Han jobbar 6 dagar i veckan och har vanligtvis ledigt på måndagar, men nu har omständigheter ändrats så att han kan ändra sin lediga dag. Så fredagar blev det. Känns konstigt att spendera hela dagen tillsammans!
Vi har under förmiddagen varit på Mall of the Emirates och shoppat samt käkat lunch. Jag gick lös inne på Monsoon, vilket inte var planerat, men det blev inte så dyrt heller eftersom allt var reat ner till 50% och jag köpte bara tre grejer – en klänning, en kofta och ett linne. Sen köpte vi nya lakan inne på Zara samt lite andra småprylar.
Efteråt åkte vi till en djuraffär och köpte lite nya grejer till Ollie. Hon fick en ny resebur (hennes gamla är alldeles för liten, hon är ju ingen kattunge längre) samt tretusen leksaker. De hade kattungar till försäljning därinne… mitt hjärta brast nästan när jag fick leka lite med en perser och en siames som bara var 6 veckor gamla. Gud, så fantastiskt söta… men jag lyckades som tur var lämna stället utan en kattunge med mig!
Sen har vi också åkt till Lexus showroom på Sheikh Zayed Road och för trettioelfte gången provsuttit en IS300. Vi är redo att betala för en nu och D är skitnervös över att spendera så mycket pengar på en bil, så vi får prova och prova igen innan han kan lugna ner sig lite. Det ska iallafall ta bara två veckor för oss att få en i svart levererad, så om ca 3 veckor kanske vi har en ny bil, äntligen (det här är ju Dubai, så jag räknar med att allt pappersarbete tar minst en vecka)! Ska bli så skönt att slippa alla jäkla skit-Mitsubishi’s vi har hyrt, de går ju sönder hela tiden, stinker och är dessutom dyra att hyra (och a\c’n är skit).
Finally åkte vi till Dubai Garden Centre och köpte nya växter till balkongen. De förra dog… Sen vi kom hem har jag varit en duktig liten husfru och planterat allt, så långt jorden räckte iallafall. Hoppas ni uppskattar ökentemat!
Nu ska vi göra oss iordning och åka in till Deira för att käka middag och ta drinkar med Niki och Ali och kanske några till. Ska bli kul, Niki är ju min chefs gamla sekreterare och sedan hon slutade har hon föreslagit flera gånger att vi måste gå ut. Det känns bra att hon vill hålla kontakten, för det vill jag med.
Nej, nu ska jag sminka mig och sätta på mig lite fräscha kläder. Adios!
Senaste kommentarer