Nu är det officiellt för varmt att ha kostym på sig. Businessvärlden får acceptera att jag inte har på mig kostym varje dag. Hade det igår och höll på att dö av värmeslag, trots att jag bara var utomhus i korta stunder.Visserligen är alla kläder för varma – allra skönast vore det att knalla omkring i nån slags kyldräkt. Men i brist på en sådan kör jag kjol, skjorta och kofta istället. Lite mer casual men mycket bekvämare när det är uppemot 50 grader i skuggan…

Att vara chef är svårt ibland. Jag tror att jag oftast vet vad jag bör göra i olika situationer, men jag kan inte undvika att få dåligt samvete. Igår fick jag be en kille som jobbar för mig att inte skicka runt foton på döda människokroppar från cyklonen i Burma samt foton på vinglösa kycklingar uppgödda för KFC. Jag reagerade själv på fotona när jag öppnade hans mail och bad honom inte skicka runt sådana foton.

Det kanske var lite hårt, men jag tycker det är osmakligt och oetiskt. Dels för att det är ovärdigt att cirkulera bilder på uppsvullna, nakna lik för de dödas skull, och dels kommer de ju helt oväntat (via en professionell emailaddress) och således kan folk bli chockade när de öppnar vad de tror är ett businessmail och ser bilder på lik (barnlik, vuxna – everything). Så jag kände att jag behövde säga ifrån som hans chef. Nu får jag lite dåligt samvete. Men jag tror inte jag borde ha det.

En annan tjej jobbar för mig och har nu varit på vår arbetsplats i ett år. Hon vill ha en löneförhöjning samt en befodran. Problemet är bara att hon inte är sådär jättebra på det hon gör. Jag får jämt jaga henne på information, hon levererar aldrig i tid och är inte proaktiv för fem öre.

När hon bad om att bli befodrad frågade jag vad hon ville bli befodrad till. Det visste hon inte. Jag bad henne se över sin arbetsbeskrivning och se om hon kunde lägga till några ansvarsområden till den för att göra den mer senior. Några dagar senare kom hon över till mig och förklarade att hon inte kunnat komma på nåt. Men hon vill ändå bli befodrad.

Jag kan gå med på att se över hennes lön en smula eftersom den är extremt låg, men jag tänker inte befodra henne. Det får jag också dåligt samvete för. Men återigen, jag borde väl inte ha det? Jag befodrade hennes kollega för att han konsekvent presterade bättre än vad han behövde, är extremt pålitlig och alltid levererar vad man ber honom, i tid. Hur kan jag då rättfärdiga att befodra henne, när hon inte alls presterar lika bra?

Det är precis som om hon förväntar sig en befodran på ett silverfat. Och jag kan inte låta bli att bli lite irriterad över det. Jag hjälper gärna folk i deras karriärer men det förutsätter ju att de arbetar hårt också. Och om jag ska vara ärlig så vore det enkelt att ersätta henne med någon annan om hon skulle sluta. Så det finns inte särskilt många skäl för mig att pusha igenom en befodran…