You are currently browsing the monthly archive for maj 2008.
I Dubai får man höra makalösa historier varje dag. Här är ett par exempel på saker som hänt de senaste 2 dagarna…
En man som jag känner är typ MD för ett städföretag här ute. I ett försök att trumma upp lite mer business tog han kontakt med ett företag som ägs av en saudi-arabisk sheikh, som investerar och utvecklar fastigheter. När han träffade dem måste han ha gjort ett bra intryck, för företag sa att nej, vi vill inte göra nån business med dig, men vi vill däremot att du ska jobba för oss.
Så han fick ett jobb som direktör, fick sin lön dubblad (fortfarande skattefri, remember) och jobbar numera för det här företaget. På sin första dag körde han till sitt nya kontor i sin bil, en ganska medelmåttig Nissan. Sheikhen såg hans bil och sa till nån på företaget ”mina direktörer ska inte köra såna skitbilar”. Nästa morgon stod en splitterny Range Rover Sport utanför direktörens hus… all paid for.
Sen har vi min chef. Han har precis blivit erbjuden ett nytt jobb (för andra gången), denna gången med en lön på 240,000kr i månaden samt en garanterad bonus på 1,2 miljoner kronor per år. Naturligtvis går lön & bonus upp med 15% varje år, som är den antagna inflationsnivån då det inte finns ett inflationsindex i Dubai ännu.
Jobbet är som senior direktör, samma titel som han har nu, men med skillnaden att han får fria tyglar att anställa vem han vill och sätta löner hur han vill – milsvid skillnad mot vår nuvarande arbetsgivare som är väldigt byråkratisk och processdriven (och dessutom bara betalar halva hans erbjudna lön…).
Jag vet att pengar inte är allt – men fattar ni nu varför det är så attraktivt att jobba här ute?
Lillebror är här och det har varit full rulle sen han kom hit. Vi har hängt på stranden och badat både i havet och i vår pool. Vi har besökt Wild Wadi och shoppat på Mall of the Emirates.Vi har käkat middag på Madinat Jumeirah och även på vår lokala sydamerikanare. Vi har spelat volleyboll, grillat på stranden och harpunfiskat mitt i natten… så nu är jag trött och hela kroppen värker. Tur att man får vila på jobbet!
Jag har hur mycket som helst att göra på jobbet idag, men ingen ork alls. Jag vill vara hemma och leka med Ollie, laga mat, kolla på några filmer jag laddat ner och bara rent allmänt inte vara på jobbet. Jag vill köpa fler växter till balkongen och hänga med min lillebror. Snart så – imorgon klockan åtta på morgonen landar han!
På jobbet har vi flyttat och jag har därmed lämnat mitt skrivbord i ett öppet kontorslandskap, precis framför en dörr samt ett mötesrum (med trafik runt mig hela tiden) till förmån för ett tyst hörn med fönsterutsikt. Mitt team är nu inte utspritt över hela kontoret utan sitter runtomkring mig. Vi kan kommunicera bättre och även känna oss som ett ordentligt team, inte bara en grupp människor med samma chef (jag!). Nackdelen är att två av dem gillar att sitta och sjunga för sig själva… men då kan jag drömma mig bort i min utsikt, så det gör inte så mycket.
Jag och D har inte planerat järnet för lillebrors ankomst utan mer lagt upp lite lösa planer. Imorgon ska vi ta det lugnt med strandhäng och eventuellt bio på kvällen – lillebror lär ju vara lite mör efter sin långa resa (Gbg-Stockholm-London-Dubai). På lördag blir det nog mer strandhäng och sedan picknick & snorkelfiske med några vänner till mig och D.
Sen har D och jag tagit ledigt på både söndag och måndag, så att vi ska kunna umgås ordentligt. Då hade vi tänkt ta en trip till Fujeirah, upp i bergen etc. D är även ledig på tisdag då han och lillebror ska göra nåt ihop – kanske går de till Wild Wadi eller nåt annat aktivt ställe.
Hur som helst ska det bli mumma att ha lillebror här. Jag skulle gissa att han sitter på sitt plan från Göteborg – Stockholm nu. Lite skumt att jag ska jobba i tre timmar till, handla, äta middag, slappa hemma och sova en hel natt medans han spenderar samma antal timmar med att resa hit… Nåja, han är ju ung och rask – bara 23 år gammal!
Jag har upptäckt, 10 år efter alla andra, en av internets största tjusningar. Jag har kollat på många bra filmer och teveprogram på senaste. Halleluja. Den 50-gradiga sommaren är räddad…
Nu är det officiellt för varmt att ha kostym på sig. Businessvärlden får acceptera att jag inte har på mig kostym varje dag. Hade det igår och höll på att dö av värmeslag, trots att jag bara var utomhus i korta stunder.Visserligen är alla kläder för varma – allra skönast vore det att knalla omkring i nån slags kyldräkt. Men i brist på en sådan kör jag kjol, skjorta och kofta istället. Lite mer casual men mycket bekvämare när det är uppemot 50 grader i skuggan…
Att vara chef är svårt ibland. Jag tror att jag oftast vet vad jag bör göra i olika situationer, men jag kan inte undvika att få dåligt samvete. Igår fick jag be en kille som jobbar för mig att inte skicka runt foton på döda människokroppar från cyklonen i Burma samt foton på vinglösa kycklingar uppgödda för KFC. Jag reagerade själv på fotona när jag öppnade hans mail och bad honom inte skicka runt sådana foton.
Det kanske var lite hårt, men jag tycker det är osmakligt och oetiskt. Dels för att det är ovärdigt att cirkulera bilder på uppsvullna, nakna lik för de dödas skull, och dels kommer de ju helt oväntat (via en professionell emailaddress) och således kan folk bli chockade när de öppnar vad de tror är ett businessmail och ser bilder på lik (barnlik, vuxna – everything). Så jag kände att jag behövde säga ifrån som hans chef. Nu får jag lite dåligt samvete. Men jag tror inte jag borde ha det.
En annan tjej jobbar för mig och har nu varit på vår arbetsplats i ett år. Hon vill ha en löneförhöjning samt en befodran. Problemet är bara att hon inte är sådär jättebra på det hon gör. Jag får jämt jaga henne på information, hon levererar aldrig i tid och är inte proaktiv för fem öre.
När hon bad om att bli befodrad frågade jag vad hon ville bli befodrad till. Det visste hon inte. Jag bad henne se över sin arbetsbeskrivning och se om hon kunde lägga till några ansvarsområden till den för att göra den mer senior. Några dagar senare kom hon över till mig och förklarade att hon inte kunnat komma på nåt. Men hon vill ändå bli befodrad.
Jag kan gå med på att se över hennes lön en smula eftersom den är extremt låg, men jag tänker inte befodra henne. Det får jag också dåligt samvete för. Men återigen, jag borde väl inte ha det? Jag befodrade hennes kollega för att han konsekvent presterade bättre än vad han behövde, är extremt pålitlig och alltid levererar vad man ber honom, i tid. Hur kan jag då rättfärdiga att befodra henne, när hon inte alls presterar lika bra?
Det är precis som om hon förväntar sig en befodran på ett silverfat. Och jag kan inte låta bli att bli lite irriterad över det. Jag hjälper gärna folk i deras karriärer men det förutsätter ju att de arbetar hårt också. Och om jag ska vara ärlig så vore det enkelt att ersätta henne med någon annan om hon skulle sluta. Så det finns inte särskilt många skäl för mig att pusha igenom en befodran…
I förrgår natt fick jag 3h sömn. Igår natt 2h. Jag lägger mig i tid, är aptrött men kan bara inte sova. Helt knäppt. Min kollega Chris tror att det är stress. Kanske. Men det är asjobbigt, vad det än är. Hoppas hoppas jag kan sova inatt.
Trots sömnbristen har jag haft en jättebra dag idag. Jag vet inte riktigt varför, men jag har haft flyt och också kul med mina jobbarkompisar.
Bäst av allt är dock att jag bestämt mig för att vidareutbilda mig och göra en Masters. Har fixat med ansökningen till universitetet idag och ska skicka iväg den imorgon (måste ta passfoton i lokala shoppingcentret, gjorde inte det idag för jag hade en extremt dålig dag utseendemässigt – sömngnuggade ögon, bad hair day, oljig hy osv. Blir jag antagen ska de liksom publicera det fotot i universitetslitteratur osv, så jag vill se hyfsad ut!).
Det jag sökt är en post-graduate Masters degree i Facilities Management hos ett välrespekterat, brittiskt universitet i Dubai. Kommer att ta två år, och man får bara en Masters om man får en viss poäng på ens slutprojekt som varar i en termin (dissertation). Klarar man inte det men har fixat alla moduler innan dess får man ett ”post graduate diploma”. Självklart tänker jag köra på en komplett Masters! Inget annat duger!
Hela kalaset kostar ca 120,000 kronor som jag får betala ur egen ficka – ingen sponsring av ens arbetsgivare, som man kunnat räkna med i England. En rejäl summa. Men med tanke på min lönepotential med en Masters i bagaget så är det värt det många gånger om. Och man kan ju bara köpa så många par Cavalli-skor! Nej, men allvarligt, det är väl en bra investering att göra medans jag är här ute i hettan och tjänar en massa skattefria pengar. Skönt att kunna slippa CSN och bli färdigutbildad innan jag fyller 30.
Dessutom så finns det inte en chans att jag skulle kunna bli antagen till ett Mastersprogram i säg England eller Sverige. I och med att jag är så ung får jag räkna min arbetslivserfarenhet och mina studier so far för att få ihop behörighet. Jag får även utöka med en skriftlig rekommendation från min chef, som är f.d. ordförande för min brittiska branschorganisation (British Institute of Facilities Management) och en respekterad talare på den internationella FM-scenen. Han borde därmed veta vad han snackar om… och rekommenderar.
Det finns som sagt inte en chans att jag med allt ovan hade kunnat få behörighet i England, men här ute går det. Det hjälper också att min chef är tjenis med kursdirektören… Och en Masters på två år, utan att man har en bachelors, är det väl ingen som tackar nej till? Först kändes det som om jag skulle fuska, men det är ju ändå jag och ingen annan som måste plugga på Masters-nivå utan att ha satt foten på ettt universitet, så det är ju inte som om det blir jättemycket enklare för mig. Bara snabbare och mer intensivt.
Det är dock inte skrivet i sten än, så när jag skickar iväg ansökan imorgon får jag vänta i 4-6 veckor innan jag vet om jag kommer in. Blir skitnervöst.
Det innebär ju minst två år till i Dubai – kursen startar i September i år. Men jag tror det blir ungefär lagom tills jag/vi flyttar tillbaks till Europa igen (förhoppningsvis Sverige!). Och vi snackar ett par kvällsföreläsningar i veckan samt självstudier då, självklart.
Jag har en kollega som redan börjat på samma program på samma universitet, och han säger att de första två modulerna som han nyss avklarat var hyfsat enkla. Han har jobbat med just de ämnena rätt länge, så han behövde inte plugga mer än att läsa igenom kurslitteraturen, typ.
De två modulerna var Sustainability samt Asset Management – inte två av mina starkaste ämnen. Men nu sa han att han måste plugga järnet på Contract Management samt Procurement – det är å andra sidan nåt jag jobbar med varje dag och kan utan och innan. När jag läser igenom kurslistan så verkar ungefär vart annat ämne/modul vara sånt jag känner mig bekväm med, andra inte. Så det blir förhoppningsvis inte totalt assvårt.
Pray for me, people!
H&M ska öppna sin första butik i Saudiarabien. I Saudiarabien råder sharialag som innebär att kvinnor måste täcka sina kroppar och huvuden genom att bära en burqa. De får inte heller vistas i närheten av en man som inte är deras far, bror, man eller son. Detta gör det svårt för saudikvinnor att arbeta, men H&M ska nu etablera nya jobb då deras nya butik i Saudiarabien blir endast för kvinnor – både anställda och kunder. Inga män tillåtna.
Man kunde ju tro att saudikvinnor inte skulle behöva arbeta då Saudiarabien sitter på en så stor förmöghenhet i och med sin olja. Men som vanligt är de stora rikedomarna fördelade till få, och fattigdomen är stor även i Saudiarabien. Det finns tiggare på varje gathörn enligt min arabiska kollega som vistas där regelbundet.
För att skildra hur stora rikedomar vi snackar om, kan jag ge några exempel som jag tagit ur programmet ”Panorama” som visades på BBC för några år sedan. Saudiarabiens härskare har råd att ge ca 10 miljoner kronor i månadspeng till alla individer i den 20,000 personer stora kungliga familjen, utan att det representerar ens 0.05% av årsinkomsterna från oljan allena. Sjukt! Och Saudiarabien ”äger” hela 6% av USA’s ekonomi – visste ni det?
Hur som helst så tog jag det som en glad nyhet att H&M lanserar i Saudiarabien. Här i Dubai finns de redan överallt, dock är butikerna här för både män och kvinnor precis som i västvärlden.
Klockan är tre på morgonen och jag kan inte sova…
Ikväll var jag och D ute med några av hans jobbarkompisar. Det var väldigt informellt och spontant. Vi gick till en rysk (!) restaurang i Bur Dubai som heter Traika, vilket var en upplevelse, minst sagt. Det var så otroligt kitschigt, med plastblommor, rosor på bordet, servitriser i ryska kostymer med guldhatt, kabaré med brudar i plymdräkter, säkerhetsvakter i svarta kostymer med svarta handskar (på en restaurang inomhus, på femte våningen i ett hotell!) och en dam som gick runt och dammsög (!) ens bord så fort en smula trillat ner på duken. Dammsugning av duken med en trådlös, handburen dammsugare var ju säkert väldigt hett typ…1983. Väggarna var täckta med ryska dockor, balalaikor och fejkfönster. Helt underbart.
Runt bordet satt jag från Sverige, D från England, Nada från Morocko, Tamrin från Sydafrika, Marat från Armenien samt Salem som är arab. En eklektisk mix, inte sant? Det var Marat som valt restuarang och kök, stolt armenier som han är.
Nada och jag skrattade halvt ihjäl oss åt de knepiga ryska maträtterna (kokt, stekt och friterat grisfett, någon?) och Marat och D körde maffiadialoger med servitriserna. Ja, vi hade kul hela kvällen, och drack inte ens någon alkohol (förutom jag och D som drog varsin nubbe med rysk vodka – det är ju inte varje dag man är på rysk restaurang!).
Jag åt en kycklingsoppa till förrätt och en kycklinggryta till huvudrätt. Det kanske verkar lite tråkigt, men jag är lite rädd för det östeuropeiska köket efter ett par upplevelser med gummiaktigt kött och vattniga grönsaker. Dock var min mat jättegod. D var inte så jätteimponerad av sin borstj till förrätt men han kom över det. Man måste ju prova, liksom.
Vi kom hem vid ett-snåret och nu sitter jag här och kan inte sova. Måste till jobbet imorgon men jag kan verkligen inte få en blund. Jag som drack ryskt te när alla andra drack kaffe på restaurangen och allt…
Nej, back to bed. Måste få ett par timmar åtminstone.
… komplett med nyfiken kisse.
… men vart ska jag hänga den? På väggen till vänster eller höger? Först kändes vänster vägg självklart, men nu har jag sett ett jättefint skåp som jag tror blir bättre där. Står skåpet på motsatta sida, blockerar det ju korridoren (ursäkta tvätten som hänger på dörrarna i bakgrunden, samt plasten som tavlan var inslagen i som skräpar på golvet…).
Ännu en helg är över. Jag känner mig lite besviken över att jag inte fick mer gjort, men å andra sidan var vilan välbehövlig. Får istället satsa på att maxa veckan. Mitt halsont är borta, utan att ha brutit ut i en förkylning tack o lov. Så imorgon bär det av till gymmet efter jobbet. Jag har tvättat träningskläder och allt.
Jag och D har shoppat lite också. Jag har köpt en ny fin plånbok, vi har köpt nya sänglampor, ramar och även bestick, som jag tycker är superfina. Inget Ikea alls! Dock väldigt rejäla på ett svenskt vis.
I veckan hade jag tänkt att åka till Festival City och köpa upp mig på lite saker jag behöver – underkläder, jobbskjortor och annat. De har både gamla och nya favoriter där – Monsoon, Marks & Spencer, Nine West… Jag har även tänkt att åka förbi trädgårdscentret samt till Spinneys för att handla god mat till veckans besökare. När veckan är över kommer nämligen min bror! Han landar redan på fredag morgon och ska stanna i tio dagar nånting. Det ska bli hur kul som helst… vi snackades vid tidigare idag och det ska bli så skönt och kul och mysigt att ses på fredag redan. Can’t wait! Jag ska laga god mat till honom, vi ska dricka pilsner, gå ut och dricka ännu mer, snacka minnen, akta oss för solen och så vidare.
För att nämna något helt annat så har jag varit ganska bitchig på jobbet på senaste. Jag har lite dåligt samvete för det. Häromveckan rök jag ihop med en företags-VD (han bad iof. om ursäkt efteråt) och i veckan rök vi ihop igen över samma ämne. Han har en attityd som jag inte riktigt klarar av. Jag skulle kunna skriva meter av inlägg om det, men jag skippar det. Istället surfar jag runt nätet och kollar på glammiga sajter och plockar ihop kundkorgar på netaporter som jag aldrig kommer att ha råd att köpa. Men att drömma om lite glamour så här på en tråkig lördagkväll (nästan natt) gör att den stundande arbetsveckan helt plötsligt inte känns så farlig.
Det är lite som när H&M-katalogen kom i slutet av sommaren när jag var liten, och man visste att det snart var dags att gå tillbaks till skolan igen. Jag och mamma brukade båda två plocka ihop helt nya garderober ur katalogen och till och med skriva ner allt på beställningssedeln, men aldrig skicka iväg den. Tanken på att få dyka upp i skolan med alla de där fina kläderna var dock nog för att det skulle kännas som en bra början istället för ett halvtaskigt slut.
Förresten, apropå jobbet – häromdagen fick jag reda på att den nya VD’n för en av mina huvudkontraktörer här ute är Andrew, som var VD för min före detta arbetsgivare i London för sisådär 3-4 år sedan. När jag fick höra det kunde jag inte låta bli att skratta inombords åt ironin i det hela – trots att han är VD och jag bara en liten chef, betyder det nu att han jobbar för mig, typ, eftersom mitt företag är deras företags största kund. Haha. Trots att jag hade en ganska junior position samt var baserad hos en klient vid den tidpunkten som han var min VD (och därmed inte ens på samma kontor som honom), kommer han ihåg mig. Oh, the irony… ibland är det roligt att jobba i en sån liten, incestuös industri…
Förresten, idag låg jag och slökollade på ”Juno” här hemma i latheten. En underbar film, som alla måste se. Gör det. Nu!
Senaste kommentarer