Idag hade D organiserat om sitt schema lite så att vi kunde spendera morgonen ihop. Vi läste tidningarna tillsammans (med Ollie studsandes omkring jämte oss, hon väckte oss by the way klockan åtta imorse med sina kalla tassar) och åkte sedan ner till Starbucks i The Greens och relaxade. Vi har mycket att arrangera kring vår Europa-resa, och det var mysigt att sitta och planera med varsin supergod Starbuckskaffe i näven. Säga vad man vill om att amerikanarna och Starbucks tar över världen, men deras kaffe är väldigt gott – särskilt bönan de bryggde på idag, Costa Rica Bella Vista.

Efter det åkte D till jobbet och jag knallade de 100 metrarna bort till mitt kontor – jag har varit borta i tre dagar så tänkte offra en del av min helg åt att komma ifatt mail och sånt. När jag gick där i solskenet slog det mig hur skönt det var ute. En svag bris, klart solsken, perfekt temperatur. Gissa hur varmt det var ute? 38 grader, 60% luftfuktighet.

Klipp genast till mitt Londonliv nån gång runt 2005. Jag och D hade precis flyttat till Mistley och mamma och H var över och hälsade på. Vi skulle spendera dagen i London med att promenera längs South Bank. Vi lyckades pricka in den varmaste dagen på året och höll på att svimma i hettan flera gånger under promenaden. Vad var temperaturen då? Ca 38 grader, nästan 40.

Jag tycker inte om värme. Jag trivs inte med att vara svettig och känna mig som om jag befinner mig i en bastu. Jag orkar knappt ens sola i mer än en timme. Och här går jag och tycker det är skönt ute i hela 38 grader! Helt amazing. Självklart är det annorlunda att uppleva sån värme i ett land som är byggt för det – i Dubai är allt luftkonditionerat, till och med busshållplatserna. Men ändå. Att gå omkring utomhus är ändå ungefär samma sak.

Jag vet dock att det ska bli mycket värre. Om nån månad är det 45-50 grader varmt med 95% luftfuktighet. Det är inte roligt nånstans. Man kan knappt gå ut, ungefär som under snöoväder i Sverige – man gör bara det i extrema nödfall. Och så kommer det att förbli i ca 3-4 månader innan det börjar svalna i Oktober nån gång. Hurra. Nåja. It’s what I signed up for…

Nu ska jag ta tag i lite kontraktörer och några av de 150 mail jag fått de senaste tre dagarna. Jag fattar inte hur folk kan skicka så mycket mail egentligen. Folk kan inte prata längre, allt måste verkligen dokumenteras och framföras skriftligt. Jag tänker inte alltid på det men när jag har varit borta i ett par dagar märks det verkligen. Nåja. Jag är en mästare på att snabbläsa och skriver svar väldigt snabbt också, så jag har nog det lättare än de flesta.

Imorgon blir det beach-häng hela dagen för min del – tråkigt att sitta på ett kontor hela dagen när vädret är så skönt ute! Häpp!