You are currently browsing the monthly archive for mars 2008.
Trafik för Arto’s blogg (r2.succe.com): 284.63 meg
Trafik för Succe (succe.com): 294.96 meg
Trafik för Eponine (eponine.succe.com): 13.94 gig
-
Jäkla ryska spammare.
Ollie har hittills funnit sig tillrätta hemma hos oss. Hon verkar vara en glad och trygg liten kisse. Som de flesta katter sover hon mycket men är lekfull och aktiv annars, så alla tecken är bra. Hennes päls glänser och hon håller sig ren och fin – ett tecken på god hälsa. Hon gillar att mysa och lägger sig gärna i ens knäveck etc. och sover, hon har dessutom sovit med oss i vår säng varje natt sen hon kom.
Men om vi behåller henne får vi nog skaffa en katt till som sällskap. Ollie är bara strax under ett år gammal, och jag tror att ett helt liv helt sällskapslös skulle göra henne olycklig. Att ha en liten kompis att leka och växa upp med är nog mycket bättre, både för henne och för oss. Min kompis Niki skaffade en liten kattunge från välgörenhetsföreningen ”Feline Friends” öppna dagar. Skaffar vi en till går jag nog dit, så att jag kan vara säker på att katten är hälsosam och allt går rätt till.
Fast jag är inte hundra på om vi behåller Ollie eller inte. Jag vill utan tvekan behålla henne. D har faktiskt bondat mer med henne än vad jag trodde att han skulle göra (särskilt för att vara en hundperson), han gullar med henne, leker och tar hand om henne rent allmänt, och lyser dessutom upp så fort hon går och lägger sig hos honom etc. Så det är ingen fråga om hon charmat oss eller inte, det har hon definitivt. Det handlar snarare om praktik. Ens hem blir ju aldrig samma hem igen efter att man introducerat en katt.
Hon har till exempel redan förstört mattan i vårt sovrum genom att klösa sönder den (å andra sidan är det faktiskt det enda hon har förstört hittills, rätt bra jobbat för en katt som kör värsta breakdancing-racet om kvällarna och studsar över både väggar och golv, plus att varken jag eller D gillar mattan). Och det blir en massa arrangemang att fixa när vi ska resa bort etc… men hon är ju så söt och mysig. Jag tror inte att varken jag eller D har hjärta att ge bort henne faktiskt. Men vi får väl se. På plus-sidan är hon microchippad och har ett djurpass (med alla vaccinationer etc.), så vi kan ta med henne tillbaks till Europa utan problem, om och när vi lämnar Dubai.
Jag hoppas hon stannar. Det skulle kännas tomt om hon lämnade oss.
För tjugo år sedan var jag några veckor från min sjunde födelsedag, och hade nästan gått ut första klass på Böskolan i Göteborg. Min lärare hette Ingegärd och var väldigt snäll. Jag gillade Herreys och Carola och rosa. Jag kunde läsa och skriva och gillade att lära min lillebror alla mina nya kunskaper, trots att han var föga intresserad. Jag tyckte också det var roligt att lura av honom hans lördagsgodis (stackarn!). Jag såg fram emot att få spendera sommaren på familjens sommarställe.
För femton år sedan var jag några veckor från min 12:e födelsedag och var nervös och skeptisk inför att börja högstadiet samma höst. Min farmor följde med på stan och köpte kläder till mig för över tusen kronor infor min födelsedag, det var stort. Jag avslutade sexan som fanbärare på avslutningen. Jag hade precis kommit ur en tonårsfinnig period och hemma bråkade mina föräldrar hela tiden (de skildes nästan precis ett år senare). Vår skolklass skulle delas itu och vi fick välja en flicka och pojke att gå i samma klass som. Jag valde S och min andra bästa vän, Björn.
För tio år sedan var jag några veckor från min 17:e födelsedag och var nästan klar med andra året på Burgårdens Gymnasium. Jag gick samhällsvetenskaplig linje men gjorde humanistiska tillval. Betygen var inte lika bra som föregående år; jag hade upptäckt att det fanns en massa att göra som var mycket roligare än att gå i skolan, tillsammans med min kompis Anna. Jag bodde hemma hos mamma i Kålltorp, dit vi precis flyttat. Jag träffade pappa ofta. Jag såg fram emot att spendera sommarlovet med mina vänner och var antagligen ute och festade var och varannan helg. Favoritstället var Julienne, en skum italiensk restaurang på Avenyn med disco på kvällen, där insläpp var 21 men där det var allmänt känt att alla som var under 18 kom in (jag hade dessutom lånat ett leg från min äldre kusin). Jag hånglade med Johan som gick på Hvidtfelska (inte min kompis Johan!) och hade allmänt roligt.
För fem år sedan var jag nästan 22 och jobbade som assistent åt Direktören för Fastighetsförvaltning i Europa på ett stort finansiellt företag i London’s City. Jag hade bott ihop med D i tre år och vi var precis på väg att flytta till lägenheten i Brentwood, Essex. Jag planerade min karriär och pluggade till en kvalifikation i fastighetsförvaltning, där jag träffade mina collegekompisar – Alan, Glynn, Kevin och Maryanna. Jag tror att jag och Vivi träffades för första gången samma år också. Bara några veckor tidigare var jag och D i Rom på en resa som han fått i födelsedagspresent av mig.
Åh, världens bästa nyheter – vi ska bli med katt! Min kompis Becca hittade en liten kattunge utanför en stormarknad förra sommaren, och har sedan dess tagit hand om henne. Katten heter Ollie och har fått alla injektioner och vacciner, och är steriliserad. Becca och hennes rumskompis flyttade isär för ett tag sedan, då hennes rumskompis skulle flytta hem till England. Becca flyttade ihop med en ny tjej som var allergisk mot katter, men f.d. rumskompisen skulle ta med katten till England. Sen ångrade tjejen sig… en vecka innan hon ska flytta tillbaks till England, så sedan förra veckan har Becca försökt hitta ett nytt hem åt katten.
Efter att Becca mailade foton på Ollie när hon var en kattunge, ringde jag D och har nu övertygat honom om att vi ska prova på att husera Ollie i två veckor, medans Becca är på semester i England. Funkar det inte så ska Becca och jag gemensamt försöka hitta ett nytt hem åt katten. I värsta fall så finns det en välgörenhet i ett av samhällena här som heter ”Feline friends”, de kan säkert ta henne.
Jag är iaf. SÅ excited! Jag vet att det är asjobbigt med katt till viss del, man måste hitta kattvakt om man ska åka bort, man måste ta dem till veterinären, underhålla dem etc. Men å andra sidan så är ju katter så fantastiska… jag tänker fortfarande på lilla Findus som dog för några år sedan, och saknar henne verkligen. Det ska bli så roligt att få ännu en liten personlighet i vår familj! Jag tror dessutom det kan vara bra för mig och D att ha något att ta hand om och ösa lite kärlek över.
Så ikväll klockan halv åtta blir vi med katt. Det smidiga är ju att Ollie redan har leksaker, kattlåda, matskålar osv., så vi kan vänja oss vid henne innan vi börjar investera pengar i veterinärbesök, försäkringar, utrsutning, leksaker etc. Jag tror det blir bra. Hoppas bara att D faller för henne… skulle vara tufft att ge bort henne efter två veckor!
Senaste kommentarer