Eponine

Beslutet angående min masters dröjer. Jag skickade iväg skiten den 20 maj och sen dess har all kommunikation handlat om att jag måste skicka iväg attesterade kopior på mina kvalifikationer, sen vill de ha en kopia på mitt medlemskort i BIFM som jag scannade iväg samma dag - personen som tog emot mitt mail glömde dock skicka vidare det till Kursdirektören. Det fick jag reda på när min kollega, som pluggar på samma universitet, två veckor senare berättade att han träffat Kursdirektören som undrat varför det tagit mig så lång tid att få iväg mitt medlemskort. Gaaahhh!!

Det senaste mailet kom i söndags, då ville Kursdirektören träffa mig på en intervju nästa vecka. Jag måste berättat för dem åtta gånger att detta är min sista vecka i Dubai, men inte kommer de ihåg det! Jag föreslog vilken dag som helst denna veckan istället (jag var till och med beredd att avboka min t-section tid hos Toni & Guy, det ni!) men nu fick jag precis ett mail där de berättade att Kursdirektören är bortrest den här veckan. Gud, jag blir så trött.

Så nu blir det istället en intervju när jag kommer tillbaks från min semester. Då har de två veckor på sig att bestämma sig innan kursen startar i september. Skönt med framförhållning - jag som trodde att jag var ute i god tid med min ansökan, som ju bara skulle ta två veckor enligt ansökningsnämnden. Jo, tjena.

Idag har jag med racerfart zoomat igenom alla utvecklingssamtal med mitt team. Två av dem var busenkla - min assistent som blev befodrad tidigare i år och därmed inte hade något att klaga på, samt min nyanställda administrativa koordinator. En tredje var krånglig, en Lagerchef som jobbat här i tre år och sitter på en usel lön och ingen direkt rutt till befodran. Han är nybliven pappa och jag önskar det fanns mer jag kunde göra för honom, men tyvärr verkar det inte så.

Till sist var det dags för min Ekonom - ni kanske minns vilka problem jag haft med henne? Jag såg inte direkt fram emot en timme fylld med “När ska jag bli befodrad” och “När ska jag få en löneökning” men det gick faktiskt över förväntan. Ekonomen har varit ovanligt trevlig på senaste och var det idag också. Hon förklarade att “någon” gett henne rådet att inte lämna vårt företag i första taget, så det kan ju vara en förklaring. Nåja, jag gav henne en utvärdering och försökte vara ärlig men positiv samtidigt. Det är banne mig svårt att vara chef! Iallafall att försöka vara en bra chef, som är ärlig, rättvis, snäll och tuff på samma gång.

Nu är det gjort iallafall, alla utvecklingssamtal avklarade fram tills December. Känns skönt att få det gjort innan semestern. Dock har fyra timmars möten samt allt pappersarbete efterat gjort att jag inte haft mycket tid till något annat. Så nu ska jag knalla ner till den lokala, organiska marknaden och köpa mig ett eftermiddagssnacks samt en av deras goda fruktdrycker och sedan försöka få ihop några upphandlingar samt allt pappersarbete inför min egen utvärdering som ska ske imorgon.

Semester, snart…

… och det är naturligtvis extremt busy. Det är alle man till pumparna för det är kris här och kris där, sen har jag fyra upphandlingar att skicka ut innan jag sticker på semester samt två rekommendationer att skriva. Och tretusen andra saker att göra, of course.

Har ätit middag för mig själv vid skrivbordet. Ingefärskyckling med udon-nudlar från Wagamama, samt en portion edamame-bönor och en färskpressad juice på äpple, lime och mint. De levererar direkt till kontoret, smidigt att slippa springa fram och tillbaka i 50C hetta, särskilt när jag jobbar så här sent. Det var mumma. Gillar Wagamama, deras teppan-nudlar är så fräscha. Ingen sås, inte en massa olja utan bara goda nudlar med grönsaker och goda kryddor.

Nu bär det av hemåt… klockan är tio i nio och nu är nog Ollie väldigt sur för att ingen har kommit hem för att leka med henne ännu. Bäst jag snabbar mig!

Idag har jag varit och shoppat för att lätta på depressionen lite. Fattar inte varför jag är så nere, jag har ju inte ens nån PMS att skylla på. Nåja. Jag åkte till Festival City som är ett underskattat shoppingcenter - väldigt lugnt med ett bra urval av affärer. Lite glassiga butiker kombinerat med ett par kedjor (inte för många, skönt att slippa köpa samma kläder som alla andra för en gångs skull) samt ett jättestort Magrudy’s (bokhandel). De har också en bio och IKEA. Jag spenderade nästan fem timmar där och fikade också för mig själv. Var jättemysigt, även om jag har trötta fötter nu.

Här är dagens inköp (underkläderna behåller jag dock för mig själv!):

Från vänster: En finfin clutch från Ted Baker som har avtagbar axelrem, en brun klänning med vita blommor, en turkos cardigan med glasknappar, en svart basic kjol (fick slänga min gamla, den var så sliten), lite smycken, en ny tankini, en stålgrå linnekofta, en vit hellång strandklänning med lite glitter i samt två jobbskjortor. Inte illa!

Köpte även två par nya sandaler - eftersom det är sommar året runt här nere äter jag praktiskt taget sandaler. Dessa båda kommer från Charles & Keith och jag fick båda paren för under 400kr. Inte dåligt alls, tycker jag!

Nu ska jag fortsatta lägga in alla fina nya saker i garderoben, skriva ihop en att-göra-lista inför semestern (flyger nästa helg, yay!), vänta in thai-maten som jag och D beställt till middag och förbereda mig mentalt på att börja jobba imorgon efter att ha varit sjuk i ett par dagar. Ha en fortsatt fin helg, ni som börjar veckan på måndagar!

Om någon läsare är intresserad av ett supermysigt boende (2 sovrum med kök, bad, förvaring etc.) beläget inom 10 minuters avstånd från Göteborgs centrum samt mkt nära Skatås & Delsjön under perioden Augusti - December i år, för en mycket förmånlig hyra, lämna en kommentar med er emailaddress så ska jag förmedla er vidare till finaste S, som hyr ut sitt hem under sin jorden-runt resa.

Det är inte total misär här borta i öknen. Tarminfektionen är visserligen inte över, men febern är borta och aptiten & energin är tillbaka, någotsånär.

Jag och D spenderade dagen tillsammans med att åka till Souk Al Bahar, som ligger i Old Town Island i Burj Dubai. “Burj Dubai” kallas hela området kring själva skrapan Burj Dubai, som ju är världens högsta byggnad och byggs av mitt företag. Old Town och Old Town Island är färdiga områden där folk bor och lever. Souk Al Bahar ligger under och omkring bostäderna, och är ett lite mindre köpcenter byggt i klassisk arabisk stil, precis som resten av Old Town.

Skälet till varför vi åkte dit var dels för att D inte varit där, men mest för att han skulle agera fotograf idag åt mig. Jag ska bli intervjuad av en svensk dagstidning hemma i Sverige, och de vill ha lite bilder på mig “in action”. Jag valde att åka till Old Town just för att det ser arabiskt ut och hela Burj Dubai är mitt företags mest marknadsförda område just nu.

Jag och D hade valt en perfekt dag att åka dit (inte för att vi valde direkt, idag var vår sista lediga dag tillsammans innan semestern och således sista chansen att få till några hyfsade bilder) - fredagar i Dubai är precis som söndagar i väst. “Allt” är stängt och ingen är ute och gör nåt. De stora shopping centrena är förstås öppna som vanligt på söndagar, men Souk Al Bahar är inte så stort och dessutom lite öde eftersom områdena kring Old Town fortfarande är byggarbetsplatser (folk tar sig helt enkelt inte dit), så nästan alla butiker var stängda. Starbucks var dock öppet så vi käkade frulle, läste tidningar och snackade lite innan vi satte igång med fotograferandet.

Jag tror att det blev några hyfsade bilder iallafall. Det är svårt att få till något jättebra när objektet - jag - är tjock och dessutom varm och obekvämt klädd. Jag måste ju se “business” ut men ville inte knalla omkring i kostym på min lediga dag. Så jag hade på mig mina jeansshorts, ett vitt linne samt en blå kofta som jag sedan bytte mot en grå kavaj, med tanken att vi kunde klippa om biilderna till att bara innehålla min överdel. Som sagt, jag tror att jag fick till en hel del hyfsade bilder. Men jag väntar med att visa dem här tills artikeln blir publicerad!

Efter Souk Al Bahar åkte vi till Mercato på Jumeirah Beach Road, där vi käkade lunch (jag åt en halv miso-soppa och fisk med grönsaker, orkade dock ingen potatis - önskar jag kunde fortsätta ha sån liten aptit!) och jag på nåt mycket märkligt sätt lyckades köpa tre toppar på GAP’s rea för andra gången på två veckor… Men tre finfina topar för ca 350kr är ju inte farligt - inte sant?

Här är ett par bilder från vår dag!

Old Town Island. Ett jättefint ställe att bo på - en liten tvåa (utan vy mot Burj Dubai, som inte syns i bild) kostar bara ca 6 miljoner kronor!

Den stora ljuskronan i bakre delen av Souk Al Bahar, sedd underifrån. Så vacker! Jag har en enorm fascination för arabiska ljuskronor och lyktor… vill jämt ta med mig alla jag ser hem. Den här är ca 2 x 3 meter dock, en, smula stor för vårt vardagsrum… 

Inuti Souk Al Bahar. Visst är det fint?

Det lite mindre glamorösa Karama, i gamla Dubai. Här finns det tretusen olika butiker som alla säljer märkeskopior - väskor, klockor, kläder, you name it. D var här med min lillebror när han hälsade på, och såg då nån pryl som han nu ville köpa åt nån i England. Men alla butiker var stängda… så vi fick åka vidare tomhänta.

Ett urval av GAP-lycka!

Jag har lite ångest. Jag har fått anledning på senaste att fundera på hur folk uppfattar mig, och särskilt människor som inte känner mig så väl.

En tjej här ute som jag känner rätt väl, och som var inbjuden till min födelsedagsfest (inte samma tjej som hade sex på Jumeirah Beach!) och som jag umgåtts med en hel del, fyllde år häromdagen - 27, lika gammal som mig. Hon hade en ganska stor fest på en klubb här i Dubai, men bjöd inte mig. Jag fick i efterhand reda på att i stort sett alla i vår gemensamma krets var bjudna, utom jag. Det är knappast ett misstag för vi höll på att mejla om lite andra grejer när hon höll på att planera festen - det är inte som om hon kunde glömt bort att jag fanns, tillfälligt.

Vi är ju kanske inte bästisar men jag kände mig sårad när jag fick reda på att hon inte bjudit mig. Det enda skälet jag kan komma på för att hon inte skulle bjuda mig är att hon är mega-ovän med en gemensam kompis till oss, som hon inte heller bjöd. Utan att skriva för mycket så är jag väldigt god vän med den här gemensamma kompisen. Kanske trodde hon att det skulle bli konflikter om hon bjöd mig - men det verkar lite långsökt. Det är nog helt enkelt så att jag inte lever upp till vad hennes kompiskriterier nu än må vara. Anyway. Jag vill inte vara barnslig och starta upp nånting genom att ta upp det med henne, men samtidigt tänker jag inte anstränga mig för att hålla kontakten något mer.

Sen finns det en annan tjej, som kom på min födelsedagsfest, och som är gift med en kollega till mig. Jag och D har gått på middagar med dem, vi har varit hemma hos varann och umgåtts en del sen vi flyttade hit. Jag skulle klassa henne som en vän. Senast vi var ute, för ca 1 månad sedan, berättade hon för mig att hon har ett stort problem med alkohol och att hon ofta stannar hemma från jobbet och sitter hemma och super hela dagarna. Hon har haft det jättejobbigt och vi pratade om det, jag lyssnade och försökte erbjuda råd och hjälp. Jag sa till henne att ringa mig när som helst hon kände att hon behövde prata och lovade att inte berätta för någon. Det har jag inte heller, har inte ens nämnt det för hennes man (som jag jobbar med varje dag) eller D.

Hon hade också en födelsedagsfest nyligen men bjöd inte heller mig. Jag fattar inte varför. Vi är liksom kompisar och återigen bjöd hon andra, långväga vänner som jag också känner och det var på det sättet jag fick reda på att jag återigen inte var bjuden. Skäms hon för det hon berättade för mig - vill hon inte att jag ska se henne full? Eller är det ännu en diss?

Jag fattar inte vad jag gör för fel. Det är tur att jag har andra vänner här ute som är som vanliga vänner och bjuder mig på partyn och är helt normala. Men att två personer som jag trodde var mina vänner inte bjuder mig på deras födelsedagsfester kan inte vara en slump - det måste vara något fel på mig?

Jag tror inte att intrycket jag ger stämmer särskilt väl med hur jag är som person. Jag tror att de flesta som träffar mig för första gången misstar min ganska tystlatna person for att vara stel, konservativ och korrekt. Och även om jag har de dragen, särskilt i min arbetsroll, så är det verkligen inte intrycket jag vill ge av mig som person.

Jag skulle verkligen inte beskriva mig själv som “sprallig” eller “galet crazy” - nej. Jag är den som helst inte genar igenom mörka gränder (till skillnad från bästa vännen S, till exempel - att hon aldrig blivit rånad under vara ca 10 år i London ihop är helt otroligt), som bokar saker i förväg och som kommer i god tid till incheckningsdisken på en flygplats.

Men samtidigt så är jag rätt impulsiv och spontan när tillfälle ges, jag tar blixtsnabba beslut utan att tänka på konsekvenser, älskar nya upplevelser, tycker om att träffa nya människor, jag är öppen & tillmötesgående och tycker inte om att fastna i rutiner. Jag är en rätt varm person med liberala åsikter och trivs bäst i fria sammanhang, inte under formella former. Jag är hyfsat social och intelligent. Jag tror att de flesta av mina vänner tycker att jag är rätt rolig och en bra kompis - även om jag naturligtvis också har min beskärda del av fel & brister att tampas med.

Så varför kan jag inte dela med mig mer av den varma delen av min personlighet? Uppfattas jag som snobbig eller skrytsam på grund av min “jag-skäms-inte-för-att-jag-är-framgångsrik“-attityd? Eller är det min korrekta skolengelska som gör att jag verkar up-my-own-ass? Eller är det faktum att jag presenterar mig som gift (när någon frågar) här i Dubai pga. min och D’s situation, i kombination med att i stort sett ingen i min ålder här ute är gift, som ger skenet av att jag inte är intresserad av att ha kul?

Jag fattar inte alls. Hur som helst så känner jag mig sårad, besviken och ledsen. Men nåja, jag har aldrig haft vänner i kvantitet - de jag har är få men mycket goda och det är precis så jag föredrar det också. Jag får trösta mig med det, även om jag känner mig som en loser just nu.

Förresten har jag googlat mig fram till en diagnos ang. min magsjuka - jag tror jag har en tarminfektion. De ytterst äckliga symptomen stämmer till punkt och pricka. Skall dock boka tid hos en läkare imorgon, jag har ju privat sjukförsäkring och allt (gratis via jobbet!). Lika bra att utnyttja den!

Fördelen med att vara sjuk är att man har all tid i världen att slösurfa…

Nackdelen med att vara sjuk är att man har all tid i världen att nätshoppa…

Ja, jag är sjuk - magsjuk. Har varit hemma från jobbet och har ångest för det, har även mens och hemlängtan och allt är eländigt - hence no blogging. Känns inte roligt att blogga när jag mår dåligt på så många olika plan. Nu har iallafall febern lagt sig och jag ska försöka laga en omelett, vilket om jag lyckas blir det första jag äter på tre dagar. Längtar ihjäl mig efter Sverige. Snart, snart ska jag få se mitt älskade hemland igen…

Fem saker på min “Att göra-lista” i dag:

1. Ringa veterinären och ändra ägardetaljer för Ollie, vilket jag borde gjort för väldigt länge sedan
2. Ringa T&G och boka tid för en T-section nästa vecka, så att mitt hår håller sig blont och fint i Sverige
3. Ringa skönhetscentret och boka tid for ögonbrynstrådning nästa vecka, kanske massage också om de har en tid som passar mig.
4. Tvätta minst två tvättar
5. Byta lakan

Fem dåliga egenskaper:

1. Lat
2. Impulsiv
3. Ensamvarg
4. Tycker om god mat alldeles för mycket
5. Kan vara lite besserwissrig när jag inte tänker mig för (men jag menar det inte!)

Fem platser där jag bott:

1. South Kensington (London)
2. Brentwood (London/Essex)
3. Göteborg
4. Mistley (Essex)
5. Dubai

Fem jobb som jag haft:

1. Frukostvärdinna/Lunchservitris
2. Receptionist
3. Assistent
4. Au Pair
5. Förvaltning & Kontraktschef

Oj, oj, oj… en tjej jag känner lite här ute (hon var bjuden på min födelsedagsfest och är även kompis med Becca som jag fick Ollie av) har råkat riktigt illa ut. Efter en lång brunch (ett måste varje fredag i Dubai) med mycket alkohol fick hon och en man hon nyss träffat för sig att ha sex på Jumeirah Beach. En poliskonstapel såg dem och gav dem en varning. En stund senare hade de sex igen och blev upptäckta av samma poliskonstapel… som arresterade dem efter att den här tjejen börjat bråka med polisen och kallat honom för hemska, rasistiska namn samt även försökt slå honom med sin sko (!). (Detta är vad som rapporterats i pressen så jag garanterar inte att allt är sant!). Tjejen och hennes nyfunna vän har nu släppts mot borgen men kan eventuellt se fram emot 6 års fängelse och att bli deporterade. Hon har redan fått sparken från sitt chefsjobb… stackars tjej!

Ingen hade behövt veta vem det gällde, om inte någon från hennes arbete hade ringt snuskiga red-top kvällstidningen The Sun hemma i England som gjorde en väldigt stor grej av det hela och publicerade tjejens namn och foto (taget från hennes företags personaldatabas). Storyn har spridits som löpeld över nätet och till och med landat borta i Hollywood på Perez Hilton’s blogg. Helt fantastiskt att det blivit en sån stor nyhet. Uppenbarligen händer det inte mycket annat i världen just nu!

Men jag tycker så otroligt synd om den här tjejen. Naturligtvis var det fantastiskt korkat att försöka ha sex utomhus (i dagsljus!) i ett muslimskt land där till och med pussar är förbjudna offentligt (det fick jag och D reda på när vi pussades på en nattklubb i helgen och fick en sträng tillsägelse av en vakt). Och att dessutom utmana polisens tålamod två gånger samt att bli aggressiv och våldsam efteråt är verkligen idiotiskt. Men, vi har väl alla gjort idiotiska saker när vi blivit for fulla? Hon hade garanterat inte gjort detta nykter. Priset hon får betala är enormt. Hon har redan fått sparken och riskerar att bli en “poster girl” för den här sortens brott, som de arabiska myndigheterna just nu satsar på att få bukt med, vilket kommer att garantera ett extra strängt straff.

Alla expats här ute i Dubai böjer på reglerna och gör saker som är olagliga (även lokalbefolkningen för den delen). Jag bryter mot lagen varje dag genom att leva med en man jag inte är gift med. Jag har ingen alkohollicens men har ett väldigt vällagrat barskåp, och så vidare. Skulle en myndighetsperson få reda på det skulle jag bli deporterad direkt.

Myndigheterna har dock ett tufft jobb att försöka hålla fast vid muslimsk sharia-lag och lokal kultur, och samtidigt balansera det med att ge utrymme åt de västerlandska expatsen som förväntar sig vissa friheter. Visst ska man respektera lokala regler och lagar där man bor, men jag kan förstå att vissa expats som bott här länge (den här tjejen har bott här i 3 år) nästan glömmer bort att de lever i ett muslimskt land ibland.

Visst går lokalbefolkningen klädda i dishdashas och abayor, men det räcker med att åka ner till Mall of the Emirates för att hitta både västerländska och österländska kvinnor och män i lika avslöjande kläder som i vilket icke-muslimskt land som helst. Stränderna är fulla av bikiniklädda brudar och nattklubbarna av fulla, dumma och lättklädda människor, precis som i Europa, Amerika, Australien och resten av den icke-muslimska världen. Om man rör sig mest i expatcirklar är det lätt att “glömma bort” vart man bor egentligen.

Så ja, jag sympatiserar med tjejen men samtidigt så har hon varit otroligt korkad. Jag hoppas dock att hon får ett lindrigt straff som till exempel böter eller deportering, ovanpå det straff hon redan fått iom. att hon fått sparken och blivit uthängd av flera stora tidningar och internetsiter med både namn och foto (där folk lämnat kommentarer som “what a slapper” etc., mannen hon hade sex med är förstås en erövrande hjälte…!). 6 år i ett arabiskt fängelse kommer garanterat att förstöra hennes liv och säkert hennes familjs också. Poor, silly girl…

Ett klagomål till (jag sa ju att jag har PMS)…

Jag förstår mig inte på folk som inte förstår konceptet bakom en CV, eller ser till att de förstår det innan de söker jobb.

Jag har lovat D’s kollega att förmedla hennes CV till min arbetsgivare. D vidarebefodrade hennes CV idag. Hon söker alltså jobb på mitt företag som är den största arbetsgivaren i Gulf-regionen och ett mycket prestigefyllt företag.

Hennes CV är 11 A-4 sidor och är en enda lång lista, utan sektioner eller paragrafer, på olika arbetsuppgifter hon haft, saker hon pluggat, att hon är skild, att hon har en häst i sitt hemland och så vidare. Detta är efterföljt med A5-stora fotografier på henne som måste ha blivit fotokopierade “in oblivion” eftersom man knappt ser vad de föreställer. Det finns också ett urklipp ur hennes förra arbetsgivares nyhetsblad där de annonserar hennes anställning (”wow, du blev anställd!” liksom). Lägg till det att 4 av hennes 5 jobb har varat under 6 månader, det 5:e jobbet i ett drygt år. Ingen imponerande CV direkt!

Jag sympatiserar med tjejen och vill hjälpa henne, så jag skickade tillbaka ett svar via D och sa att jag inte skickar iväg CV’n som den ser ut nu, hon får förbättra den och komma tillbaks. Jag föreslog lite förbättringar också (se nedan) med risken att verka lite besserwissrig.

Men samtidigt kan jag inte låta bli att undra - varför tänker hon inte efter? Varför sätter hon sig inte ner, läser igenom alla 11 sidor och frågar sig själv om vilken bild detta ger om henne, hur en arbetsgivare skulle se på informationen, om den är lättläst & informativ, om det tydligt framgår varför man ska anställa henne? Om hon inte orkar ändra sin CV därefter, vad säger det då en framtida arbetsgivare om henne? I wonder!

Här är iallafall tipsen jag gav henne plus några till. Jag är ingen CV-expert men jag har en bra success rate på mina jobbansökningar, så i den egenskapen tänker jag härmed dela med mig!

• CV’n ska vara max 2 sidor lång och ska vara enkel att läsa. Typsnittet ska vara nåt i stil med Times New Roman eller Arial och i minst 12 punkter, gärna med 1,5-linjära radbrytningar.
• CV’n får gärna skrivas ut på ett lätt färgat papper eller något annat som är iögonfallande men diskret. Krångla inte till det och lägg inte till en massa dekorationer i form av krusiduller, bilder etc. Det ger ett oproffsigt intryck.
• Summera först vem du är och vad du letar efter (”personlig profil”) och inkludera ett litet men tydligt porträttfoto på dig själv.
• Summera din arbetslivserfarenhet med ditt nuvarande/senaste jobb listat först. Summeringarna ska inkludera titel, 4-5 framgångar/resultat som du drev och fick igenom, hur länge du jobbade där och företagets namn.
• Summera dina akademiska framgångar med den senaste listad först. Lista titeln på framgångarna (examen, kvalifikation etc.), när du tog den och hos vilket universitet/institution.
• Skriv ner två namn på pålitliga referenser. Skriv deras namn, titel, företag och kontaktdetaljer. Skriv gärna också när de kan kontaktas. Om de bytt position sen de jobbade med dig, skriv deras nuvarande titel men inkludera inom parantes vad de gjorde när de arbetade med dig). Se till att förbereda dina referenser på att de kan få samtal om dig. Skriv för allt i världen inte “referenser kan fås på begäran”.
• Ta reda på rätt kontaktperson för positionen eller typen av arbete du söker (baserat på om det är en annonserad position eller bara en generell intresseanmälan) och se till att du har både address, titel, email och telefonnummer.
• Skicka din CV med ett brev där du matchar dina framgångar och din erfarenhet med ett par nyckelord från arbetsbeskrivningen. Söker de en entusiastisk teamplayer med erfarenhet från fastighetsindustrin så är det bra att nämna i ditt brev att du “har flerårig erfarenhet inom fastigheter och är en entusiastisk, positiv person som blev utnämnd ” årets kamrat” 2007 när du jobbade för Företag X“, till exempel.
• Summera dig som person och förklara kortfattigt varför du ska anställas, inkludera en summering av dina personliga intressen som gärna får inkludera exempel på teamwork, uthållighet etc.
• Inkludera också din address, ditt mobilnr och en emailaddress. Skicka inte kontaktdetaljer hos ditt nuvarande jobb, skicka istället en privat emailaddress och ett privat mobilnr etc. Har du endast en jobbmobil kan du be dem ringa efter ett visst klockslag etc.
• Kolla att du skickar iväg allt som behövs. Vissa företag ber som specifik information eller vill ha egna formulär ifyllda etc.
• Se till att följa upp med kontaktpersonen och bekräfta med densamma att de fått din ansökan. Jaga dem inte varje dag (då kommer de att bli trötta och irriterade) men att ringa och kolla vad som händer en gång per vecka eller varannan vecka är okej tycker jag, så länge samtalet hålls kort och koncist och du inte stör.
• Om det är lämpligt för din typ av jobb, skicka gärna med meriterande och relevanta prover på ditt tidigare arbete eller artiklar som publicerats om dig etc. så länge det bara är ca 1 eller 2 sidor extra och det snabbt framgår vad det handlar om. Highlighta gärna den relevanta informationen om t.ex. en artikel bara delvis handlar om dig.
• Skicka inte med kopior på dina kvalifikationer. Vill arbetsgivaren se dem ber de om dem och det blir oftast inte aktuellt förrns de funderar på att anställa dig (dvs. inte under den allra första gallrings-fasen).

Allt detta garanterar naturligtvis inte ett jobb, men jag garanterar att förutsättningarna blir bättre!